Kontrollrummet
Kategorier => Studio, produktion och övrigt => Ämnet startat av: jonnerstone skrivet 11.02.2010, 20:23:00
-
Med anledning av dom heta diskussioner som för några dagar sedan förekom i ett par trådar i samband med melodifestivalen, där det blev en del pajkastning från olika håll (inkl. från mig), så började jag att funderara lite med det här om musikens innersta och vilket förhållningssätt olika männsikor har till olika musik och framför allt vilken tolerans eller brist på tolernas man har till detsamma.
Som t.ex melodifestivalen. Det skapades en tråd där avsikten var att diskutera årets och främst lördagens festival, och efter några okej inlägg där man kan dra slutsatsen att man e lite besviken på startfältet så börjar det så småningom spåra ur och kommentarerna handlar mindre och mindre om årets festival utan mer och mer om ens egen inställning till festivalen som fenomen och slutar till sist i ren pajkastning som även läcker över i andra trådar.
Det mesta av pajkastningen var ju ganska underhållande och alla sidor har sina poänger. (en del onödiga påhopp förekom men vi får hoppas att vi inte är långsinta här på Kr....jag e det iaf inte)
Detta är ju väldigt intressant, att en sån bagatell som schlagerfestivalen kan väcka sådana starka känslor, och kommentarer från att det finns en del gobitar att hämta och att det kan vara kul och underhållande till att detta har ingenting med "sann" kreativitet och fördummnings TV dök upp.
Så några frågeställningar dyker upp som jag ska ställa utan att lägga i mina personliga värderingar eller åsikter....det kan vi ta sen om tråden utvecklas. :D
Vad är "sann" kreativitet? Vad skiljer en g:son lindh låt från en Toto låt och vad skiljer en Toto låt från en Keith Jarret låt och vad skiljer Keith Jarret från Mozart.....ifråga om kreativitet.
Jag tänker t.ex på vår egen Perrra här på Kr som brinner för Dansbandsmusik och skön lättsmält pop samt en del schlager. Är hans kreativitet mindre "sann" än en som sitter och knåpar ihop omöjliga skalor till lika omöjliga harmonier bara för att han kan?? Kämpar dom inte lika hårt för att befrämja sin personliga smak???? Eller är den enes smak mer värd än den andras??
Är någons musiksmak mindre värd än nån annans. Är vissa männsikor mindre begåvade för att dom hellre lyssnar på Carola än på Bach??
I samband med schlagerfestivalen så brukar det också komma kommentarer om att det handlar inta bara om låtarna längre utan lika mycket om allt runt omkring som kläder, koreografi, utseende och annat. Varför e inte det okej i schlagerfestivalen men helt accepterat när det gäller opera och musikaler mm??
Så kontentan är och det som jag skulle tycka vara intressant att diskutera är. Vem eller Vad är det som bestämmer vad som är "sann" kreativitet och vad som får betraktas som äkta.
Avslutar med lite egna åsikter och jämförelser.
Melodifestivalen t.ex tycker jag överlag INTE är bra (vilket vissa verkade tro) Jag tycker dock att det kan vara kul och underhållande att se på. (och har du några queer och lite fjolliga kompisar så rekomenderar jag varmt att umgås med dom när du kollar tillsammans med några goda öl. Hysteriskt roligt och en kväll du kommer att minnas :)) Men låtarna är oftast inget jag personligen går igång på. Om sen folk i andra länder tycker vi är "pinsamma" So what!!! Dom har nog en del pinsamheter på sitt samvete också......det räcker väl att vrida huvudet till det stora landet i väster så verkligen svämmar det över av pinsamheter.
Mitt hatband alla kategorier R.E.M. Ett totalt substanslöst band vars låtar är av toltal avsaknad av bra melodier. Arrangemangen existerar knappt och om dom finns så är dom som bäst dåliga och musikerna är i mina öron inte ens skapliga, vilket nästan är pinsamt med tanke på hur länge dom hållit på....detta helt enligt min åsikt och smak. Men........hade inte band som R.E.M funnits som jag kan få spy lite galla över så hade jag kanske inte uppskattat den musik jag älskar lika mycket, Därför anser jag att R.E.M fyller en funktion och jag hoppas dom håller på länge än och säljer mycket skivor!!
Lite tankar och ett långt inlägg. Vore kul om man kunde diskutera runt detta på ett vänskapligt vis och med respekt för varandra åsikter och inställningar. :wub:
Passar på att be om ursäkt för mitt uppförande om man tog illa vid sig i diskusionerna häromdagen....men det blir lätt att man slänger ur sig ett ord för mycket när det hettar till. Fast i ärlighetens namn tyckte jag det var rätt underhållande och det fick min jobbnatt att gå lite fortare. :lol:
Micke
EDIT: Låt gärna tråden få ett eget liv och låt er inte begränsas utav mina frågeställningar. Dyker det upp någon annan fråga om musiken innersta så kår hårt och fråga och analysera.
-
Det är inte många som vet, men jag misstänker att det är Lill-Babs! :unsure:
-
Jag har tydligen missat allt det roliga! ;-)
Kreativitet är en gåva - förmågan att skapa. Det handlar inte bara om musik. Ett förhållningssätt till omvärlden som präglar en hela livet. Självklart är ens förutsättningar begränsande så till motto att man måste lära en teknik för att uttrycka sig.
/Jocke
-
Det här var en riktigt bra idé Jonnerstone(d) ;) och här kommer vi förhoppningsvis att utvecklas för det är en viktig diskussion som står för dörren och som kommer ställa oss på prov gällande vår och andras tolerans etc allt det där du ställer upp som frågeställningar!
Jag känner att jag måste dra ett andetag och lugna ner mina tidigare hetsiga tendenser till uttalanden om jag skall vara ärlig, eftertanke behöver vi alla ibland och visst fan är din eller Perras eller min smak och kreativitet lika värdefull/viktig, det går inte att vara så elitistisk så man sätter sig på högre hästar bara för att man tycker en viss grej är banal etc, det här är mer en mänsklig grej man får ta i beaktande...sen kan man ju alltid ha sina åsikter!
Håller på att redigera lite grejor som ska ut på tuben så jag återkommer senare***
:)
-
Jag tycker att man kan knyta musikskapande till de sköna konsterna - en musiker är således en konstnär.
Inom vår genre finns hur mycket utrymme som helst att racka ner på stilar, en himla massa tyckanden hit å dit, skitmusik-underbar musik, ja spannet är stort. men detta rör sig nog mer om privata känslor inför något - de som gnäller högst är ofta de som känner sig mest provocerade (av någon anledning) - de har nödvändigtvis inte de vettigaste sakerna att säga.
Du (Jonne) frågar "Vad är "sann" kreativitet? Vad skiljer en g:son lindh låt från en Toto låt och vad skiljer en Toto låt från en Keith Jarret låt och vad skiljer Keith Jarret från Mozart.....ifråga om kreativitet." och jag måste svara...inget - de är lika kreativa! men det kan vara milsvida skillnader i fråga om kvalité.
Att värdera musik (eller allt) är nog ofrånkomligt, sådan är människan, tror jag. Det är vad strukturalisten Levi Strauss skulle kalla för binär opposition - människans behov av att se allt som ...typ ....svart/vitt, vän/fiende osv. Det finns inget rätt eller fel i denna fråga - egentligen bara en massa perspektiv - som ibland är i konflikt med annat.
