Dags för delsummering 2 - motiveringar
Alltså vad är det som gör att vi inte kan med de Artister som är listade här. Så här har vi uttryckt oss:(smärre redigeringar av mig)
Står inte ut med hans nasala röst (jag vet att han sjunger bra men det hjälper inte). Sen är det väl hans pompösa sätt.
Jag står inte ut med hans röst.
Har ett sångsätt att "gå ner" i slutet på samma fras, som är jobbigt
Orkar inte med hans sång
hans låtar är urtråkiga och jag orkar inte med hans entoniga röst.
Klarar inte av NNs gnälliga röst..får lätt ångest av hans nasala pipa..gives me the creeps
Hans låtar är bedrövligt fantasilösa och texterna är göteborgspekoraler på infantil nivå .
NN fyller ingen funktion
NNs stämband vinner förstapris i värdelöshet
Kasst ljud/produktion... kasst smink, kassa frisyrer, kassa poser..
Solisten som ylande flyttar sig från ton till ton. Det låter som en våldtagen slidegitarr. Dessutom så accentuerar gitarrspelet i låtarna alltid sångaren. Och alla låtar baserar sig på samma koncept.
Jag tycker det är så jäkla töntigt med galoperande riff som låter likadant i alla låtar + den där hypen om drakar och STEEL *Knyter näven och ser stark ut*
NN ska hålla sig till smörsång istället för rockmusik, och för att dom inte klarar av att spela deras hit live
För min del handlar det inte om attityden, utan musicerandet. Det låter ju så ofantligt jävla dåligt,
NNs låtar är faktiskt okej låter bättre när nån annan framför dom.
Det gör ont varenda gång jag hör den låten....plågsamt ont
Jag står inte ut med hennes röst..
Samma sång,samma trummor,samma trötta jävla baslir på alla låtar?
Fart och fläkt och allt är "fräckt" och musiken är puts väck. I en salig blandning av totalkitch och undergångsväckanda brist på musikalisk känsla/förundran/utforskande leverarar dessa herrar något som vi skall stå häpna och med tappade hakor inför. Det är mycket sällan jag tycker att någon verkligen uppvisningsspelar*, men dessa herrar kan jag känna så inför.
Det är nog NNs sound som jag tycker det är svårt att tycka om. Men det svåraste är att dessa band i mina ögon är så överskattade och omhöljda av härskaror som är beredda att skriva under på minsta kommatecken de har åstadkommit - åtminstone i NNs fall. Det känns proportionslöst och fårskocksaktigt även om det säkert inte alltid är så.
Inte är särskilt bra på att sjunga men framförallt för att hennes röst i det högre registret låter hemsk. Och så är hon ju så påfrestande hurtig.
Uppfattar jag honom som en smörsångare, urusel skådis i usla filmer med en tafflig och torftig humor
NN är en annan tråkmåns, hur kunde jag gilla han när jag var yngre, kanske var det efter en tråååkig konsert i som jag bytte åsikt.
Karln har en röst som får mina öron att göra ont, bokstavligen.
Generellt - alltför nasal sångstil har jag mycket svårt för.
Skär det som rakblad i öronen när jag hör musik med överdriven autotune!
Alla ikoner som musiker normalt sett gillar tråkar ut mig totalt
Denna musikstil är musik för ackisfolk utan sinne för inlevelse och utlevelse.
Orkar inte med sångsättet och mjäkigheten!
Motiveringen på båda är att jag helt enkelt inte klarar av sångsättet, går inte. Sen har vi ju NN som slajdar upp på varje ton på ett sätt som är gräsligt tycker jag.
Jag gillar inte artister som "inte kan sjunga"
Man kanske kan säga att perfekt musik, spel/sång och mix i många fall tråkar ut mig, det blir liksom jaha är jag på citygross nu eller.
NNs gnällröst och NN2s gitarrlir
Spekulativ, uträknad, kvantiserad, autotunad, radiovänlig, smörig, inställsam musik för emo-kids. Och då menar jag inte att det är något fel på emo i allmänhet, utan att DBA är en noga uträknad produkt för att tilltala "emo-kidsen" som koncept, inte för att tilltala ditt hjärta.
