Vad är det som gör att du tycker viss musik är bättre än annan?

[Mr Artrock]

det enda jag verkligen och fortfarande hatar sedan barnsben är brulepudding eller hur det nu stavas, kan inte tänka mig något äckligare, dallrigt beigefärgat och vidrigt kräkfamkallande i mina ögon och sinne ansågs det ju som en fin efterätt där på pensionat klittergården i vejbystrand där jag och min lillasyster tillbringade långa somrar hos farfar och farmor som hade ett privatrum på panget under tidigt 70-tal...

musik eller grönsaker eller vad tusan det än gäller, en del lär man sig med tiden annat ratar man likt pesten sen vet jag inte om det handlar om instinkt eller smak, pådyvlad, präglad eller whatever...

gyllene snittet kan möjligen vara lite kvasi här även om det gillas av undertecknad, men i detta sammanhang divi??? too much wine again   ???

abba var bra som ddrummer säger, till viss del men tillräckligt, det har jag sagt förut men det tog mig upp till över 24 års ålder innan jag erkände och/eller förstod, på tiden det begav sig var det ju astöntigt på alla sätt och inte minst musik för småtjejer...

jag är allätare och givetvis stöpt i mina formler underbyggda av generations och kulturyttringar, Beatles var bäst sen kommer............ett gäng och jag hör självklart nya grejor som jag gillar tursamt nog och får väl citera Robert Plant från en färsk intervju med nya plattan Band of Joy;

"alla säger och har sedan länge sagt att allt det bästa redan är gjort, finns inget nytt/värdefullt att skapa inom musikmakeriet" etc (en vanlig floskel som jag själv begagnat mig av tidigare)
"men det är inte sant för det är bara att skrapa lite på ytan och vilja UPPTÄCKA igen, jag gör det hela tiden vilket känns fantastisk, att vrida och se saker på ett nytt sätt det handlar om musik till syvende och sist och det enda jag vill är att sjunga"  inte exakt ordagrant men andemässigt återgivet!

Så till min slutplädering, vad gör att jag tycker viss musik är bättre/sämre än annan:

-det får inte låta kaos ostrukturerat osv så blommorna vissnar, death metal är ett exempel samt pissig punk, det finns bra punk och pisspunk, samma med allt för övrigt men jag vill vara generell nu*

-budskapet hos dessa puckade gangstaniggaz med fel attityd i vidriga mtv klipp som är överdrivet kokainfrämjande, sexistiska osv osv går feeetbort...hip hop och rap, det finns bra sådan dock men säl-synt...

-bättre musik kan jag inte förklara det bara känns rätt som asti sa, det andas vibbar som tilltalar oss på rätt sätt och olika plan, det vi får välbehagskänslor utav...för mig är det musik som får en att känna sig hög utan droger, en flykt eller flight som stimulerar mina högst abstrakta tankar och stärker min känsla av rebellion, precis som när man var 14***

 

[Dividend]

Jag har inte öppnat flaskan än, det blir mer skrivet då och oftast bättre Filosofera på ett par glas vin brukar leda till konstigare resonemang än dessa!

Tack för tankar!

Gyllene snittet är med som ett exempel på en princip som används i bildkonst. Det är bara med som exempel på det. Precis som exemplet med att måla perspektiv, som leonardo gjorde. Det är liksom en "teknik" som målare måste lära sig för att ge djup åt sina målningar "korrekt". Man behöver inte ens räkna, räcker med en linjal

Går ju att köra med det som förklaring av "klanger" som låter bra tillsammans o dyl också? Det borde ju typ motsvara ett dur-ackord?



Din tanke om struktur, att musik är ordnat får du medhåll om. Tror jag skrev det i nåt tidigare inlägg, att struktur är liksom själv grunden för att nåt ska kunna upplevas "vackert". Det måste väl alla kunna enas om? Det är ju inte en åsikt att slumpmässigt slå på ett piano är omusikaliskt, det måste finnas nån tanke och ordning i fingrarna liksom? Eller överdriver jag mina åsikters betydelse nu?

Sen att man ibland inte kan uppfatta strukturen i vissa typer av musik, beror nog på bristande grepp om vad struktu ÄR för vissa genrer? Eller? Abbas melodik är bra, men själv discoköret gör det jobbigt (svårt) att förstå skönheten i det, för mig


Jag ska dra in till stan här, så väntar mig massvis med tankar om ursprungsfrågan, och bra med kritik från de som inte tycker mitt argument håller. Tebax imorrn kväll.
Hej hej

[ddummer]

Sen kan man ju lägga till att:

Har man snäv musik smak så har man också väldigt säkert förmågan att uppskatta väldigt små nyans skiftningar inom samma smak.

Är man allätare så blir man nog grovhuggen i sin utsållning där man säkert lätt förkastar saker som ren skit utan att ge sig tid att
upptäcka det potentiella i detsamma.

Dansband suger ju så det förslår.... men efter dansbandskampen har jag faktiskt fått en annan mer neutral syn på den stilen....

Man har lätt att ta för givet baserat på gamla åsikter... gäller att hålla sig uppdaterad.... för inspiration finns över allt som kan
filtreras igenom sig själv som då kan skapa något.

(måste på melodifetivalen igen!)

Och vore det inte för alla utspökade stolpskott som vågade i början så hade utvecklingen inte varit lika på G som den är....
... se bara på Melody Club... kostym! Så vågat i all annan banal Rio karneval.....

..och Nick Borg... kan man riva av en standard ballad clysha alá Max Martin genom att bara se "fel" ut så kan man lura massan
med samma recept utan att någon reagerar men köper det rakt av.

...med andra ord: det behövs starkare personligheter som försäljare om man inte har materialet.

//Daniel  

[Dividend]

Kort till ddummer:

Skriver kanske nåt mer sen, om jag kommer på nåt. Vill bara säga att man ska aldrig utesluta att andra har rätt T ex när det gäller "åsikter" om hur musik ska göras, som jag då menar är mer tekniska grepp man bygger ur intryck

Öppenhet och nyfikenhet borde vara grunden för varje tänkande människa som vill skapa nåt på ett "ärligt" genuint vis
Sokrates hade inte sagt det bättre

[ddummer]

Precis! All information tar man in och processar utifrån sina egna normer.... mycket kul läsning. 

//Daniel 

[Mr Artrock]

dividend...ska du in till byn nu också kan bara innebära busliv och förödelse, glöm inte regnrocken 

gällande gyllene snittet är jag väl förtrogen som gammal tempelriddare och farfars far var stormästare på andra sidan pölen så nothing new under the sun there man ;-)

i musik brukar man som mer initierad däremot tala i lite andra ordalag och termer, du har sålunda sfärernas musik tex vilket kan sägas vara en förhöjd definition av gyllene snittet som ändå är en rätt så fysisk och matematisk företeelse dock tillämpbar i viss konst och arkitektur (såklart) men ändå tt helt eget och mer sublimt plan, mkt intressant och jag kan komma och gästföreläsa om du bjuder på auditorium, fagra kvinnor och kvalitétsrödtjut dvs merlot eller chianti av bästa sort*

 

[ddummer]

Det är när musiken svänger på samma frekvenser som sin inre nivå som magin skapas.

//Daniel 

[Claes]

Var är Claes?

Här - tillbaks efter en veckas solsemester.

Jag kan inte hålla med om någonting som analyseras fram angående vad som är "bra" eller "dålig" musik (utom om analysen visar att det är min musiksmak som "vinner", naturligtvis... ), eftersom alla sådana analysförsök ofelbart alltid kommer att färgas av varje enskild bedömares personliga smak. De som vill framställa sig som "bättre vetande", kommer att framhålla att deras "vetande" ger dem möjlighet att bedöma mer korrekt än vad vanliga noncompos kan - men så är inte fallet, utan det enda de kan göra "bättre", är att förstå saker och förklara vad som ledde till nästa steg etc. Deras smak blir inte "bättre" eller mer objektiv än andras bara för att de förstår sammanhang och kan sin historia, utan musiken talar sitt eget språk och tilltalar (eller tilltalar inte) den enskilde lyssnaren - och att hävda att den egna smaken är mer rätt än någon annans, är alltid fel. Även om väldigt många kan vara överens om vissa saker, så kan man aldrig få fram några allmängiltiga punkter som säger stensäkert att ett musikstycke är "bra" eller "dåligt". Det enda man kan komma fram till som alla kan hålla med om, är troligen typ att "bra" musik innehåller toner och rytmer - men det gör ju "dålig" musik också -och man är kvickt tillbaks på ruta ett igen...