Du (Jonne) skriver Så kontentan är och det som jag skulle tycka vara intressant att diskutera är. Vem eller Vad är det som bestämmer vad som är "sann" kreativitet och vad som får betraktas som äkta.
Allt är sann kreativitet och äkta så länge den som skapar menar det denne gör! Så tror i alla fall jag.
Men vad som är bra resp dålig musik i ett samhälle bestäms "generellt" av rådande paradigm
Ja det var lite av hur jag i grunden tänker (när jag väl tänker till ;) ). Intressant tråd och jag kommer säkert att utveckla vad jag menar om diskussionen kommer igång.
Ha de
Gurano
-
Jag tycker att nästan all musik handlar om sann kreativitet. Några få undantag finns kanske, men är inte säker?!? Dålig, massproducerad barnmusik - typ smurfhits har jag svårt att tro att någon upphovsman verkligen brinner för. Även om ungarna gillar det.
Ser jag till mig själv så har jag brunnit för extremt många olika stilar. Mina första hjältar var Flamingokvintetten, 5-6 år gammal. Förmodligen beroende på att jag blev exponerad för musiken helt enkelt. Dock hade jag ett medfött? filter från start. Alla ballader hoppade jag över. :lol: Från Flamingo var inte steget långt (tydligen) till Abba, Kiss, Beatles och allt möjligt. Nästa stil jag brann för blev åttiotalshårdrock, därefter symfonirock. Sedan ett tiotal år med jazz. Senaste konserten jag gick på med stor behållning var Depeche Mode.
Med detta sagt är min uppfattning att man kan hitta sann kreativitet överallt!!! Tycker jag.
-
Kreativitet ja. Själv har jag aldrig känt någon tävlingsinstinkt. Jag har aldrig fattat varför man blir glad över att Bofors klår Mora i ishockey. Har aldrig strävat efter att springa milen under 50 minuter. Fattar inte varför man måste tävla och rangordnas. Har inga favoritlag att heja på. Jag känner ingen bestående glädje av såna saker (sen kan jag i och för sig uppskatta en golfrunda, men det är ju mer en konstform och det är själva spelet som kan vara kul). Däremot tycker jag om att skapa. Om det så är små teckningar på kanten av ett anteckningsblock under ett halvsegt möte på jobbet, eller en akrylmålning i garaget. För att inte tala om när man skapar ett litet musikstycke i studion. Om sen ingen nånsin får höra skapelsen och ge mig bekräftelse spelar mindre roll. Det är min egen terapi. Kanske en liten dagbok. Ingen självutlämnande blogg utan min egen introverta "blogg" kanske...
Skit samma. Nu ska jag plinka lite på guran...
-
JS (din jävla lyckopillernarkoman!! ), startar en jävla skit diskussion.
Men det är bra skit.. :)
Återkommer garanterat, men vill bara ge min definition av kreativitet just nu. Här kommer den
Kreativitet är en egenskap som ger personen förmåga att se/höra/gestalta för sitt inre, något som ännu inte exterar.
Människan är det enda djur som leker hela livet, för det utvecklar. Det som är roligt utvecklar egenskapen till förmåga, det blir man förr eller senare bra på.
Dina frågor: (Vad är "sann" kreativitet?)
Människor har alla en (liten eller stor) potential till kreativitet, Som barn har man en väldig fantasi, men det krävs övnig för att kunna säga vad man vill ha sagt! Musik är också kommunikation, förstår ingen vad man gör för musik, har man misslyckats. Tycker man själv om det har man inte mislyckats (Detta händer mig rätt ofta :unsure:), Risken är dock att om man kommunicerar nonsens, så är man kanske psyksjuk, ;)
"Galna" människor hittar på egna ord, och tänker "parallellt" (multitasking kallad också om det är en dator) och dylikt.
Så jag menar att en vältränad konstnärlig begåvning (musik i mitt fall) och en inte lika mycket tränad förmåga till teckning för mig gör att min musik överlag (med otaliga bottennapp iofs) är "bättre konst" än mina teckningar
Dålig konst är INTE SÅNT MAN OGILLAR nödvändigtvis. Bra konst är inte heller det man gillar.
Icke-konst är konst som inte säger nåt till någon
Dålig konst är konst som "kommunicerar inställsamt" (syfte oviktigt, kanske enbart för att tjäna pengar.)
Bra konst "kommunicerar konstnärens IDÉ"
---
forts annan gång
-
Skall vi rota fram tråden "vad är konst"? Riktigt bra inlägg i den faktiskt, som tangerar till denna diskussion.
jag tycker det är intressant med musikens påverkan på oss. Vilken evolutionär process har varit upphov, eller är det snarare en biprodukt av talutveckling etc?
Musik kan framkalla så mycket av glädje och sorg. Framförallt är det en hävstång för mig. Är jag deppig och lyssnar på deppig musik så förstärks det enormt, samma med lycklig, glad, ledsen etc.
Och, om jag har sömnbrist blir jag deppig av att skapa musik generellt. märkligt. Men så har man väl något fel också.
-
Kul tråd. Men det finns nog lika mång sanningar som människor på klotet. Ingen kan säga vad som är "bäst" även om man försöker genom att göra just tävlingar om musik, Idol, Fame Factory, Melodifestivalen etc. Den stora massan är ju ändå totalt tondöv så mainstream är en sak och mer nischad musik en helt annan.
Frågan har inget svar och om nu svaret skulle vara Abba med Waterloo så vad var frågan egentligen?
-
Kul tråd. Men det finns nog lika mång sanningar som människor på klotet. Ingen kan säga vad som är "bäst" även om man försöker genom att göra just tävlingar om musik, Idol, Fame Factory, Melodifestivalen etc. Den stora massan är ju ändå totalt tondöv så mainstream är en sak och mer nischad musik en helt annan.
Frågan har inget svar och om nu svaret skulle vara Abba med Waterloo så vad var frågan egentligen?
Ingen kan säga vad som är bäst. Däremot, kan ju några artister spela upp sina låtar. Sedan får alla rösta på sina favoriter, och den som får flest röster anses vara den vars låt är mottagits bäst, just nu, i denna situation, och bland de röstande.
Jag tror inte den stora massan är totalt tondöv. jag tror att många lyssnar på det som spelas på radio för att man inte är intresserad av en viss musik eller artist.
-
Men måste hålla åsikter utanför för ett objektivt svar. Naturligyvis kan svaret i sin tur finnas åsikter om
Men det spelar vää ingen roll?
-
Men måste hålla åsikter utanför för ett objektivt svar. Naturligyvis kan svaret i sin tur finnas åsikter om
Men det spelar vää ingen roll?
Det rör sig inne i den där gula mössan :lol:
-
Ja, den gula mössbärare motbevisar således dig.
-
"Vem eller Vad är det som bestämmer vad som är "sann" kreativitet och vad som får betraktas som äkta?"
När jag funderade över detta dök en annan fråga upp - förekommer fri kreativitet? Tror inte det. All kreativitet begränsas på något sätt via upplevelser, krav från omgivningen, utbildning etc. Se bara på forumfestivalerna, där vi själva hittar på begränsningar för att begränsa den fria kreativiteten! Men sann, äkta kreativitet är inte detsamma som fri kreativitet! Jag upplever sann, äkta kreativitet som ett ärligt försök att skapa något nytt utifrån sina egna förutsättningar, oavsett vilka förkunskaper och kvalifikationer man har. Och det kan alla.