Det är något över honom/hans framförande som jag inte kan med. Jag kan inte sätta fingret på det ... kanske lite högtravande ,religiöst? ...mer yta än substans ..???
Det är något med den mannen som jag inte står ut med - tror det har med mycket yta och ingen botten att göra - så självupptagen att han tror han har något han inte har.
Det är vissa musikliska uttryck som stör mig. Jag gillar inte Scatsång. Jag får rysningar när någon försöker låta som en saxofon typ "scobbadilljadobbaidiba"
Jag gillar inte musik som är falsk eller musiker som gör musik som är falsk. D v s om de inte har något som helst egen känsla i det de gör utan bara utför musiken.
Mest för att det också känns falskt typ NNs band som spelar falskt dåligt och mest lever på något slags nostalgisk trip om att musiken är svängig.
Jag gillar inte musik som är "medvetet" Svängig.
Jag har svårt för artister som kallar sig artister.
Jag har svårt för artister som är mer yta än djup
Vidare gillar jag inte musik som inte utvecklas
Jag är inte särskillt förtjust i nostalgi. XXrock blir inte roligare än vad det var och det finns ingen anledning att spela det om man inte tillför åtmindstone något nytt element,
De har redan blivit gjort och mycket bättre.
Jag gillar inte musik som medvetet försöker få mig att uppleva en känsla
ibland kan man gilla hela paketet men så kommer det in ett element som förstör och allt blir olyssningsbart. I mitt fall är det t.ex NN vars musik jag kan tycka är/var väldigt intressant och kul att lyssna på men så kommer sångaren in och allt förstörs på ett ögonblick och hela skiten blir just skit.
hans sjukt banala skräptexter.
han har aldrig lyckats beröra mig med sin musik.
I övrigt låter han musik pretentiös i mina öron.
Det beror mest på att jag hade en granne en gång som terroriserade med hög volym mitt i vardagsnätterna,
Finns kanske nån brytpunkt där utförandet av låten blir viktigare än låten i sig? (Uj vad flummigt det låter.) Och då står utförandet "i vägen" för vad låten egentligen vill uttrycka. Kanske därför en del retar sig på NN. Brytpunkten är säkert individuell för såväl lyssnare som musiker. Låtar som inte står för sig själva vare sig det gäller melodi eller text med mycket enkelt komp kan väl inte räddas av en massa skickliga musiker? Jag har ändå svårt att vara kategorisk när det gäller musik - jag kan bli helfascinerad av ett musikstycke framfört urskickliga muiker. Humlans flykt t ex har väl inte så jättekul melodi men stycket kan ändå ge mig rysningar. Hmm...
Slutsatsen måste bli att framförandet (komp och sång) visst kan göra hela låten för jag tror inte att YYskivan skulle hålla som ren instrumentalplatta. De flesta låtar fångar mig inte första hand för sin melodi utan för just framförandet. Lysande och tragikomiska texter bidrar.
Om man skalar bort allt utanpåverk. Alla snygga arr, alla coola ljud och allt som vi som sitter och meckar i våra studior försöker hyfsa fram finns en kärna kvar. En del lyckas förmedla den känslan så att vi berörs på olika sätt.
Har personligen svårt för hans sång, men låtarna är fantastiska.
NN vare sig berör eller upprör hon finns till ungefär som Hushållsost och har ungefär samma funktion, konsistens och hållbarhet.
Tråkig snubbe , mer intresserad av kostymer än musik
Håller med lite om NN avseende sången,tycker INTE att han sjunger blues med feeling.
Y-musik stod väl inte så högt i kurs innan KR:s bildande. W har öppnat mina öron för den typen av Y som han lirar mellan varven,det svänger och går att förstå.
För det mesta så är det usla smörsångare som med ett glättigt flin försöker sälja in sitt budskap till hågade spekulanter
Har aldrig riktigt förståt NNs storhet fast han varit ett stort namn hela mitt liv som musiker. Men sen är det ju denna skiva: YY.
Tråkig röst, tråkiga låtar!
Då skrek han mest i en hemsk falsettröst,
Förr tyckte jag att NN var sopkass,men en kompis har visat mej på riktigt bra grejjor
----------
Finns det mönster, gemensamma nämnare, huvudingridienser i att inte bli kunnad med - analys någon?
Kan du ta det igen, jag hängde inte med riktigt? 
