Kul och spännande ämne och diskussion.
Musikens innersta …. det är inte helt lätt men det jag kommer på först är den grundläggande frågan om det överhuvudtaget finns någon musik, alltså om inte vi var här med vår varseblivning (i första hand hörsel) och hörde den. Musik är ljud/toner/våglängder/frekvenser som kombineras på olika sätt och sätter luften i rörelse.
Ursäkta om jag nu blir långrandig när jag saxar ur en artikel av Mats E. Nilsson, 2007-11-29. Mina slutsatser kommer på slutet.
Vad är ljud?" kan besvaras på två sätt. Det ena är att betrakta ljud som ett fysikaliskt fenomen och studera de processer som leder till att vårt hörselsinne blir stimulerat. Det andra är att betrakta ljudet som upplevelse och studera hur vi förarbetar den information som når vårt hörselsinne och vilket intryck den skapar.
När det gäller den första delen så är ljud en svängningsprocess och allt som är involverat i ljudalstring och utbredning handlar om rörelser fram och tillbaka eller upp och ner. Ser vi till hela överföringsprocessen från det att en ljudvåg alstras tills dess att den når ett öra är det ofta rätt mycket luft som blir involverad. Men även om all luft mellan ljudkälla och lyssnare har rört sig under processen så sker totalt ingen transport av luft. Den mängd som blir tryckt i den ena riktningen kommer att sugas tillbaka lite senare. Det enda som överförs är rörelseenergin. Att ljudutbredning bara är en transport av energi (och inte materia) är karakteristiskt för ett så kallat vågfenomen.
Hörseln ger oss information om vår omgivning. Vår förmåga att höra händelser som sker utanför vårt synfält är viktigt som varningssystem. Men hörseln ger också upphov till positiva upplevelser, som musik och naturljud och den ger oss förmågan att samtala. Många ljud upplevs dock som störande, beroende på i vilken situation de uppträder och vem det är som lyssnar.
Psykoakustiken studerar sambandet mellan ljuds akustiska egenskaper och hur de upplevs. Viktiga akustiska egenskaper är ljudnivå, frekvenssammansättning och ljudets variation över tid, samt förekomst av samtidiga "maskerande" ljud. Dessa akustiska egenskaper är på ett komplicerat sätt kopplade till när ett ljud kan upptäckas (detektion), hur starkt det upplevs (upplevd ljudstyrka) och vilken karaktär det har (upplevd ljudkvalitet). Allt detta påverkar i sin tur hur störande eller behagligt ett ljud upplevs
Ljudnivå, och därmed upplevd ljudstyrka, är viktigt för hur störande ett ljud upplevs. Även ljud med behaglig ljudkvalitet kan upplevas som störande om de är för starka, t.ex. ljudet från en stor fontän på nära håll. Mycket starka ljud upplevs nästan alltid som störande eller till och med smärtsamma. Vid ljudnivåer över 100 dB finns risk för hörselskada även vid kort exponering. De flesta ljud upplevs som mycket störande vid dessa nivåer. Störningsupplevelsen fungerar alltså som en varningssignal. Musik vid konserter och diskotek kommer dock ofta upp i dessa och högre nivåer utan att besökarna upplever nivåerna som störande, vilket medför risk för hörselskada. Även ljudnivån i hörlurar från bärbara CD-spelare och mp3-spelare kan vara hörselskadande utan att lyssnaren upplever ljudet som störande.
Ett ljuds frekvenssammansättning spelar också stor roll för hur störande det upplevs. Ljud med tonala komponenter upplevs vanligen som betydligt mer störande än ljud utan tonala komponenter. Med tonal komponent menas att en stor del av ljudenergin är lokaliserad till ett viss frekvensområde. Fläktljud innehåller ofta tonala komponenter, vilket gör att de låter som ett brusljud med en distink tonhöjd. Desto tydligare tonen kan uppfattas desto mer störande upplevs ljudet. I internationella standarder förekommer därför s.k. straff (eng. penalties) för ljud med tonala komponenter.
Ljud med mycket lågfrekvensinnehåll upplevs som mer störande än ljud med mindre lågfrekvensinnehåll. Fläkt och ventilationsbuller innehåller ofta stor andel lågfrekvensljud. Studier visar att sådana ljud inte bara upplevs som obehaglig utan också orsakar stressreaktioner och försämrad prestation. Skarpa, skärande ljud upplevs som mer störande än vanliga ljud. Ett extremt exempel är ljudet av metall mot glas, eller gnisslet av en gaffel i en kastrull. Upplevelsen av skarphet är bl.a. kopplat till ljudets ljudnivå och högfrekvensinnehåll.
Impulsljud är kortvariga ljud med mycket kort stigtid, t.ex. skottljud och ljud från hammarslag. Sådana ljud upplevs vanligen som mer störande än ljud med längre stigtid. Starka impulsljud är också farligare för hörselen än andra starka ljud eftersom mellanöremuskelreflexen inte hinner med att skydda innerörat från skada.
