Forum > Färdiga produktioner
MOMA – Archibald Whim – The Prelude
MOMA:
--- Citat från: Bribedant skrivet 12.04.2018, 20:07:36 ---Det där blev en väldigt välsmakande soppa kokad på en från början rätt mager spik. Det inledande temat har några år på nacken (minns jag rätt mr MOMA?) och lever vidare genom stycket på ett så där subtil och genomtänkt sätt. Väl arrat och lovar gott för kommande Whim's. Oj, Edward Elgar's spöke gick just genom rummet nu när jag lyssnar :ph34r:
Reflektion, kan vara en eller två volym envelops för mycket. Ibland är det snyggt om orkestern får en raksträcka att åka på också.
Tycker prodden helt ok. Det blir förvisso alltid lättare att få till det med bra grejer. Musik kan ju vara en materialsport ibland och det hörs att det är seriösa sample lib's som lirar. Låter helt enkelt riktigt bra om detta stycke.
--- Slut citat ---
Gracias Mr Ant.
Jupp. Temat är ett pianostycke som grott genom åren, och som inte lämnat mig i fred. Till slut är man tvungen att låta det få en inramning och komma till användning:) I det här fallet var det dessutom en bra start där stilen skulle placera storyn i det 1850-tal där Archibalds resa tar sin början. När jag nu sliter som bäst med en trilskande mix på nr 2 så undrar jag om han kommer så mycket längre:)
Tackar som lyssnar!
MOMA
Boxcutter:
Mycket intressant och innehållsrikt stycke! Överlag tycker jag det är riktigt bra gjort; trevliga teman, bra orkestrering, bra dynamikvariationer, snygga stämmor och motstämmor.
Jag kände också att jag behövde lyssna igenom den några gånger för att få en bättre övergripande uppfattning.
Håller med Rattlesnake om vissa saker, bland annat "orchestral hits"-känslan, även om jag tycker det blir ganska effektfullt med bra tryck. Kan även hålla med om att dynamiken i stråkarna ibland kan uppfattas som lite syntetisk. Generellt är stråkarrangemanget riktigt snyggt och realistiskt, men här och där känns det lite syntigt. Troligen dels på grund av att man upplever, som Rattlesnake sa, att dynamiken skapas av rena volymförändringar snarare än faktiskt mjukare/starkare spel. Vet inte om detta kanske bör skyllas på stråkbiblioteket du använder snarare än dig. Syntkänslan förstärks även lite här och där av långa slingor med ren legato där spelarna aldrig får släppa på stråken. Det finns däremot delar av stycket där du på ett snyggt sätt undviker det.
Även pianopluggen skulle kunna ha varit strået vassare, hade önskat ett piano med lite mindre metallisk klang, men det tar knappt bort någon njutning från stycket.
Annars extremt imponerande stycke, och skickligt att kunna hålla lyssnarens intresse uppe i 9 minuter!
MOMA:
--- Citat från: HasseFX skrivet 16.04.2018, 21:08:42 --- :wub:
Kan bara applådera idé, ambition och genomförande av detta stycke! Kul, överraskande och trevlig upplevelse! ^_^ Variationer och "storyline" är riktigt väl genomförda!
"Hemvisten" för stycket är lite svår att bestämma - växlar mellan Clayderman och Ravel (de kromatiska vandringarna). Personligen hade jag gärna hört mer av det senare, med lite fler spännande harmoniska kontraster i orkestreringen.
--- Slut citat ---
Varmt tack för lovorden:)
Det är egentligen inte så mycket inspiration från någon specifik tonsättare, utan kanske snarare en tidsanda. Lite åt det romantiska och lätt bombastiska - som man kan tänka sig kring 1850 och den vacklande kolonialismens tidevarv. Allt för att sätta storyn om Archibald i rätt historisk kontext (ha, jag fick in ännu ett knepigt intellektuellt ord!)
Idag är mycket av biblioteken som användes på 1an utbytta, vilket kommer förändra en hel del framöver.
Tack för lyssning och kommentar Hasse!
MOMA
Eddi:
Nu när jag har hört nummer två saknar jag lite sång på första stycket - fortfarande vansinnigt bra men går det inte att trycka in lite sång här och var? :D
MOMA:
--- Citat från: 91:an skrivet 17.04.2018, 07:34:19 ---Fantastiskt genomfört! Att få det låta så realistiskt akustiskt! Det här måste ha tagit enormt mycket tid, men väl använd. Det blir ju ett putsande på varenda midinot vad jag kan förstå för att få det låta så pass. Efter några lyssningar för att hitta något att synpunkta på är en reflektion att kanske man borde låta tempot följa musikens sinnesstämning? Nu är det väl statiskt fram till slutet då det saktar in, eller hör jag fel? Kanske är det meningen, hur som helst, jag är djupt imponerad av ditt verk!
--- Slut citat ---
Gracias 91:an!
Det är sant att det tog tid, som Bribed Ant mycket riktigt påpekade så har originaltemat funnits ett antal år, utan att jag rikligt kommit underfund med vad man ska göra med sånt:) Själva arret var mer krävande än tidsödande. Framför allt handlade det om att varje stämma (42 kanaler, 53 med effekter mm) skulle ha sin egen dynamik (volym och expression) så det var mentalt knäckande att ibland råka krana upp något som sedan dränkte fyra andra stämmor, och så börja om igen. Och igen.
Själv är jag mest nöjd med att temat fick ett "hem" – den gjorde sig ganska nära som jag hade det i huvudet. Och det är ganska vettigt resultat i sig.
Tack för lovorden, och vi återkommer med flera delar framöver. Ha det gott!
MOMA
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
[*] Föregående sida