Ett vänskapligt meningsutbyte om musikens innersta och vad det innebär för dig

[jonnerstone]

Med anledning av dom heta diskussioner som för några dagar sedan förekom i ett par trådar i samband med melodifestivalen, där det blev en del pajkastning från olika håll (inkl. från mig), så började jag att funderara lite med det här om musikens innersta och vilket förhållningssätt olika männsikor har till olika musik och framför allt vilken tolerans eller brist på tolernas man har till detsamma.

Som t.ex melodifestivalen. Det skapades en tråd där avsikten var att diskutera årets och främst lördagens festival, och efter några okej inlägg där man kan dra slutsatsen att man e lite besviken på startfältet så börjar det så småningom spåra ur och kommentarerna handlar mindre och mindre om årets festival utan mer och mer om ens egen inställning till festivalen som fenomen  och slutar till sist i ren pajkastning som även läcker över i andra trådar.
Det mesta av pajkastningen var ju ganska underhållande och alla sidor har sina poänger. (en del onödiga påhopp förekom men vi får hoppas att vi inte är långsinta här på Kr....jag e det iaf inte)

Detta är ju väldigt intressant, att en sån bagatell som schlagerfestivalen kan väcka sådana starka känslor, och kommentarer från att det finns en del gobitar att hämta och att det kan vara kul och underhållande till att detta har ingenting med "sann" kreativitet och fördummnings TV dök upp.

Så några frågeställningar dyker upp som jag ska ställa utan att lägga i mina personliga värderingar eller åsikter....det kan vi ta sen om tråden utvecklas. 

Vad är "sann" kreativitet? Vad skiljer en g:son lindh låt från en Toto låt och vad skiljer en Toto låt från en Keith Jarret låt och vad skiljer Keith Jarret från Mozart.....ifråga om kreativitet.

Jag tänker t.ex på vår egen Perrra här på Kr som brinner för Dansbandsmusik och skön lättsmält pop samt en del schlager. Är hans kreativitet mindre "sann"  än en som sitter och knåpar ihop omöjliga skalor till lika omöjliga harmonier bara för att han kan?? Kämpar dom inte lika hårt för att befrämja sin personliga smak???? Eller är den enes smak mer värd än den andras??

Är någons musiksmak mindre värd än nån annans. Är vissa männsikor mindre begåvade för att dom hellre lyssnar på Carola än på Bach??

I samband med schlagerfestivalen så brukar det också komma kommentarer om att det handlar inta bara om låtarna längre utan lika mycket om allt runt omkring som kläder, koreografi, utseende och annat. Varför e inte det okej i schlagerfestivalen men helt accepterat när det gäller opera och musikaler mm??

Så kontentan  är och det som jag skulle tycka vara intressant att diskutera är. Vem eller Vad är det som bestämmer vad som är "sann" kreativitet och vad som får betraktas som äkta.


Avslutar med lite egna åsikter och jämförelser.

Melodifestivalen t.ex tycker jag överlag INTE är bra (vilket vissa verkade tro) Jag tycker dock att det kan vara kul och underhållande att se på. (och har du några queer och lite fjolliga kompisar så rekomenderar jag varmt att umgås med dom när du kollar tillsammans med några goda öl. Hysteriskt roligt och en kväll du kommer att minnas ) Men låtarna är oftast inget jag personligen går igång på. Om sen folk i andra länder tycker vi är "pinsamma" So what!!! Dom har nog en del pinsamheter på sitt samvete också......det räcker väl att vrida huvudet till det stora landet i väster så verkligen svämmar det över av pinsamheter.

Mitt hatband alla kategorier R.E.M. Ett totalt substanslöst band vars låtar är av toltal avsaknad av bra melodier. Arrangemangen existerar knappt och om dom finns så är dom som bäst dåliga och musikerna är i mina öron inte ens skapliga, vilket nästan är pinsamt med tanke på hur länge dom hållit på....detta helt enligt min åsikt och smak. Men........hade inte band som R.E.M funnits som jag kan få spy lite galla över så hade jag kanske inte uppskattat den musik jag älskar lika mycket, Därför anser jag att R.E.M fyller en funktion och jag hoppas dom håller på länge än och säljer mycket skivor!!

Lite tankar och ett långt inlägg. Vore kul om man kunde diskutera runt detta på ett vänskapligt vis och med respekt för varandra åsikter och inställningar.


Passar på att be om ursäkt för mitt uppförande om man tog illa vid sig i diskusionerna häromdagen....men det blir lätt att man slänger ur sig ett ord för mycket när det hettar till. Fast i ärlighetens namn tyckte jag det var rätt underhållande och det fick min jobbnatt att gå lite fortare. 


Micke


EDIT: Låt gärna tråden få ett eget liv och låt er inte begränsas utav mina frågeställningar. Dyker det upp någon annan fråga om musiken innersta så kår hårt och fråga och analysera.

[asti]

Det är inte många som vet, men jag misstänker att det är Lill-Babs! 

[Jocke]

Jag har tydligen missat allt det roliga! ;-)

Kreativitet är en gåva - förmågan att skapa. Det handlar inte bara om musik. Ett förhållningssätt till omvärlden som präglar en hela livet. Självklart är ens förutsättningar begränsande så till motto att man måste lära en teknik för att uttrycka sig.

/Jocke

[Mr Artrock]

Det här var en riktigt bra idé Jonnerstone(d)  och här kommer vi förhoppningsvis att utvecklas för det är en viktig diskussion som står för dörren och som kommer ställa oss på prov gällande vår och andras tolerans etc allt det där du ställer upp som frågeställningar!

Jag känner att jag måste dra ett andetag och lugna ner mina tidigare hetsiga tendenser till uttalanden om jag skall vara ärlig, eftertanke behöver vi alla ibland och visst fan är din eller Perras eller min smak och kreativitet lika värdefull/viktig, det går inte att vara så elitistisk så man sätter sig på högre hästar bara för att man tycker en viss grej är banal etc, det här är mer en mänsklig grej man får ta i beaktande...sen kan man ju alltid ha sina åsikter!

Håller på att redigera lite grejor som ska ut på tuben så jag återkommer senare***

 

[Gurano]

Jag tycker att man kan knyta musikskapande till de sköna konsterna - en musiker är således en konstnär.
Inom vår genre finns hur mycket utrymme som helst att racka ner på stilar, en himla massa tyckanden hit å dit, skitmusik-underbar musik, ja spannet är stort. men detta rör sig nog mer om privata känslor inför något - de som gnäller högst är ofta de som känner sig mest provocerade (av någon anledning) - de har nödvändigtvis inte de vettigaste sakerna att säga.

Du (Jonne) frågar "Vad är "sann" kreativitet? Vad skiljer en g:son lindh låt från en Toto låt och vad skiljer en Toto låt från en Keith Jarret låt och vad skiljer Keith Jarret från Mozart.....ifråga om kreativitet." och jag måste svara...inget - de är lika kreativa! men det kan vara milsvida skillnader i fråga om kvalité.

Att värdera musik (eller allt) är nog ofrånkomligt, sådan är människan, tror jag. Det är vad strukturalisten Levi Strauss skulle kalla för binär opposition - människans behov av att se allt som ...typ ....svart/vitt, vän/fiende osv. Det finns inget rätt eller fel i denna fråga - egentligen bara en massa perspektiv - som ibland är i konflikt med annat.

Du (Jonne) skriver Så kontentan  är och det som jag skulle tycka vara intressant att diskutera är. Vem eller Vad är det som bestämmer vad som är "sann" kreativitet och vad som får betraktas som äkta.
Allt är sann kreativitet och äkta så länge den som skapar menar det denne gör! Så tror i alla fall jag.
Men vad som är bra resp dålig musik i ett samhälle bestäms "generellt" av rådande paradigm

Ja det var lite av hur jag i grunden tänker (när jag väl tänker till ). Intressant tråd och jag kommer säkert att utveckla vad jag menar om diskussionen kommer igång.

Ha de
Gurano

[Wernborg]

Jag tycker att nästan all musik handlar om sann kreativitet. Några få undantag finns kanske, men är inte säker?!? Dålig, massproducerad barnmusik - typ smurfhits har jag svårt att tro att någon upphovsman verkligen brinner för. Även om ungarna gillar det.