/Asti
-
En kort reflektion, eftersom det var jag som hävde ur mig uttrycket i MF tråden alltså "sann kreativitet" så vill jag ställa det på sin spets inför er och mig själv:
Finns det verkligen något sådant, svar ja eftersom någon myntat det=allt som sägs etc existerar i samma stund det yttras men allt är samtidigt en illusion eller vad du omger dig med osv osv...och svar nej på det viset att alla människor är kreativa utifrån vad nöden kräver, friden/lyckan också givetvis men ur tvingande och omvälvande omständigheter & erfarenheter föds ju kreativiteten mer än ur lyckliga/firidfulla tillstånd sägs det, jag tror INTE det personligen!
Att människan blir kreativ på olika sätt för att överleva eller anpassa sig efter situationer är rätt så givet och en förutsättning för vår liksom djurens art, för människan handlar detta mer om psykologiska adopterbara mekanismer & system än praktiskt fysiska i vår tid.
Men när det gäller denna gudomliga inspiration då, muserna eller de universiella idéer som sprungit fram i ett visst euforiskt tillstånd hos våra s.k. genier eller banbrytande individer genom historien och här kan vi ju rada upp alltifrån Henry Ford som var en fattig outbildad man men med en idé som bevisligen gjorde honom mer än stenrik till slut samt revolutionerade vår moderna utveckling trots att ingen trodde på honom, samma med männen bakom phonografen-glödlampan-flygmaskinen osv osv, går vi bakåt har vi Newton-Kepler-Copernicus osv osv som fått oss att förstå men samtidigt satt upp gränser för vad vi har omkring oss, vi har inte kommit så värst långt egentligen av vår förståelse om tillvaron på olika plan trots lång tid på planeten, men det kommer snabbare och snabbare...strängteorierna tex som alltså handlar om att allt är byggt av vibrationer=musik i universum***
Kompositörerna då för att anknyta ännu mer till det heta ämnet musik, av idag och av igår, vilka är mer sanna eller kreativa än andra enligt alla olika smaker och preferenser?
Melodifestival-låtsnickrare eller art-rockare, folkmusiker eller emo-offer (ett uttryck jag hört många unga säga bl.a. min dotter...), Norska deathmetalfreaks eller Perras dansbandspolare osv osv...alla gör sin grej och en del gör det bra medans andra dvs det stora flertalet gör det sämre och detta därför att idag tror man att alla kan bli artister och stjärnor etc vilket inte är en sund inställning, jag skulle tex aldrig kunna bli en fotbollspelare, inte ens en dålig sådan därför att jag har helt andra anlag och gener samt har fått odla dessa genom lång träning och utbildning vilket är en förutsättning för denna s.k. talang eller fallenhet, en del har fått den som jag medans andra är savanter/autodidakter-självlärda och ingen är bättre eller sämre pga det så länge vi talar och förstår innebörden av en "sann talang" vilket jag tror är enklare och mer självklart att kunna utröna och bedöma än kreativitet!
Hitler var kreativ som fan, på ont vis, fast autobahn är jävligt bra att ha=paradox?!?
Politiker och krighsherrar är kreativa som fan, gammalt som gatan!!!
Kvinnfolk och manfolk är kreativa som fan på helt olika vis och när de båda mötas uppstår mirakel,
går inte in på mer om detta här och nu...
Konstnärer, författare och kompositörer/musiker är alltså också kreativa men kanske inte mer eller mindre än andra utan på så vis att vi skapar en abstrakt men ändå fysiskt förnimbar upplevelse ur en inre inspiration, dock bör man misstänka att greppen eller kriterierna ur ett konstnärligt nyskapande känslodjupt/andligt etc motiv inte förekommer i samma utsträckning hos låtskrivarna som vill pressa sig in i ramarna för vad som gäller i lilla Sverige 2010 i Idol eller MF
bara för att det går på TV eller kan läsas om i Expressen, sådant är helt styrt utifrån de kommersiella marknadskrafterna vilket är viktigt att förstå, det är alltså inte bra för tex mig bara för att det är det enda som syns/hörs, snarare tvärtom, men vi som sysslar med detta har ju kännedom om läget och hittar nya kanaler för nya kvalitativa upplevelser, låtar osv!
Kvalitativa ja....vad är kvalitét, samma sak här/där...om Sunkrune i Karlskoga diggar patetisk hårdrock & fulöl så är det hans livskvalitét och det skall ingen ta ifrån honom, om Viktigpetter i Lund diggar knepig Sjostakovich & lapsang-thé so be it!!!
Alla befinner vi oss på olika nivåer, med olika smaker och preferenser och allt beror på hur nyfiken man är, jag har ingen som helst prägling hemifrån etc gällande etnisk musik/folkmusik men började i början på 90-talet starkt intressera mig för denna musik vilket har berikat mig oerhört, om det är en naturlig utveckling hos en sökande människa eller ej med klassisk skolning i bagaget + en massa kvalitativa preferenser låter jag vara osagt, det handlar bara om ett specifikt fall...
ääähh nu orkar jag inte mer, tur att alla är olika vill jag väl avsluta med och att det finns människor till allt och att det finns något för envar överallt***
B)
-
Artrock - om det där var en 'kort' reflektion, så skulle det vara intressant att se din långa dito..haha ;) :D
-
För mig är det ganska enkelt...
Jag tycker om musik som berör mig.
Om den uppkommer ur "ren" eller "oren" kreativitet är helt ovidkommande
för mig. Det är helt omöjligt att veta vad den som skapade den kände
och tänkte. Så kreativitet eller inte och vad som är vad är diskussioner
som går i cirklar som aldrig tar slut.
-
för mig är musiken helig, den kommer ur vårt innersta och är en gåva till människorna, en av de riktigt stora skillnaderna mellan oss och djuren.
visst, fåglar 'sjunger' också, men av helt andra orsaker....
personligen tycker jag att musik kommer ur glädje - man trallar/gnolar/visslar när man är glad - själv sjunger jag aldrig när jag är arg :angry: inte vad jag vet i alla fall... :D
och eftersom musiken är en så stor och viktig del av mitt liv, så värnar jag om den, och sätter mig på tvären allt vad jag orkar när den exploateras av giriga krafter som inte skyr några medel för att sko sig på den.
-
Skall vi rota fram tråden "vad är konst"? Riktigt bra inlägg i den faktiskt, som tangerar till denna diskussion.
Ligger inte den på studio (för länge sen), eller du menar den där jag blir asförbannad på han som mastrade din EP (minns inte vad han hade för nickname)
-
För mig är det ganska enkelt...
Jag tycker om musik som berör mig.
Om den uppkommer ur "ren" eller "oren" kreativitet är helt ovidkommande
för mig. Det är helt omöjligt att veta vad den som skapade den kände
och tänkte. Så kreativitet eller inte och vad som är vad är diskussioner
som går i cirklar som aldrig tar slut.
Ja du har en åsikt om vilken musik som är bra, och andra har andra åsikter om vad som berör.
Meningen med livet, är en fråga med många olika svar beroende på vem man frågar.
Men skulle den frågan var ovidkommande?
Gå i cirklar kanske den gör, men det är intressant, och man lär sig något av att läsa andras åsikter.
-
Ja du har en åsikt om vilken musik som är bra, och andra har andra åsikter om vad som berör.
Meningen med livet, är en fråga med många olika svar beroende på vem man frågar.
