Okej, jag vill ha fler åsikter om vad som utgör "bra" musik, alla är välkomna att tänka till kring frågan om vad som för ER - individuellt - utgör t ex en bra ballad eller metallåt. Känslomässiga och/eller förnuftsmässigt "argumenterande" tankar är välkomna. De som tycker hela diskussionen är meningslös innan den började, kan ju ge uttryck för det efter vi andra tänkt klart
Det har varit två typer av uttryck för vad som är "bra konst". Dels känslomässiga uttryck (typ jag gillar metal för brorsan spelade maiden hela dagarna:), som handlar om inlärning miljö, liksom "jag vet inte för det är så"
. Jag gillar ju inte det sättet att förhålla sig till nåt så viktigt som "musik" för en musiker som mig och känns liksom som man avfärdar varje försök att analysera kulturella fenomen på nåt annat än det subjektiva planet. :)Jag var ute efter åsikter, men tror att ska man hitta gemensamma nämnare bland alla som skrivit, blir det mycket åsikter,
Fast jag kanske inte förstår vidden och djupet i dessa argument.
Det är lugnt, det finns ju alltid en botten i även ett logiskt resonemang, alltså att man måste känslomässigt lita på logik o dyl?
Strunt samma. Nu börjar min tankegång med ett politiskt exempel. Det finns nån nationalekonomisk teori som mäter rösterna som "valmanskårens pengar", och som radar slutsatser för hur man ska gå tillväga för att vinna val. Triangulering o dyl.
Som t ex REinfeldt gjorde lite i båda senaste valen?
Man tar över motståndares argument och retorik.
(M) ett arbetarparti? Det känns inte riktigt ärligt för mig. Precis som retorik.
DE flesta röstar ju med känsla,som föregås av en analys förnuftsmässig. Men jag menar att det finns rätt många variabler att ta hänsyn till när man väljer att rösta på ett parti. Eller frånvaron av kunskaper, om ideologi och annat. Valet är rationellt i nån mening om man faktiskt fattar vad man får "ut av det"
Jag skulle vilja att folk här intar perspektivet att det kanske kan finnas gemensamma OCH mätbara nämnare i båda kulturlliv och konst, som politik?
Musik är ju utan att bevisa det extremt "matematisk" och full av mätbara strukturer och det vore konstigt om allt de lärde ut på en musikteoretisk kurs, var oanvändbart? Alltså bara vad folk tycker.
Jag kan alltså inte fatta hur man kan tycka att åsikter/tycke skulle vara oåtkomlig för alla former av "analys" i annat än känslomässig subjektiv mening?
Först ett exempel från politiken. Man kan ju lära sig förstå marx även om man inte gillar socialism och dess olika former? IDeologier kan liknas vid heltäckander, strukturer med teorier som bygger på vissa axiom (grunder) om människans natur. Liberalismens grundaxiom kan sammanfattas med orden: "Människan har en fri vilja, och ska ha eget ansvar över sitt öde".
Detta går ju inte att bevisa så lätt, men det är ju inte poängen. Det talar till oss på ett sätt som man kan greppa även om man tror att allt är förutbestämt eller allt är slumpmässigt?. Det är fakta att liberalismen (de olika versionerna som finns) uttrycker detta tillsammans med kanske en genomgång av rättigheter och dylikt. Det är inte en åsikt, eller hur? Liberalismen säger det oavsett hur många som tycker att marxismen är bättre?
Nu överför vi detta till musik/konst. Analogt, ville jag med ursprungsinlägget några sidor tillbaka, ta reda på om nån hade bra "reella" bevisbara "grundaxiom" för musik, och om det fanns axiom (regler) för när nåt är bra?
Jag har hittat ett antal, sådana allmängiltiga saker som brukar förekomma i konst och musik.
Bäva
