Vad är det som gör att du tycker viss musik är bättre än annan?

[Emlan]

Dansband, metal, hönan Agda.

Jag tror att alla människor har en egen tolkningsvärld som man utgår ifrån.. och som man ibland utgår ifrån att alla andra också utgår i från och att allt annat vore konstigt...  ...och då blir det ju spännande debatter som är trevliga att läsa:)
En dansbandslåt som är skapad endast för ekonomisk vinning (och hur kan vi egentligen veta att en låt skapas med såna intentioner?) kan vara världens bästa låt för någon, låtens bakgrund behöver inte spela någon roll. Kanske var det en speciell stund som låten spelades i, ett skojigt buggmöte? Man kanske har hört låten spelas från någon annans högljudda mp3-spelare på en buss och just då har man varit med om något som stämmer exakt in på två rader i just den dansbandslåten.. fast man kanske är en bestämd motståndare till dansbandsmusiken.
Jag tror att stunder kan göra att vi gillar en viss musik mer än annan, och stunder kan även göra att vi ogillar viss musik mer än annan. Ogillar man dansbandsmusik för att man själv inte kan bugga?  Vad vet jag!
Så, om inte stunden finns där - som kan göra visälskaren till metalfan - så är det ärligheten som får mig på fall, som ex. i viss blues, som tidigare skrivits. Det är känsla, man kanske sjunger samma rad (som dessutom inte ens behöver vara särskilt bra eller poetisk) om och om igen, men om man menar varje ord varje gång, så går det då rakt in i mig - Då får det rentav vara falskt! All falsksång med genuin känsla och närvaro är helt och hållet förlåtet för mig. Oklanderliga låtar, perfekt sång och perfekt stämda instrument kan faktiskt kännas så överskattat när man hamnar på en liten konsert med ostämd gitarr och falsk stämsång, men ändå sitter där och torkar tårar.

Det är två faktorer som får mig att tycka att viss musik är bättre än annan..
fast jag skulle faktiskt vilja säga att det för mig oftast handlar mer om att jag tycker om en viss låt mer än en annan. Vilken musik som helst kan hamna på listan för mig om stunden eller den rätta känslan finns där vid leveransen.

Den här låten uppfyller båda faktorerna för mig,
känslan sitter i orgelsolot och texten
och stunden vilar i min minnesbank.

[Emulator]

Emlan, visst är situationen enormt viktigt, och jag håller med om att ofta kan falsksång o felspel "gömmas" bakom en känslosam prestation, men varför jämförs alltid "välpolerat och perfekt" med "ostämt, otakt, falskt, men med känsla" ?


Helt klart magiskt blir det för mig när känslan sitter som en spark i magen, nerverna är utanpå, och framförandet är perfekt. Det slår allt

[Claes]

Emlan, visst är situationen enormt viktigt, och jag håller med om att ofta kan falsksång o felspel "gömmas" bakom en känslosam prestation, men varför jämförs alltid "välpolerat och perfekt" med "ostämt, otakt, falskt, men med känsla" ?

Ja - det är också en gåta för mig. Det förekommer ju hela skalan, från "ostämt och dåligt" till "perfekt och underbart" - och inte bara de två konstigt formulerade ytterligheterna "ostämt med känsla" och "perfekt och utan känsla". Det är ju absolut inga motsatsbegrepp - utan de som har blivit så duktiga att de har hunnit lära sig spela/sjunga "perfekt", har ofta spelat/sjungit så länge att de kan koncentrera sig mer på innehållet och känslan eftersom intonation och timing redan sitter i ryggmärgen.

Helt klart magiskt blir det för mig när känslan sitter som en spark i magen, nerverna är utanpå, och framförandet är perfekt. Det slår allt

Utan tvekan!

[Wernborg]

Glöm inte att det kan vara ostämt utan känsla också.

 

[Emulator]

hörde en gång uttrycket: "det gäller att ha känsla för det där med feeling"

[asti]

Emlan, visst är situationen enormt viktigt, och jag håller med om att ofta kan falsksång o felspel "gömmas" bakom en känslosam prestation, men varför jämförs alltid "välpolerat och perfekt" med "ostämt, otakt, falskt, men med känsla" ?


Helt klart magiskt blir det för mig när känslan sitter som en spark i magen, nerverna är utanpå, och framförandet är perfekt. Det slår allt

Ja, vad går upp mot en spark i magen? Ett baseball-trå i bakuve´t? En rallarsving i plytet? 
Det finns många härliga tillfällen i musiken! 

[equality]

Originalitet tror jag är en viktig faktor och därmed faller mycket av dansband, fame factory, idol 20XX... Inte nödvändigtvis för att de är kommersiella utan för att de vill alla likna ett känt, vinnande koncept. Det finns EN Mona Lisa men massor av hötorgskonst, det finns EN Brott och Straff men massor av kioskdeckare. Gör det Dostojevski till en bättre författare än Mickey Spillane? "Bättre" kanske inte är rätt term - man kan kanske få en häftigare upplevelse av Spillane än Fjodor - men större eller viktigare som författare kan man definitivt påstå genom sitt monumentala avtryck i litteraturhistorien. Så tror jag det är med musik också, det är banbrytarna man minns liksom, åtminstone när det gäller i termer som "större" och "viktigare". Men "bättre" vet i sjutton... Bach tycker jag är världens bästa(!) kompositör men han anses inte speciellt banbrytande. Hmmm...    

[Odrörir]

Originalitet tror jag är en viktig faktor och därmed faller mycket av dansband, fame factory, idol 20XX... Inte nödvändigtvis för att de är kommersiella utan för att de vill alla likna ett känt, vinnande koncept.

Och därmed har du dömt ut allt av dagens musik. Det går inte göra originell musik idag. Allt bygger på vad andra redan har gjort och alla artister och band liknar andra och bygger på vinnande koncept. Det gäller ju även utrustningen som vi använder i våra studios. 

[Dividend]

Ok, kommer hem från resan till Gotland imorrn

Vill bara så här långt att jag håller med Emlan och Odrörir och det skrives på en text som kommer täcka en sida eller 2

Postas nog imorgon eller så.

[equality]

Originalitet tror jag är en viktig faktor och därmed faller mycket av dansband, fame factory, idol 20XX... Inte nödvändigtvis för att de är kommersiella utan för att de vill alla likna ett känt, vinnande koncept.

Och därmed har du dömt ut allt av dagens musik. Det går inte göra originell musik idag. Allt bygger på vad andra redan har gjort och alla artister och band liknar andra och bygger på vinnande koncept. Det gäller ju även utrustningen som vi använder i våra studios. 

Att döma ligger inte för mig men visst jag lyssnar väldigt lite på det som spelas i komersiella radiostationer. I P2 och P3 tycker jag det går att höra intressant musik fortfarande. De behöver ju inte riskera förlorade reklamintäkter. Varför skulle det inte gå att göra originell musik? Nu säger jag återigen att detta är inte ett krav för att det skall vara "bättre än annan musik" men definitivt intressantare.
Studioutrustningen? Den förnyas väl hela tiden?  

[Emlan]

Emlan, visst är situationen enormt viktigt, och jag håller med om att ofta kan falsksång o felspel "gömmas" bakom en känslosam prestation, men varför jämförs alltid "välpolerat och perfekt" med "ostämt, otakt, falskt, men med känsla" ?

Ja, det är nog sant att de ytterligheterna ofta hamnar tillsammans..
För egen del är det nog för att vid de tillfällen jag varit på konserter med "välpolerad och perfekt" musik så har jag för det mesta kommit därifrån besviken, snuvad på allt vad känsla heter... Kanske är det för att de egna förväntningarna är skyhöga då också? ..så att man själv är boven i dramat.

Originalitet tror jag är en viktig faktor och därmed faller mycket av dansband, fame factory, idol 20XX... Inte nödvändigtvis för att de är kommersiella utan för att de vill alla likna ett känt, vinnande koncept. Det finns EN Mona Lisa men massor av hötorgskonst, det finns EN Brott och Straff men massor av kioskdeckare. Gör det Dostojevski till en bättre författare än Mickey Spillane?

Det är intressant, för bakom varje klassiker och avtryck i litteraturhistorien så står ofta några få utvalda, inte sällan högutbildade män, som helt enkelt har bestämt att just dessa böcker ska fortleva och benämnas som "klassiker"... och resten av alla andra banbrytande böcker/tavlor som kanske var samtida försvinner.. poff borta. Det är ju någon som har gjort ett urval när vi läser i en historiebok... och det var inte jag:)

Men bra och dålig musik, hits eller inte osv, verkar avgöras i större utsträckning av majoriteter, är den då mer demokratisk tro? Litteraturen har ju kunnat utesluta människor på ett annat sätt, med läskunnighet exempelvis. Iofs har ju inte alla haft råd att gå på opera i alla tider heller...