OK
Dags för delsummering 2 - motiveringar
Alltså vad är det som gör att vi inte kan med de Artister som är listade här. Så här har vi uttryckt oss:(smärre redigeringar av mig)
Står inte ut med hans nasala röst (jag vet att han sjunger bra men det hjälper inte). Sen är det väl hans pompösa sätt.
Jag står inte ut med hans röst.
Har ett sångsätt att "gå ner" i slutet på samma fras, som är jobbigt
Orkar inte med hans sång
hans låtar är urtråkiga och jag orkar inte med hans entoniga röst.
Klarar inte av NNs gnälliga röst..får lätt ångest av hans nasala pipa..gives me the creeps
Hans låtar är bedrövligt fantasilösa och texterna är göteborgspekoraler på infantil nivå .
NN fyller ingen funktion
NNs stämband vinner förstapris i värdelöshet
Kasst ljud/produktion... kasst smink, kassa frisyrer, kassa poser..
Solisten som ylande flyttar sig från ton till ton. Det låter som en våldtagen slidegitarr. Dessutom så accentuerar gitarrspelet i låtarna alltid sångaren. Och alla låtar baserar sig på samma koncept.
Jag tycker det är så jäkla töntigt med galoperande riff som låter likadant i alla låtar + den där hypen om drakar och STEEL *Knyter näven och ser stark ut*
NN ska hålla sig till smörsång istället för rockmusik, och för att dom inte klarar av att spela deras hit live
För min del handlar det inte om attityden, utan musicerandet. Det låter ju så ofantligt jävla dåligt,
NNs låtar är faktiskt okej låter bättre när nån annan framför dom.
Det gör ont varenda gång jag hör den låten....plågsamt ont
Jag står inte ut med hennes röst..
Samma sång,samma trummor,samma trötta jävla baslir på alla låtar?
Fart och fläkt och allt är "fräckt" och musiken är puts väck. I en salig blandning av totalkitch och undergångsväckanda brist på musikalisk känsla/förundran/utforskande leverarar dessa herrar något som vi skall stå häpna och med tappade hakor inför. Det är mycket sällan jag tycker att någon verkligen uppvisningsspelar*, men dessa herrar kan jag känna så inför.
Det är nog NNs sound som jag tycker det är svårt att tycka om. Men det svåraste är att dessa band i mina ögon är så överskattade och omhöljda av härskaror som är beredda att skriva under på minsta kommatecken de har åstadkommit - åtminstone i NNs fall. Det känns proportionslöst och fårskocksaktigt även om det säkert inte alltid är så.
Inte är särskilt bra på att sjunga men framförallt för att hennes röst i det högre registret låter hemsk. Och så är hon ju så påfrestande hurtig.
Uppfattar jag honom som en smörsångare, urusel skådis i usla filmer med en tafflig och torftig humor
NN är en annan tråkmåns, hur kunde jag gilla han när jag var yngre, kanske var det efter en tråååkig konsert i som jag bytte åsikt.
Karln har en röst som får mina öron att göra ont, bokstavligen.
Generellt - alltför nasal sångstil har jag mycket svårt för.
Skär det som rakblad i öronen när jag hör musik med överdriven autotune!
Alla ikoner som musiker normalt sett gillar tråkar ut mig totalt
Denna musikstil är musik för ackisfolk utan sinne för inlevelse och utlevelse.
Orkar inte med sångsättet och mjäkigheten!
Motiveringen på båda är att jag helt enkelt inte klarar av sångsättet, går inte. Sen har vi ju NN som slajdar upp på varje ton på ett sätt som är gräsligt tycker jag.
Jag gillar inte artister som "inte kan sjunga"
Man kanske kan säga att perfekt musik, spel/sång och mix i många fall tråkar ut mig, det blir liksom jaha är jag på citygross nu eller.
NNs gnällröst och NN2s gitarrlir
Spekulativ, uträknad, kvantiserad, autotunad, radiovänlig, smörig, inställsam musik för emo-kids. Och då menar jag inte att det är något fel på emo i allmänhet, utan att DBA är en noga uträknad produkt för att tilltala "emo-kidsen" som koncept, inte för att tilltala ditt hjärta.