Ser jag till mig själv så har jag brunnit för extremt många olika stilar. Mina första hjältar var Flamingokvintetten, 5-6 år gammal. Förmodligen beroende på att jag blev exponerad för musiken helt enkelt. Dock hade jag ett medfött? filter från start. Alla ballader hoppade jag över.  Från Flamingo var inte steget långt (tydligen) till Abba, Kiss, Beatles och allt möjligt. Nästa stil jag brann för blev åttiotalshårdrock, därefter symfonirock. Sedan ett tiotal år med jazz. Senaste konserten jag gick på med stor behållning var Depeche Mode.

Med detta sagt är min uppfattning att man kan hitta sann kreativitet överallt!!! Tycker jag.

[ricorider]

Kreativitet ja. Själv har jag aldrig känt någon tävlingsinstinkt. Jag har aldrig fattat varför man blir glad över att Bofors klår Mora i ishockey. Har aldrig strävat efter att springa milen under 50 minuter. Fattar inte varför man måste tävla och rangordnas. Har inga favoritlag att heja på. Jag känner ingen bestående glädje av såna saker (sen kan jag i och för sig uppskatta en golfrunda, men det är ju mer en konstform och det är själva spelet som kan vara kul). Däremot tycker jag om att skapa. Om det så är små teckningar på kanten av ett anteckningsblock under ett halvsegt möte på jobbet, eller en akrylmålning i garaget. För att inte tala om när man skapar ett litet musikstycke i studion. Om sen ingen nånsin får höra skapelsen och ge mig bekräftelse spelar mindre roll. Det är min egen terapi. Kanske en liten dagbok. Ingen självutlämnande blogg utan min egen introverta "blogg" kanske...

Skit samma. Nu ska jag plinka lite på guran...

  

[Dividend]

JS (din jävla lyckopillernarkoman!! ), startar en jävla skit diskussion.

Men det är bra skit..

Återkommer garanterat, men vill bara ge min definition av kreativitet just nu. Här kommer den

Kreativitet är en egenskap som ger personen förmåga att se/höra/gestalta för sitt inre, något som ännu inte exterar.

Människan är det enda djur som leker hela livet, för det utvecklar.  Det som är roligt utvecklar egenskapen till förmåga, det blir man förr eller senare bra på.

Dina frågor: (Vad är "sann" kreativitet?)

Människor har alla en (liten eller stor) potential till kreativitet, Som barn har man en väldig fantasi, men det krävs övnig för att kunna säga vad man vill ha sagt! Musik är också kommunikation, förstår ingen vad man gör för musik, har man misslyckats. Tycker man själv om det har man inte mislyckats (Detta händer mig rätt ofta ), Risken är dock  att om man kommunicerar nonsens, så är man kanske psyksjuk,
"Galna" människor hittar på egna ord, och tänker "parallellt" (multitasking kallad också om det är en dator)  och dylikt.

Så jag menar att en vältränad konstnärlig begåvning (musik i mitt fall) och en inte lika mycket tränad förmåga till teckning för mig gör att min musik överlag (med otaliga bottennapp iofs) är "bättre konst" än mina teckningar

Dålig konst är INTE SÅNT MAN OGILLAR nödvändigtvis. Bra konst är inte heller det man gillar.

Icke-konst är konst som inte säger nåt till någon
Dålig konst är konst som "kommunicerar inställsamt" (syfte oviktigt, kanske enbart för att tjäna pengar.)
Bra konst "kommunicerar konstnärens IDÉ"

---
forts annan gång

[Emulator]

Skall vi rota fram tråden "vad är konst"? Riktigt bra inlägg i den faktiskt, som tangerar till denna diskussion.



jag tycker det är intressant med musikens påverkan på oss. Vilken evolutionär process har varit upphov, eller är det snarare en biprodukt av talutveckling etc?


Musik kan framkalla så mycket av glädje och sorg. Framförallt är det en hävstång för mig. Är jag deppig och lyssnar på deppig musik så förstärks det enormt, samma med lycklig, glad, ledsen etc.


Och, om jag har sömnbrist blir jag deppig av att skapa musik generellt. märkligt.  Men så har man väl något fel också.

[Eddi]

Kul tråd. Men det finns nog lika mång sanningar som människor på klotet. Ingen kan säga vad som är "bäst" även om man försöker genom att göra just tävlingar om musik, Idol, Fame Factory, Melodifestivalen etc. Den stora massan är ju ändå totalt tondöv så mainstream är en sak och mer nischad musik en helt annan.
Frågan har inget svar och om nu svaret skulle vara Abba med Waterloo så vad var frågan egentligen?