Men skulle den frågan var ovidkommande?
Gå i cirklar kanske den gör, men det är intressant, och man lär sig något av att läsa andras åsikter.
Det skrev jag inte. Klart att den inte är ovidkommande. Frågan jag ställer mig är om man inte ska
vara kreativ, skapa, musicera... osv istället för att bara prata om det :)
-
OK :)
Du är praktiskt lagd du :)
Att inte läsa musikteori t ex, eller diskutera musik är nog en åsikt du är ganska ensam om....
(Btw, homosexuella använder ordet bög om sig själv, men sant att det kan användas nedvärderande. Så att jag skulle vara homofob för att jag sa bög, är nåt du fått för dig.)
-
Många intressanta inlägg och jag märker att tankarna (kreativiteten ;)) begränsas lite av mina frågeställningar i trådhuvudet så jag har gjort en liten edit där.
EDIT: Låt gärna tråden få ett eget liv och låt er inte begränsas utav mina frågeställningar. Dyker det upp någon annan fråga om musikens innersta så kör hårt och fråga och analysera så som titeln inbjuder.
-
Vad är oäkta kreativtet? Eller osann kreativitet? Jag vill hellre kalla det bristande kreativitet.
Jag är inte kock, men ett ex om jag lagar käk och följer ett recept punkt till pricka (kan liknas vid standardiserad musik som följer gängse mallar, ex euroschlagers)
- då skulle vilja säga att jag har bristande kreativitet. Vill jag däremot använda en krydda som inte finns i receptet är jag kreativ eftersom jag velat skapa något eget. Om det smakar pyton så är det en annan sak.
Kan nog appliceras på musik också.
-
Vad är oäkta kreativtet? Eller osann kreativitet? Jag vill hellre kalla det bristande kreativitet.
Jag är inte kock, men ett ex om jag lagar käk och följer ett recept punkt till pricka (kan liknas vid standardiserad musik som följer gängse mallar, ex euroschlagers)
- då skulle vilja säga att jag har bristande kreativitet. Vill jag däremot använda en krydda som inte finns i receptet är jag kreativ eftersom jag velat skapa något eget. Om det smakar pyton så är det en annan sak.
Kan nog appliceras på musik också.
Du är nog kreativ i båda fallen, men när du tar en ny krydda så är du nyskapande ;)
-
Vad är oäkta kreativtet? Eller osann kreativitet? Jag vill hellre kalla det bristande kreativitet.
Jag är inte kock, men ett ex om jag lagar käk och följer ett recept punkt till pricka (kan liknas vid standardiserad musik som följer gängse mallar, ex euroschlagers)
- då skulle vilja säga att jag har bristande kreativitet. Vill jag däremot använda en krydda som inte finns i receptet är jag kreativ eftersom jag velat skapa något eget. Om det smakar pyton så är det en annan sak.
Kan nog appliceras på musik också.
Du är nog kreativ i båda fallen, men när du tar en ny krydda så är du nyskapande ;)
Nja. Bara för att du har muskot i potatismoset, och det inte fanns med i receptet så blir du inte nyskapande. ;)
-
Lite muskot i moset eller lite mer radikalt spiskummin gör det inte nyskapande men det är i alla fall lite mer kreativt är att slaviskt följa kokboken. Nyskapande är när man skapar ett nytt recept. Men alla nya recept i kokkonsten bygger på det gamla. Liksom i musiken.
-
det skiljer nog lite mellan att vara kreativ och att vara produktiv.
-
slår man upp ordet kreativitet står där: Per gessle. :lol: (obs, detta var bara ett skämt och presonligen är jag helt likgiltig in för gessle)
nej skämt o sido, ordet kreativ.
skapande och idérik är ord som kommer upp då.
vad är idérikt? att göra samma sak som alla andra eller komma med egna nya idéer? man skapar ju saker änen om man kopierar det andra redan gjort men det är ju inte särskilt idérikt.
men igenteligen tycker jag nog att sånnt här är rätt oviktigt. så länga alla mäniskor har frömåga att lyssna på musik så kommer vissa uppskatta musik med mindre musikaliskt inne håll och andra, oftast de som är mer intresserad av musik, upskatta musik med mer musikaliskt inehåll.
-
Min känsla för vad kreativitet innebär är bl.a besläktad med vad Tokai säger.
Men jag måste säga att jag tycker det har blivit ett överanvänt och urvattnat ord. Använt i alla möjliga sammanhang och på allahanda sätt. Inte sällan på ett möte det man lyckats analysera en situation eller förstå ett problem. "Idag har vi varit kreativa". Vilket tycks betyda mer att man har gjort något som att tänkt till ordentligt och pratat med varann. Inte nödvändigtvis att man har brutit ny mark eller intagit ett orginellt förhållningsätt
Visst jag kan förstå att man kan säga att alla som håller på med musik eller måleri med mera är i ett så kallat kreativt fack. Man säger ofta så. Att spela musik och/eller sätta samman toner/harmonier/rytmer sägs många gånger per definition vara något kreativt, ja då går det ju inte att hävda något annat hur fantasilöst det än må låta. Fast jag tror mer det är innovatörernas förmåga som spiller över och klistrar den ettiketten även på efterföljarna, vilka är flertalet och som i sin tur oftast inte blir innovatörer i någon högre grad.
Jag ser det mer som att en del är väldigt goda uttolkare, härmare, efterföljare. Vilket inte behöver innebära att det inte finns något av ens egen personlighet med. Jag tror att det finns små gnistor av skapande även hos en efterföljare eller uttolkare. Man lägger till och drar ifrån i större eller mindre mån.
Jag har svårt att uppleva mig själv som särskilt kreativ i mitt dagliga sysslande med musik. Mer en massa övande och hantverkande. När jag efter en många år konstaterar att jag är för bunden till vanlig dur/molltonalitet och börjar utforska hur det är att mer bestämt utgå från t.ex. melodisk moll så tycker jag mer det är en fråga om ett steg mot nyorientering än något man kan kalla kreativitet. För mig är kreativitet framför allt laddat med orginalitet, nyskapande. Bryta ny mark. Jag använder hellre ord som orginellt,fantasifullt, spännande osv pga att jag tycker det blir klart tydligare vad man avser.
Men även om jag tycker att det är eftersträvandsvärt och nödvändigt med att bryta ny mark så finns det lika fullt en kraft och skönhet i upprepandet. Att få en god kopp kaffe är varje dag underbart. Ett moll9-ackord med 9:an i toppen är alltid så skönt. En bra tolkning av en bra jazzstandard absolut.
-
Jag håller med Artrock.
Låt oss titta på två konkreta och sköna ting (konst är ju skön oftast)
Mat och knulla.
Gurano: Vad är kreativt med att skapa barn (Jag vet ;) men orkade inte diskutera mer med dig den gången)
Alla äter och alla knullar, såvida det inte finns brist på mat eller sexpartners.
Det är jävligt okreativt att göra sånt som alla gör, oavsett om det är biologisk drift eller konst eller annat.
Att sitta på en fest och Ola berättar en vits, alla skrattar. 5 sekunder senare berättar du samma vits, samma ord och innehåll. Hur många skrattar?
Ingen. Och varför? För att personen är en okreativ person, och förmodligen en socialt efterbliven.
En dikotomi har hittats! (tudelning inom logiken av två mängder) Kan man nu kvantifiera, gradera den ena mängden som innehåller de företeelser som är kreativa?