Det är något över honom/hans framförande som jag inte kan med. Jag kan inte sätta fingret på det ... kanske lite högtravande ,religiöst? ...mer yta än substans ..???
Det är något med den mannen som jag inte står ut med - tror det har med mycket yta och ingen botten att göra - så självupptagen att han tror han har något han inte har.
Det är vissa musikliska uttryck som stör mig. Jag gillar inte Scatsång. Jag får rysningar när någon försöker låta som en saxofon typ "scobbadilljadobbaidiba"
Jag gillar inte musik som är falsk eller musiker som gör musik som är falsk. D v s om de inte har något som helst egen känsla i det de gör utan bara utför musiken.
Mest för att det också känns falskt typ NNs band som spelar falskt dåligt och mest lever på något slags nostalgisk trip om att musiken är svängig.
Jag gillar inte musik som är "medvetet" Svängig.
Jag har svårt för artister som kallar sig artister.
Jag har svårt för artister som är mer yta än djup
Vidare gillar jag inte musik som inte utvecklas
Jag är inte särskillt förtjust i nostalgi. XXrock blir inte roligare än vad det var och det finns ingen anledning att spela det om man inte tillför åtmindstone något nytt element,
De har redan blivit gjort och mycket bättre.
Jag gillar inte musik som medvetet försöker få mig att uppleva en känsla
ibland kan man gilla hela paketet men så kommer det in ett element som förstör och allt blir olyssningsbart. I mitt fall är det t.ex NN vars musik jag kan tycka är/var väldigt intressant och kul att lyssna på men så kommer sångaren in och allt förstörs på ett ögonblick och hela skiten blir just skit.
hans sjukt banala skräptexter.
han har aldrig lyckats beröra mig med sin musik.
I övrigt låter han musik pretentiös i mina öron.
Det beror mest på att jag hade en granne en gång som terroriserade med hög volym mitt i vardagsnätterna,
Finns kanske nån brytpunkt där utförandet av låten blir viktigare än låten i sig? (Uj vad flummigt det låter.) Och då står utförandet "i vägen" för vad låten egentligen vill uttrycka. Kanske därför en del retar sig på NN. Brytpunkten är säkert individuell för såväl lyssnare som musiker. Låtar som inte står för sig själva vare sig det gäller melodi eller text med mycket enkelt komp kan väl inte räddas av en massa skickliga musiker? Jag har ändå svårt att vara kategorisk när det gäller musik - jag kan bli helfascinerad av ett musikstycke framfört urskickliga muiker. Humlans flykt t ex har väl inte så jättekul melodi men stycket kan ändå ge mig rysningar. Hmm...
Slutsatsen måste bli att framförandet (komp och sång) visst kan göra hela låten för jag tror inte att YYskivan skulle hålla som ren instrumentalplatta. De flesta låtar fångar mig inte första hand för sin melodi utan för just framförandet. Lysande och tragikomiska texter bidrar.
Om man skalar bort allt utanpåverk. Alla snygga arr, alla coola ljud och allt som vi som sitter och meckar i våra studior försöker hyfsa fram finns en kärna kvar. En del lyckas förmedla den känslan så att vi berörs på olika sätt.
Har personligen svårt för hans sång, men låtarna är fantastiska.
NN vare sig berör eller upprör hon finns till ungefär som Hushållsost och har ungefär samma funktion, konsistens och hållbarhet.
Tråkig snubbe , mer intresserad av kostymer än musik
Håller med lite om NN avseende sången,tycker INTE att han sjunger blues med feeling.
Y-musik stod väl inte så högt i kurs innan KR:s bildande. W har öppnat mina öron för den typen av Y som han lirar mellan varven,det svänger och går att förstå.
För det mesta så är det usla smörsångare som med ett glättigt flin försöker sälja in sitt budskap till hågade spekulanter
Har aldrig riktigt förståt NNs storhet fast han varit ett stort namn hela mitt liv som musiker. Men sen är det ju denna skiva: YY.
Tråkig röst, tråkiga låtar!
Då skrek han mest i en hemsk falsettröst,
Förr tyckte jag att NN var sopkass,men en kompis har visat mej på riktigt bra grejjor
----------
Finns det mönster, gemensamma nämnare, huvudingridienser i att inte bli kunnad med - analys någon?