[Emulator]

Kul tråd. Men det finns nog lika mång sanningar som människor på klotet. Ingen kan säga vad som är "bäst" även om man försöker genom att göra just tävlingar om musik, Idol, Fame Factory, Melodifestivalen etc. Den stora massan är ju ändå totalt tondöv så mainstream är en sak och mer nischad musik en helt annan.
Frågan har inget svar och om nu svaret skulle vara Abba med Waterloo så vad var frågan egentligen?

Ingen kan säga vad som är bäst. Däremot, kan ju några artister spela upp sina låtar. Sedan får alla rösta på sina favoriter, och den som får flest röster anses vara den vars låt är mottagits bäst, just nu, i denna situation, och bland de röstande.
Jag tror inte den stora massan är totalt tondöv. jag tror att många lyssnar på det som spelas på radio för att man inte är intresserad av en viss musik eller artist.

[Dividend]

Men måste hålla åsikter utanför för ett objektivt svar. Naturligyvis kan svaret  i sin tur finnas åsikter om


Men det spelar vää ingen roll?

[Eddi]

Men måste hålla åsikter utanför för ett objektivt svar. Naturligyvis kan svaret  i sin tur finnas åsikter om


Men det spelar vää ingen roll?

Det rör sig inne i den där gula mössan 

[Dividend]

Ja, den gula mössbärare motbevisar således dig.

[asti]

"Vem eller Vad är det som bestämmer vad som är "sann" kreativitet och vad som får betraktas som äkta?"

När jag funderade över detta dök en annan fråga upp - förekommer fri kreativitet? Tror inte det. All kreativitet begränsas på något sätt via upplevelser, krav från omgivningen, utbildning etc. Se bara på forumfestivalerna, där vi själva hittar på begränsningar för att begränsa den fria kreativiteten! Men sann, äkta kreativitet är inte detsamma som fri kreativitet! Jag upplever sann, äkta kreativitet som ett ärligt försök att skapa något nytt utifrån sina egna förutsättningar, oavsett vilka förkunskaper och kvalifikationer man har. Och det kan alla.
/Asti

[Mr Artrock]

En kort reflektion, eftersom det var jag som hävde ur mig uttrycket i MF tråden alltså "sann kreativitet" så vill jag ställa det på sin spets inför er och mig själv:

Finns det verkligen något sådant, svar ja eftersom någon myntat det=allt som sägs etc existerar i samma stund det yttras men allt är samtidigt en illusion eller vad du omger dig med osv osv...och svar nej på det viset att alla människor är kreativa utifrån vad nöden kräver, friden/lyckan också givetvis men ur tvingande och omvälvande omständigheter & erfarenheter föds ju kreativiteten mer än ur lyckliga/firidfulla tillstånd sägs det, jag tror INTE det personligen!

Att människan blir kreativ på olika sätt för att överleva eller anpassa sig efter situationer är rätt så givet och en förutsättning för vår liksom djurens art, för människan handlar detta mer om psykologiska adopterbara mekanismer & system än praktiskt fysiska i vår tid.
Men när det gäller denna gudomliga inspiration då, muserna eller de universiella idéer som sprungit fram i ett visst euforiskt tillstånd hos våra s.k. genier eller banbrytande individer genom historien och här kan vi ju rada upp alltifrån Henry Ford som var en fattig outbildad man men med en idé som bevisligen gjorde honom mer än stenrik till slut samt revolutionerade vår moderna utveckling trots att ingen trodde på honom, samma med männen bakom phonografen-glödlampan-flygmaskinen osv osv, går vi bakåt har vi Newton-Kepler-Copernicus osv osv som fått oss att förstå men samtidigt satt upp gränser för vad vi har omkring oss, vi har inte kommit så värst långt egentligen av vår förståelse om tillvaron på olika plan trots lång tid på planeten, men det kommer snabbare och snabbare...strängteorierna tex som alltså handlar om att allt är byggt av vibrationer=musik i universum***

