Och det är klart att input kan vara bra men jag tror det lika gärna kan vara destruktivt (även om det är sk "konstruktiv kritik") för när man lyssnar för mycket på andra tappar man mycket av det som var personligt. För många kockar...
Det du säger är väldigt viktigt. Man får lyssna på, ta intryck, men inte ge efter för andra. Inte ens om de är snälla och säger vad du är bra. Man bör framför allt söka ett eget uttryck - vilket kanske kan ta hela livet.
Håller väl med... JAg sa inte det tidigare men jag är fullständigt övertygad om att människan (som grupp, och den enskilde) utmärks av att vara skapande. Det som skiljer oss (mer eller mindre) från djuren är att vi dels inhämtar kunskap i olika utsträckning, och dels har förmåga att skapa. Dvs, skapa ny kunskap, som på nåt sätt är väsensskild från experimentellt (eller filosofiskt) inhämtad sådan. Det är väl därför socialvetenskaperna om man går ner på nivån av enstaka frågeställningar dels kan ha en logisk-matematisk infallsvinkel, dels inte! "Det beror på..."
Mycket är ju givet den enskilde, iofs, så för många räcker det (tyvärr) med att inhämta kunskap om omvärlden, och sedan reagera fantasilöst på denna kunskap eller inre mentala bild av omvärlden.
Å andra sidan verkar det värre om en person helt skiter i att lära sig och skapar sin verklighet själv. Kommer att tänka på Hitler, som var konstnär. Hitler skapade en ideologi som ju mest är pseudovetenskap (och en del målningar, nån bok och så).
På nåt sätt känns det vettigt att godta att människan, en gång i tiden, var nödgad att tänka/skapa för att överleva, dvs använda sina förmågor på ett kreativt sätt. Jag menar, Homo sapiens är inte ett särskilt väl utrustat djur att överleva i någon biotop alls egentligen, ännu mindre vara ett hot mot andra djur, om det inte vore för denna kreativa förmåga. Det bara råkar vara så att till skillnad från t ex schimpansen (som numera håller till på ett fåtal "stabila" platser söder om Afrika, där de är ganska hotade av den påträngande mänskliga civilisationen.)
så gjorde vi tidigt spjut där olika delar av redskapet har olika funktion. Har för mig att t o m när vår hjärna var av H. habilis storlek (mindre än 50% av nuvarande storlek), kunde vi göra upp eld och planera. På savannen hade jag hellre mött ett lejon än en tänkt förhistorisk afrikan med spjut! i bästa fall använder en schimpans grenar, även sten, för att slåss med
Vart vill jag komma?
Jo, om nöden kräver det kan en människa vara jäkligt kreativ
(oavsett ålder)
Vissa är "jäkligt" kreativa hela tiden. Tänker ut dikter eller flummar med matematiska problem för att döda tristess. Att det sen har slagit över i att vissa gör musiken till en livsstil och andra i-landsproblem, kan iofs vara jobbigt att stå ut med
men så är det väl bara.
Jag menar musik har ju sällan verklighetsförankring, liksom Hitlers målningar och teorier är musiken en märklig skuggbild av verkliga problem eller möjligheter. Som individen mycket väl kan se, men i vissa fall inte.
Dock, musiker brukar sällan vara knäppgökar på samma sätt som t ex författare varit och är.
hej hej!
/Per