Vad kännetecknar dessa företeelser. Arkimedes (matematiker och ingenjör) bevisade svåra matematiska satser (påståenden) kreativt. Han är känd för just det. Upptäckte dessutom intergralkalkylen under antiken, återupptäcktes inte igen förrän med Newton/Leibniz mer än 2000 år senare.
Vad kännetecknar hans kreativitet? Jo, bevisen han gjorde var "snygga" eftersom han tog till oväntade manövrar i sin bevisföring. MAn kan bevisa många av satserna på fler än ett sätt, men Arkimedes tog till metoder som ledde till rätt svar, men var oväntade och dessutom effektivare (mindre antal tankesteg och skrift)
Och så lyckades han kommunicera det hela, i allafall för de som ville/kunde ta det till sig.
Nog om det.
Ett konstverk för att vara "bra" bör alltså kunna kommunicera idén. Men det är hur det görs som avgör verkshöjden.
to be continued
-
Att inte läsa musikteori t ex, eller diskutera musik är nog en åsikt du är ganska ensam om....
Men det är ju det jag gör!? Diskuterar alltså.
Fast jag väljer att lägga mindre tid på diskussion och mer på att vara kreativ.
(Btw, homosexuella använder ordet bög om sig själv, men sant att det kan användas nedvärderande. Så att jag skulle vara homofob för att jag sa bög, är nåt du fått för dig.)
Nu var det inte i den här tråden jag kommenterade inte bara det du skrev utan även andra, men jag svarar här iaf.
För det första kan det inte vara särskilt svårt att ta reda på vad "han bögen" heter.
För det andra så sätter du fokus på att han är homosexuell och jag kan inte se på vilket sätt
det inverkar på huruvida melodifestivalen blir bra eller dålig, eller om nån är roligare än någon annan, eller om man gör bättre eller sämre musik än någon annan.
Ja, jag kanske har fått för mig att du skulle var homofob men inte utan att ha läst vad du har skrivit först.
Du kanske ska fundera på hur du uttrycker dig?
I vissas kommentarar kan man ana en underton som inte passar mig iaf.
Har man börjat relatera till människor med som "Han bögen" väntar jag bara på att nästa steg blir
"Han negern" eller "Han juden".
Och då är man ute på hal is...
-
För det första kan det inte vara särskilt svårt att ta reda på vad "han bögen" heter.
Kanske inte, men det är inte homofobi att inte orka kolla upp vad nån heter.
För det andra så sätter du fokus på att han är homosexuell
Jag minns personers attribut lättare än att namn. Det är inte helle homofobiskt.
Du kanske ska fundera på hur du uttrycker dig?
I vissas kommentarar kan man ana en underton som inte passar mig iaf.
Det är nog snarare du som skall börja fundera på, att det kan finnas fler möjligheter än DIN TOLKNING (undertoner osv) som är den som avses. Det finns finns alternativa tolkningar till vad folk säger.. Det går väl inte att missa om du blivit myndig att det förhåller sig så? (Tänker mig dig som typ runt 30 år gammal.)
"Han negern" eller "Han juden".
Han juden, brukar jag säga ibland till min kompis som är jude.)
Yo! Niggaz and bitches... (från rapskivan vad den nu hette ;)
/Per
-
Nej... jag är 41.
Och ja... allt kan kanske vara tillåtet i "rätt sammanhang" det beror på motparten.
Du kan inte anta att alla förstår att du skojar eller vad det är du gör.
Jodå... det skrivna ordet är mycket öppet för fri tolkning.
Just därför är det kanske viktigt att alla tänker på hur de uttrycker sig.
Hade du dessutom på något sätt tillhört en grupp av människor som bedömts
på grund av sitt ursprung, ras, sexuell läggning eller sina åsikter hade du kanske
förstått varför jag bryr mig om att bemöta det du skriver.
Antar att du inte varit där men det har jag...
-
..men..att kalla sej för bög..gör ju mina bög-kompisar, om sej själva..för mej är det numera ett neutralt uttryck..men det finns andra, betydligt mer nedsättande epitet då, ang. folks ursprung/läggning.
/Marre
-
Vill bara påminna om att musikens innersta väsen kan ge permanenta skador om det framförs för kraftigt! :wacko:
Och då menar jag inte att det nypermanentade håret blir förstört! :o
-
Nej... jag är 41.
Och ja... allt kan kanske vara tillåtet i "rätt sammanhang" det beror på motparten.
Du kan inte anta att alla förstår att du skojar eller vad det är du gör.
Ordet "bög" är allmänt accepterat i samhället. Både av bögarna s jälv och oss andra. Tydligen håller Marre med.
Så jag antar inte. Det är helt omöjlgt tänkte jag att det kan missförstås. OCh så kommer du.
Jodå... det skrivna ordet är mycket öppet för fri tolkning.
Just därför är det kanske viktigt att alla tänker på hur de uttrycker sig.
Ja, och det har jag alltså gjort. Bevisligen. Så vad fan vill du? Börjar bli irriterad här.
Hade du dessutom på något sätt tillhört en grupp av människor som bedömts
på grund av sitt ursprung, ras, sexuell läggning eller sina åsikter hade du kanske
förstått varför jag bryr mig om att bemöta det du skriver.
Antar att du inte varit där men det har jag...
Ok. Och det innebär att din egen ihopsnickrade defintion av vad "den där bögen" betyder, gör att du börjar projicera dina dåliga erfarenheter på mig..
Finmang.
-
..men..att kalla sej för bög..gör ju mina bög-kompisar, om sej själva..för mej är det numera ett neutralt uttryck..men det finns andra, betydligt mer nedsättande epitet då, ang. folks ursprung/läggning.
/Marre
Som jag sa... i rätt sammanhang med vänner eller de som vet vad man tycker och tänker där kan man uttrycka sig på annat sätt
än på ett forum fullt med främlingar.
Och jag ser fortfarande inte kopplingen till Melodifestivalens kvalité!?
-
Vill bara påminna om att musikens innersta väsen kan ge permanenta skador om det framförs för kraftigt! :wacko:
Och då menar jag inte att det nypermanentade håret blir förstört! :o
Nu ska vi inte hålla på och fjolla oss för mycket här... :D
..och jag bryr mej om min frilla ;)
/Marre
-
Så vad fan vill du? Börjar bli irriterad här.
Ok. Och det innebär att din egen ihopsnickrade defintion av vad "den där bögen" betyder, gör att du börjar projicera dina dåliga erfarenheter på mig..
Finmang.
Ojoj... tråkigt att DU börjar bli irriterad.
Marre håller med dig och då viker jag mig ;P
-
Inse att det är allmänt accepterat och därför använder jag det även här.
Och jag ser fortfarande inte kopplingen till Melodifestivalens kvalité!?
Kopplingen är att jag frågade om bögen (christer nånting?) var småborgerlig, ett ord DG använde som skällsord för MF.
Nu slutar vi. Känne f ö flera slaver, men du är den jobbigaste jag stött på hittills om du alltid är så här ;) (skämt)
-
Vill bara påminna om att musikens innersta väsen kan ge permanenta skador om det framförs för kraftigt! :wacko:
Och då menar jag inte att det nypermanentade håret blir förstört! :o
Nu ska vi inte hålla på och fjolla oss för mycket här... :D
..och jag bryr mej om min frilla ;)
/Marre
Som du säkert förstår riktade jag den andra meningen i första hand till KR:s kvinnliga medlemmar!