Ljud som upprepande går av och på kallas för intermittenta ljud. Dessa är vanligen mer störande än kontinuerliga ljud. Hörselsinnet, liksom alla andra sinnen, är främst ett instrument för att upptäcka förändring. Kontinuerliga och oföränderliga ljud vänjer vi oss därför lättare vid än intermittenta ljud. Ett bra exempel är ljudet från en droppande kran som visserligen kan vara mycket ljudsvagt men ändå får oss att gå upp mitt i natten för att stänga av kranen. Ett lika svagt fläktbuller vänjer vi oss snabbt vid och somnar lätt. Ett närliggande exempel är den lättnad man ibland känner när fläktbuller plötsligt stängs av trots att vi inte tänkt på att ljudet överhuvudtaget förekommit.
Olika personer har ofta olika uppfattning om vilka ljud som är störande. Detta kan delvis förklaras med skillnader i attityder till olika ljudkällor. Allmänt kan man säga att desto vänligare inställda vi är till en ljudkälla desto mindre störande upplever vi den. Ett störande ljud som vi dessutom upplever som onödigt (t.ex. ljudet från ett reklamflygplan) upplevs ofta som mer störande än ett störande ljud som vi inser är nödvändigt (t.ex. ljudet från en ambulanshelikopter).
Vissa personer är mer ljudkänsliga än andra. Forskning har visat att ljudkänslighet kan betraktas som en stabil personlighetsegenskap, som kan mätas med frågeinstrument. I studier av trafikbullerstörning i boendemiljö rapporterar ljudkänsliga personer högre störning än icke ljudkänsliga personer, trots liknande bullerexponering Även i experimentella studier finner man att ljudkänsliga personer bedömer uppspelade ljud som mer störande än personer som inte är ljudkänsliga. Ljudkänslighet är inte kopplat till kön. Däremot är yngre personer i mindre utsträckning ljudkänsliga än äldre personer. Vissa typer av hörselskador är också förknippade med stark ljudkänslighet (s.k. hyperakusis).
Att ett ljud inte är störande innebär ju inte nödvändigtvis att det är behagligt, det vill säga att det är ett önskat ljud. Man kan säga att frånvaro av störning är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att ljud skall upplevas som behagliga.
Musik är det självklara exemplet på behagliga ljud. Vi tillför musik för att öka vårt välbefinnande, t.ex. genom att sätta på radion eller stereon inomhus eller genom att använda CD- eller mp3-spelare utomhus. Det finns forskning som visar att musik även kan ha direkt hälsobefrämjande effekter och därför kan användas terapeutiskt, till exempel vid återhämtning från sjukdom eller operation.
Människor föredrar naturmiljöer framför urbana miljöer. Miljöer dominerade av natur och grönt har bevisligen också en hälsosam effekt och används därför vid rehabilitering, t.ex. i terapuetiska trädgårdar. Det är ännnu inte klarlagt vilken roll ljudmiljön spelar för den terapeutiska effekten av naturmiljöer. Mycket talar dock för att naturljud i sig har en positiv effekt. Bland annat har neurofysiologiska studier visat att hörselcentra i hjärnan är speciellt utformat för att koda naturljud och ljud med liknande temporal variation.
Det jag förstår av detta är:
Ljud/musik är dels ett fysikalisk skeende där vårt hörselsinne blir stimulerat, dels en upplevelse. Det innebär att ljud/musik finns bara om 1. någons hörselsinne blir stimulerat 2. denne någon upplever ljudet/musiken.
Av detta följer att det inte finns någon bra musik utan bara upplevelser av bra musik.
Att det finns fysikaliska fakta som gör att vissa ljud (och därmed musik som består av sådana ljud) är mer störande än andra för de flesta av oss, och att motsatt vissa ljud rent fysikaliskt är behagliga för våra hörselorgan, ändrar inte detta eftersom vår inställning i så hög grad styr. Ju vänligare inställda vi är till en ljudkälla desto mindre störande upplever vi den. Dock kan ju dessa fysikaliska fakta användas när man komponerar och gör musik för att uppnå önskade reaktioner. Kan det vara så att en del kompositörer har förmåga att använda sig av dessa fysikaliska occh kanske matematiska fakta så att det av många upplevs som bra musik?
Våra preferenser/inställning/fördomar och i vilket sammanhang vi lyssnar, avgör alltså om vi gillar eller inte gillar det vi hör. Frågan är då hur vi fått våra preferenser? När präglas dessa? Kan de påverkas och ändras? Man kan också undra om det kan vara så att våra hörselorgan rent fysiskt skiljer sig åt så att i person A:s öra låter musik X behagligt, medan det i person B:s öra så är det musik Y som klingar vackert? Man hamnar alltså i frågan om arv och miljö.