Kompositörerna då för att anknyta ännu mer till det heta ämnet musik, av idag och av igår, vilka är mer sanna eller kreativa än andra enligt alla olika smaker och preferenser?
Melodifestival-låtsnickrare eller art-rockare, folkmusiker eller emo-offer (ett uttryck jag hört många unga säga bl.a. min dotter...), Norska deathmetalfreaks eller Perras dansbandspolare  osv osv...alla gör sin grej och en del gör det bra medans andra dvs det stora flertalet gör det sämre och detta därför att idag tror man att alla kan bli artister och stjärnor etc vilket inte är en sund inställning, jag skulle tex aldrig kunna bli en fotbollspelare, inte ens en dålig sådan därför att jag har helt andra anlag och gener samt har fått odla dessa genom lång träning och utbildning vilket är en förutsättning för denna s.k. talang eller fallenhet, en del har fått den som jag medans andra är savanter/autodidakter-självlärda och ingen är bättre eller sämre pga det så länge vi talar och förstår innebörden av en "sann talang" vilket jag tror är enklare och mer självklart att kunna utröna och bedöma än kreativitet!

Hitler var kreativ som fan, på ont vis, fast autobahn är jävligt bra att ha=paradox?!?

Politiker och krighsherrar är kreativa som fan, gammalt som gatan!!!

Kvinnfolk och manfolk är kreativa som fan på helt olika vis och när de båda mötas uppstår mirakel,
går inte in på mer om detta här och nu...

Konstnärer, författare och kompositörer/musiker är alltså också kreativa men kanske inte mer eller mindre än andra utan på så vis att vi skapar en abstrakt men ändå fysiskt förnimbar upplevelse ur en inre inspiration, dock bör man misstänka att greppen eller kriterierna ur ett konstnärligt nyskapande känslodjupt/andligt etc motiv inte förekommer i samma utsträckning hos låtskrivarna som vill pressa sig in i ramarna för vad som gäller i lilla Sverige 2010 i Idol eller MF
bara för att det går på TV eller kan läsas om i Expressen, sådant är helt styrt utifrån de kommersiella marknadskrafterna vilket är viktigt att förstå, det är alltså inte bra för tex mig bara för att det är det enda som syns/hörs, snarare tvärtom, men vi som sysslar med detta har ju kännedom om läget och hittar nya kanaler för nya kvalitativa upplevelser, låtar osv!

Kvalitativa ja....vad är kvalitét, samma sak här/där...om Sunkrune i Karlskoga diggar patetisk hårdrock & fulöl så är det hans livskvalitét och det skall ingen ta ifrån honom, om Viktigpetter i Lund diggar knepig Sjostakovich & lapsang-thé so be it!!!

Alla befinner vi oss på olika nivåer, med olika smaker och preferenser och allt beror på hur nyfiken man är, jag har ingen som helst prägling hemifrån etc gällande etnisk musik/folkmusik men började i början på 90-talet starkt intressera mig för denna musik vilket har berikat mig oerhört, om det är en naturlig utveckling hos en sökande människa eller ej med klassisk skolning i bagaget + en massa kvalitativa preferenser låter jag vara osagt, det handlar bara om ett specifikt fall...

ääähh nu orkar jag inte mer, tur att alla är olika vill jag väl avsluta med och att det finns människor till allt och att det finns något för envar överallt***

 

[Kon-Trollet]

Artrock - om det där var en 'kort' reflektion, så skulle det vara intressant att se din långa dito..haha

[kruSHka69]

För mig är det ganska enkelt...
Jag tycker om musik som berör mig.

Om den uppkommer ur "ren" eller "oren" kreativitet är helt ovidkommande
för mig. Det är helt omöjligt att veta vad den som skapade den kände
och tänkte. Så kreativitet eller inte och vad som är vad är diskussioner
som går i cirklar som aldrig tar slut.

[Kon-Trollet]

för mig är musiken helig, den kommer ur vårt innersta och är en gåva till människorna, en av de riktigt stora skillnaderna mellan oss och djuren.
visst, fåglar 'sjunger' också, men av helt andra orsaker....
personligen tycker jag att musik kommer ur glädje - man trallar/gnolar/visslar när man är glad - själv sjunger jag aldrig när jag är arg    inte vad jag vet i alla fall...   

och eftersom musiken är en så stor och viktig del av mitt liv, så värnar jag om den, och sätter mig på tvären allt vad jag orkar när den exploateras av giriga krafter som inte skyr några medel för att sko sig på den.