[Emulator]

Jag tror som du säger att välpolerat och perfekt utan något speciellt snabbt blir slentrian? Man märker nästan att musikerna halvsover sig igenom, de spelar allt mekaniskt på något vis? Jag har varit på helt elektroniska spelningar, tex recoil, som har berört mig enormt, så känsla går ju att framkalla på många sätt antar jag.

intressant vinkel på musik och vem som bestämmer vad där. Tror nog det är ganska få människor ändå som bestämmer vad som blir superhits. Eller inte vad som blir superhits, men iallafall vad som överexponeras i radio. Visst har man ett va själv, men man äter ju av det som serveras -oavsett hur ovanligt eller nischat bandet är. Någon har ju gjort ett urval.

Och visst, segraren skriver historieböckerna

Intressant är det iallafall  

[equality]

Någon har ju gjort ett urval.

Men inte här på KR eller övriga internet. Rätt fantastiskt egentligen. Demokratiskt och jämlikt - equality! 

[Rattlesnake]

Originalitet tror jag är en viktig faktor och därmed faller mycket av dansband, fame factory, idol 20XX... Inte nödvändigtvis för att de är kommersiella utan för att de vill alla likna ett känt, vinnande koncept.

Och därmed har du dömt ut allt av dagens musik. Det går inte göra originell musik idag. Allt bygger på vad andra redan har gjort och alla artister och band liknar andra och bygger på vinnande koncept. Det gäller ju även utrustningen som vi använder i våra studios. 

Jag vägrar att tro att du har rätt. Det går, men naturligtvis kräver det en mycket större ansträngning, och en vilja och ett mod att släppa det förbi i de kritiska urvalsprocesserna som finns.

Men steget är långt från att man kan likna en artist till en föregångare, till att medvetet planka andra låtar så långt det går utan att trilla dit för plagiat.

[asti]

Ett problem nuförtiden tycker jag är att jag inte orkar ge musiken samma chans längre, dels pga
det enorma utbudet, men också på att jag inte har tid, motivation eller vad det nu kan vara att
lyssna på en platta mer än en eller ett par gånger. Har det inte väckt intresse på något sätt då
lär jag knappast lyssna mer på det. Är jag kräsnare, tröttare, mindre nyfiken,........? 
Tyvärr lär man ju också missa en hel del bra musik enbart pga att det försvinner i mängden.
En riktigt bra platta tycker jag bör växa vid rätt många genomlyssnar och är den suveränt bra
tröttnar man aldrig! Enkel men kanske tröttsam metod att kolla vad som är bra och inte. 
Att definiera vad som är bra generellt tror jag inte går, det är en egen, subjektiv uppfattning!

[asti]

Dummskallen Asti hajar innte hur mann byter lösenord.... så då pasar jag på åh komenterar de här!
Alla somm inte ä helt puckade vet ju att de fins bara tre band som ä nått å ha:
Beatles, Sex Pistol å Ramones! Fatta de!
/CPG

[freddy]

Ja, det är nog sant att de ytterligheterna ofta hamnar tillsammans..
För egen del är det nog för att vid de tillfällen jag varit på konserter med "välpolerad och perfekt" musik så har jag för det mesta kommit därifrån besviken, snuvad på allt vad känsla heter... Kanske är det för att de egna förväntningarna är skyhöga då också? ..så att man själv är boven i dramat.

Samtidigt kan jag säga att jag gått ifrån väldigt många konserter där jag inte tycker artisten levererat bra nog. Falsksång, otajta musiker, kasst ljud osv. kan förstöra vilken konsert som helst.

Känsla kan väga upp mycket, men ibland känns det som att det används som en ursäkt för att prestera undermåligt med.

Bara av intresse, kan du ge exempel på någon artist som gjort dig besviken genom att vara välpolerad och sakna känsla? Är det verkligen en artist du gillar på skiva då också? För annars kan det lika gärna vara andra faktorer som spelar in också?

Varför jag frågar är för att jag upplever att folk säger sånt om band/musik dom inte gillar annars heller.

[jonnerstone]

Ja, det är nog sant att de ytterligheterna ofta hamnar tillsammans..
För egen del är det nog för att vid de tillfällen jag varit på konserter med "välpolerad och perfekt" musik så har jag för det mesta kommit därifrån besviken, snuvad på allt vad känsla heter... Kanske är det för att de egna förväntningarna är skyhöga då också? ..så att man själv är boven i dramat.

Samtidigt kan jag säga att jag gått ifrån väldigt många konserter där jag inte tycker artisten levererat bra nog. Falsksång, otajta musiker, kasst ljud osv. kan förstöra vilken konsert som helst.

