Jag tyckte "I saw here standing there" var en riktigt platt låt. Förstår inte alls varför den skulle vara bra. Kanske kan den göra någon lite glad, ungefär som delar av dagens radiomusik, ytligt liksom.
Kul att folk pratar om genier och sedan kommer en tramslåt som denna upp 
Det där är ju rätt intressant
Freddy tycker att ISHST är en riktigt platt låt - och jag tycker den är jättebra - Vem har rätt?
Freddy förstår inte alls varför den skulle vara bra - och jag förstår inte varför den skulle vara platt - t.o.m riktigt platt 
- Vem har rätt?
Inte bara kanske att den kan den göra någon glad - den gör mej riktigt glad (=känsla) 
Jag upplever den inte alls som ytlig - ja, om inte känslor ska räknas som ytliga förstås 
...en tramslåt som denna ... Då undrar jag vem, med vilken rätt och på vilka grunder någon kan hävda att en låt är en tramslåt?
Det måste väl vara någon som sitter inne med den objektiva sanningen om vad som är bra musik? 
och denne någon vet då alltså bättre än mej vad som är bra? Och tycker jag inte som denne så måste jag alltså ha dålig smak, inte ha förmågan att höra vad som är platt, och inte veta bättre?
Eller...?
Det vet väl vi alla att freddy alltid har rätt i låtsammanhang?
Jag håller i detta fallet helt med honom om låten, den känns lite banal och...ja, kanske tramslåtaktig. (finns massvis med andra ord man kunde valt som är mindre nedlåtande kanske, men inte nu
)
Problemet tror jag är följande, och varför jag la ner min verksamhet ett tag i dylika debatter:
Person A säger något om att beatles är genier, och tar ett par exempel på deras storhet.
Person B håller inte med alls
Person C håller med A, och skriver något om att en annan artist är banal och trist, förutsägbar, slätstruken.
Person B säger då "om den andra ärtisten är så banal, så är beatles precis lika tråkiga" och frösöker stödja detta med lite liknelser.
A o B dividerar med C om detta en stund, när person D kommer in, citerar "B" och frågar hur denne kan vara så trångsynt.
Häri ligger problemet. Det B skrev kan gott och väl vara en allegori, helt riktat som ett motexempel.
Problemet blir fyra sidor senare, när det citeras ur sitt sammanhang.
Sedan är det nog i princip omöjligt. Man försöker hitta starkare o starkare argument, och till sist så trampar man på någons tår, utan att mena något illa. Man försökte ju bara förtydliga?
Att försöka analysera
objektivt vad som gör att en låt har "det" är nog omöjligt. Det går att hitta en låt som har samma ackord, i princip samma arr, och snarlik melodi, som inte alls funkar.
Själv brukar jag alltid klanka ner på tex. Gessle. jag har massvis med argument varför hans musik är kass, texterna skitdåliga, och så vidare. Men allt utgår ju ifrån vad jag tycker.
Jag förstår precis vad Freddan är ute o far efter: Någon geniförklarar tex beatles, med massvis av argument om mollsubversiva tokparallaxer, ny teknik, udda basgångar och vad det nu kan vara, samtidigt som denne någon uttalar sig negativt/nedlåtande om andra band, som för en oinsatt inte alls är "sämre" än beatles.
Om man själv skriver samma sak om beatles så blir det ofta att de var först eller något tillbaka. Det blir inte riktigt en diskussion på samma plan. Jag har känt så ofta, man bemöter argument tekniskt/harmonimässigt, och det sl utar ibland bara med "jamen du förstår inte om du inte var med när det begav sig". Så då jämför man ju två olika fenomen.
Jag har gott om exempel på artister som jag högaktar, men andra finner rent skräp. Och ibland får jag nog ta till "jamen fattar du inte hur coolt detta var 1986, det va ju helt nytt"
Så...tycke och smak är ledorden. Sedan kan folk vara duktiga musiker, låtskrivare, textmakare, affärsmän, talentmanagers eller vad man nu vill -inte ens det verkar det ju vara så enkelt att enas om.
Svammelinlägg, men det är möjligt att det kom något vettigt ur allt