[Dividend]

Skall vi rota fram tråden "vad är konst"? Riktigt bra inlägg i den faktiskt, som tangerar till denna diskussion.

Ligger inte den på studio (för länge sen), eller du menar den där jag blir asförbannad på han som mastrade din EP (minns inte vad han hade för nickname)

[Dividend]

För mig är det ganska enkelt...
Jag tycker om musik som berör mig.

Om den uppkommer ur "ren" eller "oren" kreativitet är helt ovidkommande
för mig. Det är helt omöjligt att veta vad den som skapade den kände
och tänkte. Så kreativitet eller inte och vad som är vad är diskussioner
som går i cirklar som aldrig tar slut.

Ja du har en åsikt om vilken musik som är bra, och andra har andra åsikter om vad som berör.
Meningen med livet, är en fråga med många olika svar beroende på vem man frågar.

Men skulle den frågan var ovidkommande?

Gå i cirklar kanske den gör, men det är intressant, och man lär sig något av att läsa andras åsikter.

[kruSHka69]

Ja du har en åsikt om vilken musik som är bra, och andra har andra åsikter om vad som berör.
Meningen med livet, är en fråga med många olika svar beroende på vem man frågar.

Men skulle den frågan var ovidkommande?

Gå i cirklar kanske den gör, men det är intressant, och man lär sig något av att läsa andras åsikter.

Det skrev jag inte. Klart att den inte är ovidkommande. Frågan jag ställer mig är om man inte ska
vara kreativ, skapa, musicera... osv istället för att bara prata om det

[Dividend]

OK


Du är praktiskt lagd du


Att inte läsa musikteori t ex, eller diskutera musik är nog en åsikt du är ganska ensam om....

(Btw, homosexuella använder ordet bög om sig själv, men sant att det kan användas nedvärderande. Så att jag skulle vara homofob för att jag sa bög, är nåt du fått för dig.)

[jonnerstone]

Många intressanta inlägg och jag märker att tankarna (kreativiteten  ) begränsas lite av mina frågeställningar i trådhuvudet så jag har gjort en liten edit där.

EDIT: Låt gärna tråden få ett eget liv och låt er inte begränsas utav mina frågeställningar. Dyker det upp någon annan fråga om musikens innersta så kör hårt och fråga och analysera så som titeln inbjuder.

[Tokai]

Vad är oäkta kreativtet? Eller osann kreativitet? Jag vill hellre kalla det bristande kreativitet.
Jag är inte kock, men ett ex om jag lagar käk och följer ett recept punkt till pricka (kan liknas vid standardiserad musik som följer gängse mallar, ex euroschlagers)
- då skulle vilja säga att jag har bristande kreativitet. Vill jag däremot använda en krydda som inte finns i receptet är jag kreativ eftersom jag velat skapa något eget. Om det smakar pyton så är det en annan sak.
Kan nog appliceras på musik också.

[Gurano]

Vad är oäkta kreativtet? Eller osann kreativitet? Jag vill hellre kalla det bristande kreativitet.
Jag är inte kock, men ett ex om jag lagar käk och följer ett recept punkt till pricka (kan liknas vid standardiserad musik som följer gängse mallar, ex euroschlagers)
- då skulle vilja säga att jag har bristande kreativitet. Vill jag däremot använda en krydda som inte finns i receptet är jag kreativ eftersom jag velat skapa något eget. Om det smakar pyton så är det en annan sak.
Kan nog appliceras på musik också.

Du är nog kreativ i båda fallen, men när du tar en ny krydda så är du nyskapande

[Wernborg]

Vad är oäkta kreativtet? Eller osann kreativitet? Jag vill hellre kalla det bristande kreativitet.
Jag är inte kock, men ett ex om jag lagar käk och följer ett recept punkt till pricka (kan liknas vid standardiserad musik som följer gängse mallar, ex euroschlagers)
- då skulle vilja säga att jag har bristande kreativitet. Vill jag däremot använda en krydda som inte finns i receptet är jag kreativ eftersom jag velat skapa något eget. Om det smakar pyton så är det en annan sak.
Kan nog appliceras på musik också.

