Om man blickar tillbaks på Waterloo, som väl får ses som deras genombrott, så tyckte jag redan då att det var lite dansband över den, men funderade inte särskilt mycket på sånginsatsen, utan tyckte ändå att det var ganska bra.
Man fick också se Herrey's vinnarlåt nu under visningen av årets bidrag. Den tyckte jag var helt ok när den kom, men ännu mer dansband än Waterloo. Lika dålig sång, men sången var inget jag kommer ihåg att jag reagerade på då.
I dag hade jag antagligen reagerat med ett "ganska ok låt, men fy f-n så dålig sång - släpper de upp vem som helst på scen?", på båda låtarna...

Man blir väl kinkigare och mer kritisk med tiden, efter hand som man blir duktigare själv, antar jag. Då var det ju liksom ljusår från det jag själv klarare av att spela typ på blockflöjt eller vad det nu var jag spelade, jämfört med dessa "fantastiska" artister i melodifestivalen - och bara tanken på att våga sjunga på scen framför en jättepublik var ju skrämmande i sig...