Även om jag faktiskt själv gjorde en s.k. stödpermanent när jag var långhårig i början av 70-talet...... B)
-
Nu slutar vi. Känne f ö flera slaver, men du är den jobbigaste jag stött på hittills om du alltid är så här ;) (skämt)
Ja dåså... då vet du kanske hur vi med rötter på Balkan fungerar. Vi står på oss! ;)
Nu vet jag hur du tänker och vi gräver ner (strids)yxan :)
Ha en utomordentligt trevlig lördagskväll med ytterligare underhållning från MF.
-
Nu slutar vi. Känne f ö flera slaver, men du är den jobbigaste jag stött på hittills om du alltid är så här ;) (skämt)
Ja dåså... då vet du kanske hur vi med rötter på Balkan fungerar. Vi står på oss! ;)
Det är faktiskt sant. Det är för lätt att vinna diskussioner med inföddingarna i det här landet ;) I alla fall för mig..
Era tjejer där nere är värst ;)
Nu vet jag hur du tänker och vi gräver ner (strids)yxan :)
Ha en utomordentligt trevlig lördagskväll med ytterligare underhållning från MF.
Detsamma! JA, skall nog kolla denna gång. Kanske. Om det inte redan börjat... :unsure:
-
Fortfarande är det helt underbart, enormt och bottenlöst djupt, att man kan gråta och skratta och bli sorgsen eller lycklig, arg eller uppsluppen eller likgiltig, av musik.
DEt är fantastiskt att vi har den möjligheten.
-
Läste igenom tråden här i natten. En tanke på småfyllan.
Lite muskot i moset eller lite mer radikalt spiskummin gör det inte nyskapande men det är i alla fall lite mer kreativt är att slaviskt följa kokboken. Nyskapande är när man skapar ett nytt recept. Men alla nya recept i kokkonsten bygger på det gamla. Liksom i musiken.
Detta är sant. Vår musik (som vi TYCKER låter bra) är ett resultat av folk som utvecklat den från den förste neanderthalaren som slog rytmiskt på en sten.
Monofonisk (enstämmig) sång av munkar, Mozarts blandning av sin tids folkmusik med barockens sätt att skapa musik, Bach's idé om kontrapunkt (flerstämmiga strukturer), Beethovens geni vad gäller utveckling (över tid) av temata och harmoni. Det är inte en enda linje, det finns flera. Minimalismen inom visor/country/o dyl hämtar inspiration från den klassiska perioden och tvärtom. Precis som Mozart var ett konkret exempel på.
Det är inte trial and error som utvecklar musiken, det kan vara evolutionärt (den bästa idén fortlever), men kreativitet (för mig) är något helt annat.
Nåt bara människan har. Förmågan att konkretisera idéer som inte behöver ha samband med erfarenhet (men delvis kan ha).
Kallas också fantasi.
Vår musik hade låtit helt annorlunda om andra idéer införlivats, vi haft 13 toner istället för 12 (intressanta skalor och ackord!), gillat och dansat till 167/765 rytmik istället för 4/4.
3/4 om det är vals.
FRamförallt tror jag på förnuftsaspekten. Vi tycker sånt är skönt, som har struktur. Hur strukturen ser ut är oviktigt, om bach kommit på en annan struktur än den kontrapunkt som konkretiserats i hans fugor, hade vår musik idag låtit helt annorlunda.
Men fortfarande varit vacker.
ÖVerlämnar ordet till Eddi... :)
-
Word , divi...! B)
dock ett litet aber - man kan INTE ha tretton toner i skalan, det skulle låta apa.
det finns regler för hur frekvenserna harmonierar i form av terser kvarter osv.
-
Jo det finns det ju, men divi har ju rätt att det (åtminstone delvis) är inlärd uppfattning också. Sen, har man läst minsta fysik fattar man väl varför vissa tonkombinationer funkar rent matematiskt, men jag tror framförallt det är inlärt.
Den temperering vi använder idag är väl dessutom nån slags medelväg för att det mesta skall låta bra också, kvinter etc. är ju inte helt rena?
Sen finns det ju kvartstonskalor och sånt också, som låter lite mysko för de oinvigda.
Sen håller jag iof med, det låter ofta apa med andra skalor :D Frågan är varför jag tycker det låter apa :lol:
Men det som (jag vet att jag tjatar) är fantastiskt är upplevelsen av ljud och toner. Är det bara jag som kan sitta vid ett piano, trycka ner F#m (vackraste av mollackorden) och låta det klinga ut med pedal, eller hitta två majackord man växlar mellan, och bara sitta och ta in harmonierna, eller ibland kanske bara två toner ?
-
Ba de låtö schysst så.......öh....va....?
/CPG (snodde Astis inlåggning...hehe..)
-
vissa tonkombinationer funkar rent matematiskt, men jag tror framförallt det är inlärt.
att det låter bra beror just på att det harmonierar med övertoner osv, dissonans är alltid falskt i våra öron, vilken skala vi än är vana vid.
om man hade tretton intervall istället för tolv skulle man inte kunna ta ett ackord som låter annat än just apa - det skulle låta fruktansvärt ostämt helt enkelt.
sen om man pratar kvartstoner, så blir intervallen dubbelt så många.
visst finns det många olika skalor från diverse kulturer, men alla är harmoniska.
-
Word , divi...! B)
dock ett litet aber - man kan INTE ha tretton toner i skalan, det skulle låta apa.
det finns regler för hur frekvenserna harmonierar i form av terser kvarter osv.
Sant. Antalet noter bör inte vara ett primtal (t ex 13) för de delas inte till heltal.
-
Men det som (jag vet att jag tjatar) är fantastiskt är upplevelsen av ljud och toner. Är det bara jag som kan sitta vid ett piano, trycka ner F#m (vackraste av mollackorden) och låta det klinga ut med pedal, eller hitta två majackord man växlar mellan, och bara sitta och ta in harmonierna, eller ibland kanske bara två toner ?
Jo, vi kan snacka om evolution, kreativitet och primtal i all oändlighet och det kommer ändå inte att förklara varför F#m är vackert :)
-
Eller vad säger jag nu, penta är ju 5 är ett primtal :unsure: .. Tänkte nog fel där. KT, hur ligger det till?
Nog CPG som har rätt, bara det låter bra så ;)
-
Nja, alltså, en oktav är ju en dubblering i frekvensen dårå, och sen är resten en aproximering mellan individuella tonsteg och oktaver "en oktav upp" ? Tanken är väl att varje ton skall vara samma bråktal snabbare än närmast mörkare ton.
-
Under några år var jag en riktig jävla prognörd och musik-Hitler med en närmast faschistisk inställning till musik. Det var bara Dream Theater, King Crimson och sånt som var fiiiint (Lidingö-i) nog. Anal-yserade allt till döds och missade därmed en jävla massa bra musik. Nuförtiden bryr jag mig mest om känslan som skapas, om dom lyckas med det dom gett sig in på...
Exempelvis: Fear Factory vill låta Terminator-framtid och låter verkligen cyberdyne. Eller, Katatonia vill ju skapa någon sorts känsla av dystopisk ensamhet, och lyckas väldigt väl med detta...men oftast skiter jag i vilket och bara diggar, oavsett om det är Zappa, Kylie, Krister Linder, Slayer, Shining, Napalm Death eller Bad Brains...bara det finns nån jävla nerv någonstans. Blir lite smått kräkfärdig av alltför tydlig Autotune (Dead By April, Takida) men annars slinker det mesta ner.
-
Emu: Ja så frekvenserna måste fördelas exponentiellt ju?
Men det handlar ju ändå om bråktal enligt Pythagoras idéer om sambandet längd på strängen => frekvens. Så var kommer primtalen med i bilden? Har för mig att det är nåt viktigt där med primtal/musik som P upptäckte...
-
Under några år var jag en riktig jävla prognörd och musik-Hitler med en närmast faschistisk inställning till musik. Det var bara Dream Theater, King Crimson och sånt som var fiiiint (Lidingö-i) nog. Anal-yserade allt till döds och missade därmed en jävla massa bra musik. Nuförtiden bryr jag mig mest om känslan som skapas, om dom lyckas med det dom gett sig in på...
Exempelvis: Fear Factory vill låta Terminator-framtid och låter verkligen cyberdyne. Eller, Katatonia vill ju skapa någon sorts känsla av dystopisk ensamhet, och lyckas väldigt väl med detta...men oftast skiter jag i vilket och bara diggar, oavsett om det är Zappa, Kylie, Krister Linder, Slayer, Shining, Napalm Death eller Bad Brains...bara det finns nån jävla nerv någonstans. Blir lite smått kräkfärdig av alltför tydlig Autotune (Dead By April, Takida) men annars slinker det mesta ner.
Ja, för mig är det vad det handlar om: nerv.
Visst, man kan dras med av catchiga refränger också, men jag föredrar allt som oftast något eget, ofta molligt o eländigt :D
divi ja, exponentiellt japp.
Primtal vitti faun?
-
Dr Muller:
Håller med, även om jag aldrig tyckt om katatonia. Kanske äldsta skivorna är bra...
Numera lyssnar jag på musik på samma sätt som Duke Ellington. Han sa ju att det finns bra musik och dålig musik, men han gillade båda.
Sån är jag med. ;)
-
Jo det finns det ju, men divi har ju rätt att det (åtminstone delvis) är inlärd uppfattning också. Sen, har man läst minsta fysik fattar man väl varför vissa tonkombinationer funkar rent matematiskt, men jag tror framförallt det är inlärt.
Den temperering vi använder idag är väl dessutom nån slags medelväg för att det mesta skall låta bra också, kvinter etc. är ju inte helt rena?
Sen finns det ju kvartstonskalor och sånt också, som låter lite mysko för de oinvigda.
Sen håller jag iof med, det låter ofta apa med andra skalor :D Frågan är varför jag tycker det låter apa :lol:
Men det som (jag vet att jag tjatar) är fantastiskt är upplevelsen av ljud och toner. Är det bara jag som kan sitta vid ett piano, trycka ner F#m (vackraste av mollackorden) och låta det klinga ut med pedal, eller hitta två majackord man växlar mellan, och bara sitta och ta in harmonierna, eller ibland kanske bara två toner ?
Hmmm, undrar vad en Arab skulle säga om dessa dina ord...stackars fattiga Skandinav/Europe etc
;-) våran västerländska indelning av skala+intervall och på samma gång oerhört begränsade syn/tolkning av musikens språk är ett styvt handikapp enl. min mening, som tur är inte för mig personligen eftersom jag älskar olika sorters orientalisk och Indisk musik precis lika mycket som Captain Beyond eller ett gammalt Zeppelin riff osv osv.
I och med kvarttonsintervallerna och tom ännu mindre intervall som alltså skrivs/anges i deras notsystem och enl. de riktigt begåvade musikerna därifrån så har vi genast ett helt annat scenario med långt fler än 8 etc som någon sa...men det kräver en djupare förståelse och inlevelse/tillvänjning, säkert inget för medelsvenne/Takidanördar etc alltså som säkert skulle spy efter 45 minuters morgon/kvällsraga!!!
-
Ja jo, men det är ju det jag menar :D jag tror mycket är inlärt vad man "ska" gilla. Jag gillar ofta när man snedstämmer en ton liiiite i ett ackord för att det skall skava lite. Det tillför massvis till harmonierna med något som vässar lite.
Så, jag håller med dig. Det är begränsande :D
-
Frågan är om man att kunna objektivt avgöra om nån musik är bättre än andra. (En åsikt är inte objektiv.)
Skrev ett blogginlägg om kreativitet (och bristen på den i skolan) på min blogg, med modifierade och mer klara texter från denna tråd.
Även mycket annat. Men INTE svårläst! :unsure:
Kan kanske intressera nån:
http://dividend.bloggie.se/
-
En absolut och objektiv bedömning att något är bra kan knappast göras förrän man definierat regler för vad som är bra och sedan
göra bedömningen utifrån det - och det är ju tur att inga sådana regler finns!
Det är fruktansvärt svårt att sätta fingret på exakt vad man upplever som bra, men för mig betyder det oerhört mycket för att inte säga nödvändigt.
Att bara t.ex höra en snygg och oväntad övergång mellan stick och refräng i en låt kan rädda den dagen och inspirera ett bra tag framöver.....
-
Kul och spännande ämne och diskussion.
Musikens innersta …. det är inte helt lätt men det jag kommer på först är den grundläggande frågan om det överhuvudtaget finns någon musik, alltså om inte vi var här med vår varseblivning (i första hand hörsel) och hörde den. Musik är ljud/toner/våglängder/frekvenser som kombineras på olika sätt och sätter luften i rörelse.
Ursäkta om jag nu blir långrandig när jag saxar ur en artikel av Mats E. Nilsson, 2007-11-29. Mina slutsatser kommer på slutet.
Vad är ljud?" kan besvaras på två sätt. Det ena är att betrakta ljud som ett fysikaliskt fenomen och studera de processer som leder till att vårt hörselsinne blir stimulerat. Det andra är att betrakta ljudet som upplevelse och studera hur vi förarbetar den information som når vårt hörselsinne och vilket intryck den skapar.
När det gäller den första delen så är ljud en svängningsprocess och allt som är involverat i ljudalstring och utbredning handlar om rörelser fram och tillbaka eller upp och ner. Ser vi till hela överföringsprocessen från det att en ljudvåg alstras tills dess att den når ett öra är det ofta rätt mycket luft som blir involverad. Men även om all luft mellan ljudkälla och lyssnare har rört sig under processen så sker totalt ingen transport av luft. Den mängd som blir tryckt i den ena riktningen kommer att sugas tillbaka lite senare. Det enda som överförs är rörelseenergin. Att ljudutbredning bara är en transport av energi (och inte materia) är karakteristiskt för ett så kallat vågfenomen.
Hörseln ger oss information om vår omgivning. Vår förmåga att höra händelser som sker utanför vårt synfält är viktigt som varningssystem. Men hörseln ger också upphov till positiva upplevelser, som musik och naturljud och den ger oss förmågan att samtala. Många ljud upplevs dock som störande, beroende på i vilken situation de uppträder och vem det är som lyssnar.