Du är nog kreativ i båda fallen, men när du tar en ny krydda så är du nyskapande

Nja. Bara för att du har muskot i potatismoset, och det inte fanns med i receptet så blir du inte nyskapande. 

[Tokai]

Lite muskot i moset eller lite mer radikalt spiskummin gör det inte nyskapande men det är i alla fall lite mer kreativt är att slaviskt följa kokboken. Nyskapande är när man skapar ett nytt recept. Men alla nya recept i kokkonsten bygger på det gamla. Liksom i musiken.

[Emulator]

det skiljer nog lite mellan att vara kreativ och att vara produktiv.

[adrumdrum]

slår man upp ordet kreativitet står där: Per gessle. (obs, detta var bara ett skämt och presonligen är jag helt likgiltig in för gessle)

nej skämt o sido, ordet kreativ.
skapande och idérik är ord som kommer upp då.
vad är idérikt? att göra samma sak som alla andra eller komma med egna nya idéer? man skapar ju saker änen om man kopierar det andra redan gjort men det är ju inte särskilt idérikt.

men igenteligen tycker jag nog att sånnt här är rätt oviktigt. så länga alla mäniskor har frömåga att lyssna på musik så kommer vissa uppskatta musik med mindre musikaliskt inne håll och andra, oftast de som är mer intresserad av musik, upskatta musik med mer musikaliskt inehåll.

[DåligtGehör]

Min känsla för vad kreativitet innebär är bl.a besläktad med vad Tokai säger.

Men jag måste säga att jag tycker det har blivit ett överanvänt och urvattnat ord. Använt i alla möjliga sammanhang och på allahanda sätt. Inte sällan på ett möte det man lyckats analysera en situation eller förstå ett problem. "Idag har vi varit kreativa". Vilket tycks betyda mer att man har gjort något som att tänkt till ordentligt och pratat med varann. Inte nödvändigtvis att man har brutit ny mark eller intagit ett orginellt förhållningsätt

Visst jag kan förstå att man kan säga att alla som håller på med musik eller måleri med mera är i ett så kallat kreativt fack. Man säger ofta så. Att spela musik och/eller sätta samman toner/harmonier/rytmer sägs många gånger per definition vara något kreativt, ja då går det ju inte att hävda något annat hur fantasilöst det än må låta. Fast jag tror mer det är innovatörernas förmåga som spiller över och klistrar den ettiketten även på efterföljarna, vilka är flertalet och som i sin tur oftast inte blir innovatörer i någon högre grad.

Jag ser det mer som att en del är väldigt goda uttolkare, härmare, efterföljare. Vilket inte behöver innebära att det inte finns något av ens egen personlighet med. Jag tror att det finns små gnistor av skapande även hos en efterföljare eller uttolkare. Man lägger till och drar ifrån i större eller mindre mån.

Jag har svårt att uppleva mig själv som särskilt kreativ i mitt dagliga sysslande med musik. Mer en massa övande och hantverkande. När jag efter en många år konstaterar att jag är för bunden till vanlig dur/molltonalitet och börjar utforska hur det är att mer bestämt utgå från t.ex. melodisk moll så tycker jag mer det är en fråga om ett steg mot nyorientering än något man kan kalla kreativitet. För mig är kreativitet framför allt laddat med orginalitet, nyskapande. Bryta ny mark. Jag använder hellre ord som orginellt,fantasifullt, spännande osv pga att jag tycker det blir klart tydligare vad man avser.

Men även om jag tycker att det är eftersträvandsvärt och nödvändigt med att bryta ny mark så finns det lika fullt en kraft och skönhet i upprepandet. Att få en god kopp kaffe är varje dag underbart. Ett moll9-ackord med 9:an i toppen är alltid så skönt. En bra tolkning av en bra jazzstandard absolut.

[Dividend]

Jag håller med Artrock.

Låt oss titta på två konkreta och sköna ting (konst är ju skön oftast)

Mat och knulla.

Gurano: Vad är kreativt med att skapa barn (Jag vet men orkade inte diskutera mer med dig den gången)

Alla äter och alla knullar, såvida det inte finns brist på mat eller sexpartners.

Det är jävligt okreativt att göra sånt som alla gör, oavsett om det är biologisk drift eller konst eller annat.
Att sitta på en fest och Ola berättar en vits, alla skrattar. 5 sekunder senare berättar du samma vits, samma ord och innehåll. Hur många skrattar?
Ingen. Och varför? För att personen är en okreativ person, och förmodligen en socialt efterbliven.

En dikotomi har hittats! (tudelning inom logiken av två mängder) Kan man nu kvantifiera, gradera den ena mängden som innehåller de företeelser som  är kreativa?

Vad kännetecknar dessa företeelser. Arkimedes (matematiker och ingenjör) bevisade svåra matematiska satser (påståenden) kreativt. Han är känd för just det. Upptäckte dessutom intergralkalkylen under antiken, återupptäcktes inte igen förrän med Newton/Leibniz mer än 2000 år senare.

Vad kännetecknar hans kreativitet? Jo, bevisen han gjorde var "snygga" eftersom han tog till oväntade manövrar i sin bevisföring. MAn kan bevisa många av satserna på fler än ett sätt, men Arkimedes tog till metoder som ledde till rätt svar, men var oväntade och dessutom effektivare (mindre antal tankesteg och skrift)
Och så lyckades han kommunicera det hela, i allafall för de som ville/kunde ta det till sig.
Nog om det.

Ett konstverk för att vara "bra" bör alltså kunna kommunicera idén. Men det är hur det görs som avgör verkshöjden.


to be continued

[kruSHka69]

Att inte läsa musikteori t ex, eller diskutera musik är nog en åsikt du är ganska ensam om....

Men det är ju det jag gör!? Diskuterar alltså.
Fast jag väljer att lägga mindre tid på diskussion och mer på att vara kreativ.

(Btw, homosexuella använder ordet bög om sig själv, men sant att det kan användas nedvärderande. Så att jag skulle vara homofob för att jag sa bög, är nåt du fått för dig.)

Nu var det inte i den här tråden jag kommenterade inte bara det du skrev utan även andra, men jag svarar här iaf.

För det första kan det inte vara särskilt svårt att ta reda på vad "han bögen" heter.   
För det andra så sätter du fokus på att han är homosexuell och jag kan inte se på vilket sätt
det inverkar på huruvida melodifestivalen blir bra eller dålig, eller om nån är roligare än någon annan, eller om man gör bättre eller sämre musik än någon annan.

Ja, jag kanske har fått för mig att du skulle var homofob men inte utan att ha läst vad du har skrivit först.
Du kanske ska fundera på hur du uttrycker dig?

I vissas kommentarar kan man ana en underton som inte passar mig iaf.
Har man börjat relatera till människor med som "Han bögen" väntar jag bara på att nästa steg blir
"Han negern" eller "Han juden".

Och då är man ute på hal is...

[Dividend]

För det första kan det inte vara särskilt svårt att ta reda på vad "han bögen" heter.   

Kanske inte, men det är inte homofobi att inte orka kolla upp vad nån heter.

För det andra så sätter du fokus på att han är homosexuell

Jag minns personers attribut lättare än att namn. Det är inte helle homofobiskt.

Du kanske ska fundera på hur du uttrycker dig?
I vissas kommentarar kan man ana en underton som inte passar mig iaf.

Det är nog snarare du som skall börja fundera på, att det kan finnas fler möjligheter än DIN TOLKNING (undertoner osv) som är den som avses. Det finns finns alternativa tolkningar till vad folk säger.. Det går väl inte att missa om du blivit myndig att det förhåller sig så? (Tänker mig dig som typ runt 30 år gammal.)

"Han negern" eller "Han juden".

Han juden, brukar jag säga ibland till min kompis som är jude.)
Yo! Niggaz and bitches... (från rapskivan vad den nu hette


/Per

[kruSHka69]

Nej... jag är 41.

Och ja... allt kan kanske vara tillåtet i "rätt sammanhang" det beror på motparten.

Du kan inte anta att alla förstår att du skojar eller vad det är du gör.

Jodå... det skrivna ordet är mycket öppet för fri tolkning.
Just därför är det kanske viktigt att alla tänker på hur de uttrycker sig.

Hade du dessutom på något sätt tillhört en grupp av människor som bedömts
på grund av sitt ursprung, ras, sexuell läggning eller sina åsikter hade du kanske
förstått varför jag bryr mig om att bemöta det du skriver.
Antar att du inte varit där men det har jag...