Kommer inte ihåg exakt nu, men jag hade en musiklärare en gång i tiden som alltid började sina lektioner med något i stil med: "Musik är den sköna konst som i toner ger uttryck för känslor och stämningar". Det stämmer bra, men hur de där tonerna sätts samman och om det sedan uppfattas som "bra" eller "dåligt" kan bara den enskilde lyssnaren (och naturligtvis upphovsmannen) avgöra.

Jämförelsen med politiken fungerar inte, eftersom politiken handlar om mer eller mindre trovärdiga metoder att styra landet på bästa sätt - och då finns det en förnuftsmässig grund där det till syvende och sist handlar om vem man tror kan förvalta skattepengarna på bästa sätt - och alltså vem som inger mest förtroende i sitt budskap om vad som är viktigast att prioritera i samhället och på vilket sätt man bör göra för att det ska kunna fungera bra. Politik handlar mer om förnuftsmässiga beslut och mycket mindre om känsla.

Musik och annan konst ligger utanför sådant, eftersom det inte finns några siffror att räkna på och inga ideologiska grunder att stå på för sin bedömning (bortsett från vänsterproggen och liknande obskyra genre, där man "måste" gilla en viss stil om man ska få tillhöra gänget... ).
För mig är Rembrandt och Da Vinci genier, medan Picasso är en total nolla - medan det för en annan person kan vara precis tvärtom. Hur hittar man gemensamma kvalitetsbegrepp då?
Likadant så gillar jag både ABBA, Toto, Chicago, Phil Collins och många andra musiker-hatobjekt - och tycker att Hellström, Zappa, Dylan och många andra inte är annat än slöseri med tid, medan någon annan kan tycka det motsatta. Hur hittar man gemensamma nämnare för kvalitet då?

Mina preferenser har jag nog nämnt tidigare, men framför allt så gillar jag starka sånginsatser, som Philip Bailey (Earth, Wind & Fire), Freddie Mercury, Luther Vandross, James Ingram, Michael Jackson, Luciano Pavarotti m fl - men jag gillar också musik som helt enkelt är bra och klingar rätt för mig och förmedlar en härlig känsla, även om sånginsatsen inte är suveränt bra (exempelvis Diana Ross). Falsksång skär hemskt illa i mina öron, så sådant står jag inte ut med (något som också kan gå att se på mitt resultat av ett test jag gjorde på tonometric.com här).
Jag gillar också musik som bygger mycket på rytmik, som exempelvis funk/soul och reggae - men det kan också vara lika skönt att lyssna på en ballad som inte gör en fluga förnär, utan bara flyter på i sin förutsägbarhet, med vackra ackordsföljder och en trevlig melodi. Den mesta musik som är "hård" (typ metal av olika slag), tycker jag mest låter ganska fjantig, även om det kan finnas en del ljudglimtar (inget som har varit så bra att jag har lagt det på minnet, men ändå... ). Klassisk musik är härlig, så länge det handlar om exempelvis Verdi, Puccini, Mozart, Beethoven och ett gäng andra, medan exempelvis Wagner inte tilltalar mig.

[Mr Artrock]

roligt test claes, jag fick exakt samma resultat som du dessutom, tyckte själv att det var alldeles för många fel men så sitter jag vid en dator med pisshögtalare också + bakgrundsljud som stör...

jag tål inte heller falsksång, inte heller flertalet smörband/mesartister som de du radar upp (du lyssnar på alldeles för trygga trista och kommersiellt säkra kort, ingen spänning eller gnista alls)  och inte heller intetsägande eller infantilt pubertal heay-metal death-metal etc...däremot riktig musik som spelas av riktigt bra musiker är vad jag går loss på, skall dock erkännas att jag var galen i sex pistols en period i tidiga tonåren, ramones likaså men dom var charmigt skitiga och halvtaskiga musiker men som hade något eget och nytt till skillnad mot många andra och trista efterapningar vi får dras med idag...

man är väl för mycket rock n' roll helt enkelt, i min ungdom diggade jag faktiskt supertramp som inte är så mycket rock n' roll men jag gillade dom fram till breakfast...sen insåg jag löjets skimmer...Blue Öyster Cult on your feet or on your knees är en av mina absoluta tidigaste superfavoriter som jag njuter av lika mycket idag om/när jag väl sätter på dubbel LP'n i rätt mood, de e riktiga grejor det, som håller i +34 års tid...men Beatles är alltid bäst!!!
(stones är sopor dock med ett par tre kanonlåtar bakom sig...)

 

[ydderF]

...men Beatles är alltid bäst!!!

Yepp, helt korrekt!!!

Det som är roligt med musik är at man kan, hålla på och spesialsere seg på emnet i årevis,
så kan Gunda på 9 år, säga at Justin Bieber är världens bästa artist.
Och hon har rätt!
Man kan ju inte annat änn flina lite

[Dividend]

Ska bara skriva att detta är ett utkast till en del av min doktorsavhandling (ett femårigt projekt) som har som slutmål att hjälpa till med, utvecklingen, som sker över hela världen av intelligenta maskiner.
Så filosofi-delen som detta ska ingå i (med bättre valda ord) ingår i en gren av filosofi några amerikaner skulle vilja att jag kallade artifexologi (kreativitetsteorin). Såsom epistemologi =kunskapsteori.
 Det ska finnas en "psykologisk teori"-del (och hur den skall överföras i till nåt programmerbart i c++ till klasser och objekt får en egen del.
Och så inväntar att våra PC-datorer kan bli så.

[Angrod]

Ska bara skriva att detta är ett utkast till en del av min doktorsavhandling (ett femårigt projekt) som har som slutmål att hjälpa till med, utvecklingen, som sker över hela världen av intelligenta maskiner.
Så filosofi-delen som detta ska ingå i (med bättre valda ord) ingår i en gren av filosofi några amerikaner skulle vilja att jag kallade artifexologi (kreativitetsteorin). Såsom epistemologi =kunskapsteori.
 Det ska finnas en "psykologisk teori"-del (och hur den skall överföras i till nåt programmerbart i c++ till klasser och objekt får en egen del.
Och så inväntar att våra PC-datorer kan bli så.

Det låter ruskigt intressant, men själv tvivlar jag på kreativa datorer, i andra sammanhang än att krångla till utskrifter! 

[ddummer]

ohh.. nu blev man sugen på att skapa lite c++ AI... 

Sen så ÄR Freddie Mercury "the best singer of all time":

Jag blir gråtfärdig av denna entertainer (och band) som gav oss måttstocken på vad en musikalisk upplevelse ska bestå av.

(tycker han)

//Daniel 

[Mr Artrock]

Sen så ÄR Freddie Mercury "the best singer of all time":

du brukar säga bra saker men här har du fel fel fel... finns klart bättre sångare även om jag en gång i tiden gillade queen en aning, II är mer rock n' roll men Bohemian... är ett epos förstås'

[Claes]

Ska bara skriva att detta är ett utkast till en del av min doktorsavhandling (ett femårigt projekt) som har som slutmål att hjälpa till med, utvecklingen, som sker över hela världen av intelligenta maskiner.
Så filosofi-delen som detta ska ingå i (med bättre valda ord) ingår i en gren av filosofi några amerikaner skulle vilja att jag kallade artifexologi (kreativitetsteorin). Såsom epistemologi =kunskapsteori.
 Det ska finnas en "psykologisk teori"-del (och hur den skall överföras i till nåt programmerbart i c++ till klasser och objekt får en egen del.
Och så inväntar att våra PC-datorer kan bli så.

Låter både spännande och intressant, men det är nog i princip omöjligt att nå konsensus när det gäller "bra"-"dåligt" när det gäller konstnärlighet, så hur man skulle kunna programmera regler för det på något sätt, är nog en fråga som inte kommer att kunna lösas oavsett datorkraft...

[Mr Artrock]

jag håller med, måste ju betraktas som omöjligt utifrån aspekterna som Claes nämner...
bra/dåligt...kvalitét/skit, allt bedöms utifrån betraktaren/lyssnaren och dennes perspektiv/kriterier och möjligen mognad...en gång i tiden sa jag till en kompis att picasso inte kan betraktas än annat som rena pisset, blajkonst som vem som helst kan åstadkomma, han blev högröd och undrade om jag var seriös och vi höll på att bli ovänner för livet över dom där meningsutbytena och fatölen på en pub vid st.eriksplan 1982...numera inser jag att han faktiskt hade rätt, det går inte att avfärda picasso som blaj etc...ibland tar saker tid...därmed inte sagt att alla måste gilla picasso, abba eller sepultura...

[ddummer]

Låter både spännande och intressant, men det är nog i princip omöjligt att nå konsensus när det gäller "bra"-"dåligt" när det gäller konstnärlighet, så hur man skulle kunna programmera regler för det på något sätt, är nog en fråga som inte kommer att kunna lösas oavsett datorkraft...

Resultatet blir väl lika mycket stolpskott som mänskligheten fast i data burks form... 

Man kan svara på grund frågan så här:

Jag föredrar musik som är bättre just för att det är bättre än det andra... annars skulle jag inte ha något att föredra.
Med andra ord: Utbudet skapar möjligheten att välja något som andra redan har valt åt dig.

//Daniel 

[rifkin]

Det har säkert redan kommenterats i tråden med Thriller är världens mest sålda platta, och back in black är världens näst mest sålda platta!

Jag tycker att en bra låt är en bra låt, så enkelt är det. För mig personligen blir låten bättre med elgitarrer och om låten går fort och om den är poppig. Jag gillar pop-punk kan man säga.
Enkelhet är bättre som oftast, tycker jag!

[Mr Artrock]

Det har säkert redan kommenterats i tråden med Thriller är världens mest sålda platta, och back in black är världens näst mest sålda platta!

Jag tycker att en bra låt är en bra låt, så enkelt är det. För mig personligen blir låten bättre med elgitarrer och om låten går fort och om den är poppig. Jag gillar pop-punk kan man säga.
Enkelhet är bättre som oftast, tycker jag!

??? vad hände med Beatles och Led Zeppelin ??? har för mig att back in black absolut inte kom på 2:a plats men inga konkreta belägg iofs...

[Odrörir]

Rätt konstellation är allt. Jag har nästan helt uteslutande alltid varit en bandperson när det gäller musik med få undantag. Ett band där alla har det där speciella och unika som de bidrar med och allt bara låtar så jävla bra. Sen om det är mycket eller mindre beror helt på låten eller bandet. Att mindre är mer tycker jag är ett jävla skitsnack. Ja för det mesta i alla fall. Gissar på att den eller dem som yttrade det för första gången hade det som ursäkt varför de inte kunde spela bättre. Ungefär samma skitsnack som att det viktiga är inte att vinna utan att delta inte var någon vinnare som kom med det uttrycket.

[Odrörir]

Det har säkert redan kommenterats i tråden med Thriller är världens mest sålda platta, och back in black är världens näst mest sålda platta!

Jag tycker att en bra låt är en bra låt, så enkelt är det. För mig personligen blir låten bättre med elgitarrer och om låten går fort och om den är poppig. Jag gillar pop-punk kan man säga.
Enkelhet är bättre som oftast, tycker jag!

??? vad hände med Beatles och Led Zeppelin ??? har för mig att back in black absolut inte kom på 2:a plats men inga konkreta belägg iofs...

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_best-selling_albums_worldwide

Bodyguardplattan känns som ett jävla skämt. Sicket skit.

[Mr Artrock]

tack odrörir, din länk ledde mig till det jag sökte; best selling artists of all time:

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_best-selling_music_artists

 

[Claes]

Det har säkert redan kommenterats i tråden med Thriller är världens mest sålda platta, och back in black är världens näst mest sålda platta!

Jag tycker att en bra låt är en bra låt, så enkelt är det. För mig personligen blir låten bättre med elgitarrer och om låten går fort och om den är poppig. Jag gillar pop-punk kan man säga.
Enkelhet är bättre som oftast, tycker jag!

??? vad hände med Beatles och Led Zeppelin ??? har för mig att back in black absolut inte kom på 2:a plats men inga konkreta belägg iofs...

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_best-selling_albums_worldwide

Bodyguardplattan känns som ett jävla skämt. Sicket skit.

Whitney Houstons låtar på plattan är bra - men de flesta av de andra lämnar en hel del att önska...
I övrigt är det väl ganska ok musik i översta delen - åtminstone om man bortser från AC/DC, Pink Floyd, Fleetwood Mac, Led Zeppelin, Beatles, Springsteen och några till...

[Claes]

tack odrörir, din länk ledde mig till det jag sökte; best selling artists of all time:

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_best-selling_music_artists

 

De två översta går fetbort enligt mig, liksom Zeppelin, till stor del Madonna, Pink Floyd, AC/DC och Stones... Bortsorterat från de två översta tabellerna bara - i de följande är det ett gäng till som inte borde finnas där enligt min smak.

[Odrörir]

Det har säkert redan kommenterats i tråden med Thriller är världens mest sålda platta, och back in black är världens näst mest sålda platta!

Jag tycker att en bra låt är en bra låt, så enkelt är det. För mig personligen blir låten bättre med elgitarrer och om låten går fort och om den är poppig. Jag gillar pop-punk kan man säga.
Enkelhet är bättre som oftast, tycker jag!

??? vad hände med Beatles och Led Zeppelin ??? har för mig att back in black absolut inte kom på 2:a plats men inga konkreta belägg iofs...

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_best-selling_albums_worldwide

Bodyguardplattan känns som ett jävla skämt. Sicket skit.

Whitney Houstons låtar på plattan är bra -

Whitney Houston?

I övrigt är det väl ganska ok musik i översta delen - åtminstone om man bortser från AC/DC, Pink Floyd, Fleetwood Mac, Led Zeppelin, Beatles, Springsteen och några till...

Nä nu är det banne i mig dags att du snart råkar ut för en kidnappning med huva på huvudet och tvingas sitta inlåst i något skumt lager och hjärntvättas med bra rock n roll och släpper all lätttuggat, förutsägbart och trygg musik du lyssnat på tills nu. Dags att kliva ut på den farliga sidan av livet.  

[Claes]

Det har säkert redan kommenterats i tråden med Thriller är världens mest sålda platta, och back in black är världens näst mest sålda platta!

Jag tycker att en bra låt är en bra låt, så enkelt är det. För mig personligen blir låten bättre med elgitarrer och om låten går fort och om den är poppig. Jag gillar pop-punk kan man säga.
Enkelhet är bättre som oftast, tycker jag!

??? vad hände med Beatles och Led Zeppelin ??? har för mig att back in black absolut inte kom på 2:a plats men inga konkreta belägg iofs...

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_best-selling_albums_worldwide

Bodyguardplattan känns som ett jävla skämt. Sicket skit.

Whitney Houstons låtar på plattan är bra -

Whitney Houston?

I övrigt är det väl ganska ok musik i översta delen - åtminstone om man bortser från AC/DC, Pink Floyd, Fleetwood Mac, Led Zeppelin, Beatles, Springsteen och några till...

Nä nu är det banne i mig dags att du snart råkar ut för en kidnappning med huva på huvudet och tvingas sitta inlåst i något skumt lager och hjärntvättas med bra rock n roll och släpper all lätttuggat, förutsägbart och trygg musik du lyssnat på tills nu. Dags att kliva ut på den farliga sidan av livet.  

- fast jag gillar ju Meat Loaf, Eagles, delvis Dire Straits, Bon Jovi och en del annat också, så det finns kanske visst hopp för mig ändå...?

[Angrod]

Rätt konstellation är allt. Jag har nästan helt uteslutande alltid varit en bandperson när det gäller musik med få undantag. Ett band där alla har det där speciella och unika som de bidrar med och allt bara låtar så jävla bra. Sen om det är mycket eller mindre beror helt på låten eller bandet. Att mindre är mer tycker jag är ett jävla skitsnack. Ja för det mesta i alla fall. Gissar på att den eller dem som yttrade det för första gången hade det som ursäkt varför de inte kunde spela bättre. Ungefär samma skitsnack som att det viktiga är inte att vinna utan att delta inte var någon vinnare som kom med det uttrycket.

Detta är intressant med konstellationer. Utan att ha några statistiska bevis för det, utan rent empiriskt, så krävs det av ett band att ha minst två unika musiker för att nå framgång. Jag tror att dynamiken och konkurrensen mellan dem ger mer än att 1+1=2 Det krävs en faktor också!
Om man accepterar detta resonemang skulle den enkla bandekvation då bli:
F=DxA
Där F står för Framgång, D för Dynamikfaktorn och A för antalet unika musiker i bandet. (Detta är kanske något att bygga syntaxen kring i datorprogrammeringen?).
Dynamikfaktorn skulle kanske kunna fastställas någorlunda, genom att undersöka olika bandkostellationers framgångar och antal unika musiker i bandet. Vi skulle då kunna får fram ett spann på D som att datorprogram skulle kunna laborera med.
Värdet på F skulle kunna räknas i procent, exempelvis om hur många som hört ett visst band av alla då levande personer på jordklotet, när bandet varit aktivt.
Ovanstående resonemang skulle kunna ge många akademsika betyg att undersöka. Kanske även en egen proffesur i framtiden vid något framstående universitet. 

[badlands]

Rätt konstellation är allt. Jag har nästan helt uteslutande alltid varit en bandperson när det gäller musik med få undantag. Ett band där alla har det där speciella och unika som de bidrar med och allt bara låtar så jävla bra. Sen om det är mycket eller mindre beror helt på låten eller bandet. Att mindre är mer tycker jag är ett jävla skitsnack. Ja för det mesta i alla fall. Gissar på att den eller dem som yttrade det för första gången hade det som ursäkt varför de inte kunde spela bättre. Ungefär samma skitsnack som att det viktiga är inte att vinna utan att delta inte var någon vinnare som kom med det uttrycket.

Detta är intressant med konstellationer. Utan att ha några statistiska bevis för det, utan rent empiriskt, så krävs det av ett band att ha minst två unika musiker för att nå framgång. Jag tror att dynamiken och konkurrensen mellan dem ger mer än att 1+1=2 Det krävs en faktor också!
Om man accepterar detta resonemang skulle den enkla bandekvation då bli:
F=DxA
Där F står för Framgång, D för Dynamikfaktorn och A för antalet unika musiker i bandet. (Detta är kanske något att bygga syntaxen kring i datorprogrammeringen?).
Dynamikfaktorn skulle kanske kunna fastställas någorlunda, genom att undersöka olika bandkostellationers framgångar och antal unika musiker i bandet. Vi skulle då kunna får fram ett spann på D som att datorprogram skulle kunna laborera med.
Värdet på F skulle kunna räknas i procent, exempelvis om hur många som hört ett visst band av alla då levande personer på jordklotet, när bandet varit aktivt.
Ovanstående resonemang skulle kunna ge många akademsika betyg att undersöka. Kanske även en egen proffesur i framtiden vid något framstående universitet. 

Håller med Angrod här... Finns en logik i det han säger. Tittar man tillbaka på dom "stora" banden har denna ekvation varit inblandad helt klart. I vissa fall har antalet drivare varit många i vissa fall enstaka. Att detta skiljer har narutligtvis med att antalet medlemmar i bandet totalt är avgörande.
En snabb återblick från mig på några sköna gäng genom tiderna skulle ge följande:
The Band = Robbie Robertson (låtskrivare, arrangör, ledare) Levon Hlm (sångare och drivande trummis) Rick Danko (sångare och annorlunda bassist) Garth Hudson (keyboard !!)
Queen = Freedie Mercury (showman, sångare, låtsnickrare) Brian May (gitarrist, låtsnickrare) Roger Taylor (trummis, låtsnickrare)
The Beatles = John Lennon & Paul McCartney (sångare, låtsnickrare).

Ett litet axplock bara men mest för att från min sida visa det Angrod säger....

[Mr Artrock]

Ekvationer hit och dit tror jag personligen inte på (är ingen matematiker däremot abstrakt tänkare) även om grundstoffet som summa helt klart har enormt stor betydelse, det handlar helt enkelt om bandkemi och inget annat + en stor skopa talang sammantaget + karma!!!

Beatles, Rolling Stones, The Band, Led Zeppelin, Pink Floyd,The Eagles, Jethro Tull, Thin Lizzy, och så många fler är ypperliga exempel på detta.

Vad gäller Claes preferenser får jag hålla med odrörir om det där med huva och transport till någon clandestine källare för omprogrammering av hans totalt vilseledda och gråa musikaliska karta 
jag är på gång att införskaffa en VW T4 caravelle/transporter som kommer passa bra för ändamålet (någon som känner någon som har en att sälja till bra pris???), vi får planera detta i detalj lite närmare så skåningen kan räddas och åtminstone få några år av livskvalitet...

I all välmening...Bon Jovi 

 

[ddummer]

I all välmening...Bon Jovi

Fri association... Oboy.

//Daniel 

[MaxB]

Jag har läst med intresse men kan inte själv komma på en faktor, det finns olika saker som får mig att tycka viss musik är bättre än annan.

- Att det finns en melodi som tilltalar.
- Att någon sjunger med en röst jag tilltalas av, ofta en röst som avviker från det vanliga.
- Att det finns en eller flera musiker som gör saker som överraskar och tilltalar.
- Att komplexitet övergår till vacker enkelhet (Yes, King Crimson, Genesis och flera andra grupper).
- Att det görs av artist(er) med utstrålning eller tvärtom - icke-utstrålning.

Ett blandning av ovanstående visar den till synes sömnige Kristian Matsson (The Tallest Man on Earth) exempel på.

[Marruschkka]

Jag håller med dej Max om en hel del i dina synpunkter om vad som hookar en på viss musik, med ett par tillägg: det måste finnas ett spänningsmoment, t ex oväntade harmvändor i stick/refräng som bryter av och skapar en "wow"-liksom-känsla, det där var ju fräckt och spännande

Sen är det det här med moll:när såna harmer blandas in i durackord på ett intressant och oväntat sätt så blir jag berörd och sen spinner jag som en solkatt och vill höra igen..och igen
Beatles var ju suveräna på att blanda till utsökta melodier, och där började mitt stora intresse för musiken genom livet.

/Marre

[Angrod]

Det kanske bästa med musiken, är att alla får plats. Det är tycke och smak så ingen har fel. Man kan egentligen bara referera till sig själv. Jag älskar Beatles musik. Alla album och låtar har en plats i mitt hjärta. Jag gillar till och med albumet "Revolver" och Harrissons sitar-låtar. De gjorde allt mellan Rock'n Roll och Punk till Hårdrock och Modern musik.

Till och med lilla jag har en liten, liten plats någonstans i den universella musik-sfären!

[badlands]

Musik är någonting som fyller dom flesta med glädje.
Alla har olika referenser till olika musiker, artister och inget är fel....
En personliga smak kommer alltid att vara den ledande delen och i mitt tycke får folk tycka vad dom vill om olika musikstilar eller artister.

Om man sedan lyckas skapa musik ihop med likasinnade så har man en riktigt härlig musikalisk tid att leva i.
Jag har själv haft lyckan att hitta ett antal "själsfränder" att jobba ihop med, inte bara här på forumet, och lyckan att få ihop saker i ett band är då näst intill obeskrivlig.
Även om alla inte i botten har helt samma syn på musik kan man blanda och ge i ett band för skapa "magi".

Toppar man detta med vad som också kan göras med "tillfälliga kontakter" (låter lite ekivokt men...) så blir lyckan ännu större.
 

[Dividend]

 De som vill framställa sig som "bättre vetande", kommer att framhålla att deras "vetande" ger dem möjlighet att bedöma mer korrekt än vad vanliga noncompos kan - men så är inte fallet, utan det enda de kan göra "bättre", är att förstå saker och förklara vad som ledde till nästa steg etc. Deras smak blir inte "bättre" eller mer objektiv än andras bara för att de förstår sammanhang och kan sin historia, utan musiken talar sitt eget språk och tilltalar (eller tilltalar inte) den enskilde lyssnaren - och att hävda att den egna smaken är mer rätt än någon annans, är alltid fel. Även om väldigt många kan vara överens om vissa saker, så kan man aldrig få fram några allmängiltiga punkter som säger stensäkert att ett musikstycke är "bra" eller "dåligt". Det enda man kan komma fram till som alla kan hålla med om, är troligen typ att "bra" musik innehåller toner och rytmer - men det gör ju "dålig" musik också -och man är kvickt tillbaks på ruta ett igen...

Kommer inte ihåg exakt nu, men jag hade en musiklärare en gång i tiden som alltid började sina lektioner med något i stil med: "Musik är den sköna konst som i toner ger uttryck för känslor och stämningar". Det stämmer bra, men hur de där tonerna sätts samman och om det sedan uppfattas som "bra" eller "dåligt" kan bara den enskilde lyssnaren (och naturligtvis upphovsmannen) avgöra.

Jo, men detta är vi ju ense om... Jag menar väl bara att man kan anta det historiska perspektivet (och många andra perspektiv, som inte är subjektiva). Då ser man ju att vissa tankar överlever, varför de överlever behöver man ju inte bry sig om. De anses vackra av nån anledning. Typ.
Begreppet durskala t ex.

Det var det som var min poäng..