Känsla kan väga upp mycket, men ibland känns det som att det används som en ursäkt för att prestera undermåligt med.

Bara av intresse, kan du ge exempel på någon artist som gjort dig besviken genom att vara välpolerad och sakna känsla? Är det verkligen en artist du gillar på skiva då också? För annars kan det lika gärna vara andra faktorer som spelar in också?

Varför jag frågar är för att jag upplever att folk säger sånt om band/musik dom inte gillar annars heller.

....och lika intressant är  att veta nån artist som sjungit falskt och varit otight, men som ändå varit bra, bara för att den så kallade känslan funnits där. För jag undrar verkligen var känsla finns i att sjunga falskt och vara otight!!

[Emlan]

freddy,
jag tycker inte att man alltid ska legitimera otajt musik och falsksång med känsla, det blir ingen bra grej. Men en viss dos falsksång går jag med på om närvaron och känslan finns där. Det är hårfina gränser:) Otajta musiker kan förstöra mycket känsla.. men lite falsksång kan faktiskt förstärka känsla. Lagom är bäst då! 

Ett exempel jag kommer på i stunden när jag blivit besviken var när jag gick på Metallica och de levererade en del av sina klassiker alldeles perfekt och välpolerat... men utan känsla, enligt mitt tycke i alla fall, de verkade mest trötta och frånvarande. Och det kan ju mycket väl handla om att jag inte alls har lyssnat på alla deras skivor och på så sätt är jag inte bästis med den musiken, men klassikerna känner jag ju helt klar till och gillar mycket.
Men sen behöver det inte handla om så stora band, utan att man på lokal nivå lyssnat in sig på någon musik och sen äntligen hamnat på den lokala spelningen som är helt oklanderlig men saknar känsla. Det är trist.

Jag tror nog, som du säger, att besvikelse ofta kan sammanfalla med att man egentligen inte är intresserad av musiken särskilt mycket, innan man ens tagit sig till konserten. Men på samma sätt som otajta musiker och mycket falsksång inte är eftersträvansvärt så tycker jag absolut heller inte att perfekt och välpolerat är det, känslan kan tappas i båda lägren. Lagom igen!

[Emulator]

Någon har ju gjort ett urval.

Men inte här på KR eller övriga internet. Rätt fantastiskt egentligen. Demokratiskt och jämlikt - equality! 

okej, inte på KR kanske =)  och inte på internet....men det är klart att det är lättare att snubbla över musik som promotas. SÅ visst finns det demokrati på så vis, men ett skivbolag som backar upp eller fixar spelningar är nog fortfarande bra.



emlan: Känslan är nog viktig både hos den som spelar, men även (kanske mer?) hos den som lyssnar. Jag antar att jag tillskriver dave gahan mer cred än han kanske är värd på vissa livespelningar   Det jag tycker är underbar känsla, tycker nog någon som inte är inbiten DM-fan bara är skit

[jonnerstone]

Jag kanske inte förstår grejen riktigt här med falsksång och otighthet. Men hur kan lite falsksång förstärka en känsla? Vad är det för känsla det förstärker.....obehag??? Jag försöker på intet vis vara ironisk här men jag förstår verkligen inte. Hur kan lagom vara bäst när det gäller musik. Bäst är bäst och lagom är just bara lagom och dåligt är dåligt. Falsksång live kan ju bero  på många saker. Dåligt förberedd, dåligt uppsjungen, förkylning, dålig medhörning, dålig sångare/sångerska mm......men det kan ju aldrig vara ett självändamål att sjunga falskt? Om man får en förstärkt känsla av att nån sjunger falskt så måste jag ju anta att den känslan hade blivit ännu starkare om sångaren/sångerskan hade varit rätt i pitch. Eller menar man att känslan sitter i oförmågan att sjunga rätt?? Jag fattar verkligen inte resonemanget. Visst kan man sjunga falskt ibland, absolut och det är helt okej...men det är ju en miss som kan bero på mycket....jag skulle inte tro att samma ton hade förlorat sin sk."känsla" om den varit rätt i pitch istället.

[Emulator]

+1 på den.

Rent tonvetenskapsmässigt :S eller nåt....så brukar jag ibland pitcha toner med flit några cents fel. Det blir riktigt bra nerv, riktigt alarm i skallen av en sådan ton. Inte sång dock, den brukar fladdra av sig själv

Tror att man kanske också blndar ihop begrepp ibland. Tänker jag på en sångare som inte är polerad på scenen tänker jag nog faktiskt mer på en röst som spricker o skorrar o har sig, snarare än att det är falskt.

Jag håller med dig J, Bäst är bäst.

[Marruschkka]

+1 på den.

Rent tonvetenskapsmässigt :S eller nåt....så brukar jag ibland pitcha toner med flit några cents fel. Det blir riktigt bra nerv, riktigt alarm i skallen av en sådan ton. Inte sång dock, den brukar fladdra av sig själv

Tror att man kanske också blndar ihop begrepp ibland. Tänker jag på en sångare som inte är polerad på scenen tänker jag nog faktiskt mer på en röst som spricker o skorrar o har sig, snarare än att det är falskt.

Jag håller med dig J, Bäst är bäst.

Jag undrar om inte en del uppfattar t ex glissandon som falsk-sång, har ju hört kommentarer om Monica Z:as sångstil-glider man lite på tonerna så tror somliga att det är falskt.

För mej är det höjden av musikalitet, att kunna leka lite med tonerna, vilket jag inspirerats av (inte alltid med bästa resultat, men kul är det!)Uttrycket går ibland före "regel-boken", för mej iaf

EMU: tror du håller med här

[jonnerstone]

Ja, man ska inte förväxla falsksång med sångtekniker som glissando och suspension.

Det jag ifrågasätter är hur falsksång (och då menar jag falsksång) kan förstärka en känsla. Du Marre skriver att uttrycket går före regelboken. Vilket ju är självklart att det måste finnas ett bra uttryck för att man ska kunna ta åt sig det som levereras. Men vad jag undrar är. Om du har artist X och du går på en konsert med denne som du tycker är skitbra...en och annan sur ton här och där men det köper du för att allt levereras med en fantastisk inlevelse och känsla. Men om artist X även hade spikat dom där sura tonerna i detta fantastikska framträdande så hade det ju blivit ännu bättre och känlsan hade förhöjts ännu mer.  Att säga att dom sura tonerna var det som gjorde att det blev så bra köper jag inte. (Nu påstår jag inte att du anser detta Marre, men resonenmanget har ju lutat åt det tidigare i tråden)

[asti]

En artist som jag inte tycker sjunger surt är Lena Philipsson, men
tror att det beror på att hon har så högt PH-värde....
(och kommer ifrån Vetlanda  )

[Marruschkka]

Ja, man ska inte förväxla falsksång med sångtekniker som glissando och suspension.

Det jag ifrågasätter är hur falsksång (och då menar jag falsksång) kan förstärka en känsla. Du Marre skriver att uttrycket går före regelboken. Vilket ju är självklart att det måste finnas ett bra uttryck för att man ska kunna ta åt sig det som levereras. Men vad jag undrar är. Om du har artist X och du går på en konsert med denne som du tycker är skitbra...en och annan sur ton här och där men det köper du för att allt levereras med en fantastisk inlevelse och känsla. Men om artist X även hade spikat dom där sura tonerna i detta fantastikska framträdande så hade det ju blivit ännu bättre och känlsan hade förhöjts ännu mer.  Att säga att dom sura tonerna var det som gjorde att det blev så bra köper jag inte. (Nu påstår jag inte att du anser detta Marre, men resonenmanget har ju lutat åt det tidigare i tråden)

Jo, jag köper det du säjer, klart man kan önska vissa toner renare hos en del artister, men ibland uppväger ändå feelingen, jag ger ett exempel på en artist som inte är nån skönsångare (mer estradör, klurig men underbar på sitt högst egna vis och raspar en hel del, men det går ändå in), I give you..Torsten Flinck

[Emlan]

Falsksång och otight – sånt som gör oss till människor och inte maskiner – rör verkligen om i grytan. Intressant!

Finns känslan där i musiken, så spelar det ingen roll för mig om det emellanåt är otight, om det ibland är falskt eller om musiken är fullkomligt perfekt (om det nu går..). Det falska gör inte musiken bättre, det klockrena gör inte musiken bättre = KÄNSLAN, UTTRYCKET gör musiken bättre, för mig i alla fall.


Falskt, otight kan kanske iofs göra musiken bättre på så vis att den blir bärare av mycket större mänsklighet som i sin tur kanske bidrar till ett mindre elitistiskt synsätt i största allmänhet. Vilken utopi!

Om jag också får den äran att gå på den fantastiska konserten med artist X så gillar jag kanske X bättre om densamma släpper igenom någon falsk ton, bara för att det visar att vi alla är så himla mänskliga. Falska toner på en fantastisk konsert med artist X = representation för mänsklighet.

Uttrycket går ibland före "regel-boken", för mej iaf

Jag känner på precis samma sätt!

[equality]

Härigt Marre! Sjuttonde balladen skulle kunna vara Flincks signaturmelodi i kanske mindre uppoppad version än denna men med snusen rinnandes som på Grönan.   Ja jäddrar. En annan som jag tänkte på detta sammanhang är Sven Wollter och Tag min vals (Cohen). Jag tror inte en enda ton är rätt men VILKEN INLEVELSE! Tyvärr finns den inte på youtube och spotify får jag inte att funka.

[Emulator]

EMU: tror du håller med här

Javisst! Uttrycket är viktigast av allt ändå! Oftast så sammanfaller det i min bok, en riktigt jävla bra tagning/spelning med nerv och en bra "teknisk" performance på något vis, där det ena lyfter det andra

[clavinova]

Går det att svara på den frågan över huvudtaget? En punklåt låter skit medan en annan nästan likadan kan vara hur skön som helst, en opera lider man igenom, den andra sitter man som på moln till, en bluegrass låter som segt knäcke, en annan som nygräddat knäckebröd osv osv.

[Emulator]

Går det att svara på den frågan över huvudtaget? En punklåt låter skit medan en annan nästan likadan kan vara hur skön som helst, en opera lider man igenom, den andra sitter man som på moln till, en bluegrass låter som segt knäcke, en annan som nygräddat knäckebröd osv osv.

Du har väl rätt i det där. Det varierar nog från låt till låt. Dock har man preferenser inom olika typer av låtar som man gillar kanske. Jag har nog vissa saker som gör att jag lättare tar till mig musik, även om de inte måste vara uppfyllda för varje låt.

[Marruschkka]

Falsksång och otight – sånt som gör oss till människor och inte maskiner – rör verkligen om i grytan. Intressant!

Finns känslan där i musiken, så spelar det ingen roll för mig om det emellanåt är otight, om det ibland är falskt eller om musiken är fullkomligt perfekt (om det nu går..). Det falska gör inte musiken bättre, det klockrena gör inte musiken bättre = KÄNSLAN, UTTRYCKET gör musiken bättre, för mig i alla fall.


Falskt, otight kan kanske iofs göra musiken bättre på så vis att den blir bärare av mycket större mänsklighet som i sin tur kanske bidrar till ett mindre elitistiskt synsätt i största allmänhet. Vilken utopi!

Om jag också får den äran att gå på den fantastiska konserten med artist X så gillar jag kanske X bättre om densamma släpper igenom någon falsk ton, bara för att det visar att vi alla är så himla mänskliga. Falska toner på en fantastisk konsert med artist X = representation för mänsklighet.

Uttrycket går ibland före "regel-boken", för mej iaf

Jag känner på precis samma sätt!

Agree....word

EMU: tror du håller med här

Javisst! Uttrycket är viktigast av allt ändå! Oftast så sammanfaller det i min bok, en riktigt jävla bra tagning/spelning med nerv och en bra "teknisk" performance på något vis, där det ena lyfter det andra

Visste väl det, gott

/Marre

[Rattlesnake]

En annan viktig sak tycker jag är trovärdighet. Vem som är bäst sångare av dessa två råder ingen tvekan, men känns Körberg värst trovärdig som fattig i sitt finkulturella sammanhang och sin skolade musikalröst...?

[equality]

Jag förstår hur du menar Rattlet fast tycker det var ett häftigt arr i Körbergs version. Pianisten, vem är det?

[Claes]

En annan viktig sak tycker jag är trovärdighet. Vem som är bäst sångare av dessa två råder ingen tvekan, men känns Körberg värst trovärdig som fattig i sitt finkulturella sammanhang och sin skolade musikalröst...?

Den som är fattig ska alltså inte kunna sjunga bra för att vara "trovärdig", utan det är något som är reserverat för de bättre bemedlade...? Om den fattige till slut lyckas komma fram; Blir han då också mindre "trovärdig" än han var från början i takt med att han blir en allt duktigare sångare...?
Om du bara lyssnar på musiken (t ex på CD, Radio, Spotify etc...) så ser du inte den som framför det och vilket sammanhang det handlar om eller vilken klädsel vokalisten har. Hur bedömer du då denna "trovärdighet"?

Jag tycker inte att begrepp som "trovärdigt" hör hemma alls i musiksammanhang.