Psykoakustiken studerar sambandet mellan ljuds akustiska egenskaper och hur de upplevs. Viktiga akustiska egenskaper är ljudnivå, frekvenssammansättning och ljudets variation över tid, samt förekomst av samtidiga "maskerande" ljud. Dessa akustiska egenskaper är på ett komplicerat sätt kopplade till när ett ljud kan upptäckas (detektion), hur starkt det upplevs (upplevd ljudstyrka) och vilken karaktär det har (upplevd ljudkvalitet). Allt detta påverkar i sin tur hur störande eller behagligt ett ljud upplevs
Ljudnivå, och därmed upplevd ljudstyrka, är viktigt för hur störande ett ljud upplevs. Även ljud med behaglig ljudkvalitet kan upplevas som störande om de är för starka, t.ex. ljudet från en stor fontän på nära håll. Mycket starka ljud upplevs nästan alltid som störande eller till och med smärtsamma. Vid ljudnivåer över 100 dB finns risk för hörselskada även vid kort exponering. De flesta ljud upplevs som mycket störande vid dessa nivåer. Störningsupplevelsen fungerar alltså som en varningssignal. Musik vid konserter och diskotek kommer dock ofta upp i dessa och högre nivåer utan att besökarna upplever nivåerna som störande, vilket medför risk för hörselskada. Även ljudnivån i hörlurar från bärbara CD-spelare och mp3-spelare kan vara hörselskadande utan att lyssnaren upplever ljudet som störande.
Ett ljuds frekvenssammansättning spelar också stor roll för hur störande det upplevs. Ljud med tonala komponenter upplevs vanligen som betydligt mer störande än ljud utan tonala komponenter. Med tonal komponent menas att en stor del av ljudenergin är lokaliserad till ett viss frekvensområde. Fläktljud innehåller ofta tonala komponenter, vilket gör att de låter som ett brusljud med en distink tonhöjd. Desto tydligare tonen kan uppfattas desto mer störande upplevs ljudet. I internationella standarder förekommer därför s.k. straff (eng. penalties) för ljud med tonala komponenter.
Ljud med mycket lågfrekvensinnehåll upplevs som mer störande än ljud med mindre lågfrekvensinnehåll. Fläkt och ventilationsbuller innehåller ofta stor andel lågfrekvensljud. Studier visar att sådana ljud inte bara upplevs som obehaglig utan också orsakar stressreaktioner och försämrad prestation. Skarpa, skärande ljud upplevs som mer störande än vanliga ljud. Ett extremt exempel är ljudet av metall mot glas, eller gnisslet av en gaffel i en kastrull. Upplevelsen av skarphet är bl.a. kopplat till ljudets ljudnivå och högfrekvensinnehåll.
Impulsljud är kortvariga ljud med mycket kort stigtid, t.ex. skottljud och ljud från hammarslag. Sådana ljud upplevs vanligen som mer störande än ljud med längre stigtid. Starka impulsljud är också farligare för hörselen än andra starka ljud eftersom mellanöremuskelreflexen inte hinner med att skydda innerörat från skada.
Ljud som upprepande går av och på kallas för intermittenta ljud. Dessa är vanligen mer störande än kontinuerliga ljud. Hörselsinnet, liksom alla andra sinnen, är främst ett instrument för att upptäcka förändring. Kontinuerliga och oföränderliga ljud vänjer vi oss därför lättare vid än intermittenta ljud. Ett bra exempel är ljudet från en droppande kran som visserligen kan vara mycket ljudsvagt men ändå får oss att gå upp mitt i natten för att stänga av kranen. Ett lika svagt fläktbuller vänjer vi oss snabbt vid och somnar lätt. Ett närliggande exempel är den lättnad man ibland känner när fläktbuller plötsligt stängs av trots att vi inte tänkt på att ljudet överhuvudtaget förekommit.
Olika personer har ofta olika uppfattning om vilka ljud som är störande. Detta kan delvis förklaras med skillnader i attityder till olika ljudkällor. Allmänt kan man säga att desto vänligare inställda vi är till en ljudkälla desto mindre störande upplever vi den. Ett störande ljud som vi dessutom upplever som onödigt (t.ex. ljudet från ett reklamflygplan) upplevs ofta som mer störande än ett störande ljud som vi inser är nödvändigt (t.ex. ljudet från en ambulanshelikopter).
Vissa personer är mer ljudkänsliga än andra. Forskning har visat att ljudkänslighet kan betraktas som en stabil personlighetsegenskap, som kan mätas med frågeinstrument. I studier av trafikbullerstörning i boendemiljö rapporterar ljudkänsliga personer högre störning än icke ljudkänsliga personer, trots liknande bullerexponering Även i experimentella studier finner man att ljudkänsliga personer bedömer uppspelade ljud som mer störande än personer som inte är ljudkänsliga. Ljudkänslighet är inte kopplat till kön. Däremot är yngre personer i mindre utsträckning ljudkänsliga än äldre personer. Vissa typer av hörselskador är också förknippade med stark ljudkänslighet (s.k. hyperakusis).
Att ett ljud inte är störande innebär ju inte nödvändigtvis att det är behagligt, det vill säga att det är ett önskat ljud. Man kan säga att frånvaro av störning är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att ljud skall upplevas som behagliga.
Musik är det självklara exemplet på behagliga ljud. Vi tillför musik för att öka vårt välbefinnande, t.ex. genom att sätta på radion eller stereon inomhus eller genom att använda CD- eller mp3-spelare utomhus. Det finns forskning som visar att musik även kan ha direkt hälsobefrämjande effekter och därför kan användas terapeutiskt, till exempel vid återhämtning från sjukdom eller operation.
Människor föredrar naturmiljöer framför urbana miljöer. Miljöer dominerade av natur och grönt har bevisligen också en hälsosam effekt och används därför vid rehabilitering, t.ex. i terapuetiska trädgårdar. Det är ännnu inte klarlagt vilken roll ljudmiljön spelar för den terapeutiska effekten av naturmiljöer. Mycket talar dock för att naturljud i sig har en positiv effekt. Bland annat har neurofysiologiska studier visat att hörselcentra i hjärnan är speciellt utformat för att koda naturljud och ljud med liknande temporal variation.
Det jag förstår av detta är:
Ljud/musik är dels ett fysikalisk skeende där vårt hörselsinne blir stimulerat, dels en upplevelse. Det innebär att ljud/musik finns bara om 1. någons hörselsinne blir stimulerat 2. denne någon upplever ljudet/musiken.
Av detta följer att det inte finns någon bra musik utan bara upplevelser av bra musik.
Att det finns fysikaliska fakta som gör att vissa ljud (och därmed musik som består av sådana ljud) är mer störande än andra för de flesta av oss, och att motsatt vissa ljud rent fysikaliskt är behagliga för våra hörselorgan, ändrar inte detta eftersom vår inställning i så hög grad styr. Ju vänligare inställda vi är till en ljudkälla desto mindre störande upplever vi den. Dock kan ju dessa fysikaliska fakta användas när man komponerar och gör musik för att uppnå önskade reaktioner. Kan det vara så att en del kompositörer har förmåga att använda sig av dessa fysikaliska occh kanske matematiska fakta så att det av många upplevs som bra musik?
Våra preferenser/inställning/fördomar och i vilket sammanhang vi lyssnar, avgör alltså om vi gillar eller inte gillar det vi hör. Frågan är då hur vi fått våra preferenser? När präglas dessa? Kan de påverkas och ändras? Man kan också undra om det kan vara så att våra hörselorgan rent fysiskt skiljer sig åt så att i person A:s öra låter musik X behagligt, medan det i person B:s öra så är det musik Y som klingar vackert? Man hamnar alltså i frågan om arv och miljö.
-
Ja det verkar ju som en bra sammanfattning. Det är därför alla som upplevde P3 på 60-talet ÄLSKAR dragspelsmusik :lol: