Forum > Demolåtar
Håkan Nilsson "Gunnar Vägman" Lite mer närhet i ljuden...
Håkan Nilsson:
Livepubliken har tjatat bra nog att jag måste sjunga den här, så nu har jag gjort ett försök. Det är lite halvsvårt att spela så här långsamt, men tempot känns bra att sjunga i. Inga av mina munspel stämde med tonarten B, så jag pitchade ner låten en halvton, då stämde det chromatiska (t vä) spelet, sen pitchade jag upp en halv ton och körde bluesspelet. (t hö) Att vissla går bra i alla tonarter.
Gunnar Vägman
Jag har sett honom sitta bland unga
invid dörren på hemgjord stol.
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
till sin gnälliga gamla fiol.
Jag kan minnas den reslige finnen,
och hans blick under buskiga bryn,
när han drog sina fagraste minnen
från sin ungdom i Mattina-byn.
Det var skämtsamma låtar från logen
och visor han själv hade smitt -
han var gammal som bygden och skogen,
och hans hår var glesnat och vitt.
Har du hört när topparna gunga
i förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
som han sjöng när han fått sig ett rus?
mellanspel
Och ett moln kunde skymma hans panna
under stråkens darrande dans,
när han sjöng sina kväden om Anna,
om Anna som aldrig blev hans.
Har du lyssnat när topparna gunga
i förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
Om Anna, som aldrig blev hans.
(De sista fyra textraderna är en sorts repris jag hittade på, lånade från tre olika ställen i orginaltexten. Jag sjunger fel på ett ställe oxå)
Håkan Nilsson: Sång, gitarr, munspel, vissling bas, maraccas och ljudteknik.
Inspelad i Flying Saucers Studio Ljusne Sweden.
Harmonica mike:
Underbart detta Håkan.
Du är bra på visor och det inspirerar mig.Jag är ju som dig,en bluesgubbe och lirar väl mest åt det hållet men det är nåt visst med dessa visor..Riktigt bra.
Mike
Gurano:
Ja jag tycker oxå om denna typ av visor. En skön svensk vis-skatt i känsla och stil :)
Gurano
Håkan Nilsson:
Tack ska ni ha. Jag har inte sjungit den här förrns idag, äldre livepublik nöter ihjäl mig att jag ska sjunga den fast jag inte kan. -"Jo det kan du" säger de en miljard ggr. Bästa sättet att lära sig en sån här låt är att spela in ett komp att öva sången strof för strof till. På köpet får jag en backtrack.
Lite udda med inspelningen är att jag inte komprimerat de två gitarrerna eller elbasen alls. Två Shure SM137 ovanför varandra på gitarren, alltså en pekar strax nedanför ljudhålet (diskantsträngarna) o den andra på ovansidan. Ger en annan, kanske smartare, stereoeffekt än att peka den ena mot 12te bandet o den andra mot stallet...
Jag har en bekant swing/jazztrummis som närmar sig 80, men spelar som fan både live plus att han övar flera timmar vissa dagar för att hålla värk o elände borta. De ggr jag sett honom lira har jag nästan bleknat, vilken jävel att spela, så kan nog inga yngre spela. Ska höra med honom om han vill lägga på visptrummor på den här. Fast jag är lite osäker på om han nånsin spelat så förr, att lägga dit trummor efteråt. Han är inte så förtjust i att spela i studio alls vet jag, men kanske... Vispar är han grym på. Han har ett nyare dyrt Gretch set, men cymbalerna är värre ändå, gamla handknackade Zildijan som ahn köpte redan på 50 talet. Gunnar Olsson heter han by the way... :)
Apropå blues vs visor... Jag börjar mer o mer tycka att det är ganska samma grej. Den här är ju så jävla blues-sorglig; "när han sjöng sina kväden om Anna, om Anna som aldrig blev hans"... Ruskig historia. Dan Andersson är lika grym som Taube att måla upp hela scenariona, man ser det som på film framför sig.
MaxB:
Ja, det är riktigt skönt ljud på akustiska gitarren!
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida