Forum > Färdiga produktioner

Plinka- Stjärnbarn

(1/6) > >>

Plinka:
Titel: Stjärnbarn
Låtlängd: 6 min
Text & musik: Elinca
Arr & prod: Elinca
Barnkör: Emelie Svensson, Carolina Svensson, Saga Samuelsson, Daniella Granlund, Wilma André

Både inom kristendomen såväl som i vår gamla hedniska tradition står julen för födelse/återfödelse. För mig är det extra tydligt eftersom jag själv fött barn en jul! Denna julvisa handlar därför om detta. Traditionell är den nog inte tyvärr, men med finns glitter, snö, stjärnor och barn i alla fall.
Något sånt här har jag tänkt mig, trots att det är både surt och sövande...

Stjärnbarn

Minns du den natten
jag stod där under stjärnorna
frosten som glittrande
föll mot frasigt gräs
och nakna träd
Mina andetag
som moln i decembermånens sken

Du var en av dem
en av tusen glittrande stjärnor
i den svarta rymden
Du såg mig, du valde mig
att fylla mig
med ditt stjärnstoff
Din själ, ditt liv, din puls

Refr:
Du kom till mig
att dela min smärta
födelsens våndor
i gränslandet mellan
vår värld och den andra
under änglarnas kör

--
Du kom ut ur mig
en stilla jul och förändrade allt
snöflingor som dalade
doft av nejlikor och gran
och babyhud
Kärlek och smärta
jag aldrig kännt förut

Du förde hit en helt ny värld
en helt ny dimention
Du glittrande som från himlen föll
i decembernattens frostiga rymd
och började
genom mig
med uppdrag från stjärnorna

Refr+vers 1

Vers 1

12 nov:   Ny version, barnkören sjunger hela refrängen själva+ lägre volym. Ny lead(om än fortfarande mycket halsslem...) samt plockat bort på andra och panorerat ut lite.

cykeln:
"Både surt och sövande "  :D
Här är man plötsligt placerad nånstans mellan 70-talets Träd gräs och stenar och dagens di Leva
En vaggande, vilsam lite tonalt vemodig visa med en berättelse
Varför inte låta barnkören ensam göra hela refrängen - dom är jättefina - fast textmässigt ska det kanske vara som det är
Annorlunda - får mej tillbaks till restaurant Fröet i Stockholm med vegetariska grytor och trasig vinröd manchesterkavaj

Plinka:
 :lol:
Haha! Ja, jag är nog en riktig flummare! Gräsrötter och Di Leva, vad mer behöver man i livet?

equality:
Detta var annorlunda, ganska häftigt, ganska mysko och eget. Tänker lite på Hansson & de Wolfe och Var kommer barnen in. Gillar den atonala feelen som xylofonen bidrar med. Det finns en hel del sura toner som jag absolut tycker du skall fixa. Värjer mig också mot den ständiga andrastämman som du kanske kunde vänta med till en bit in i låten?  Låten ger en slags urtidskänsla som jag verkligen gillar. Texten som säkert hundratals generationer kvinnor kan skriva under på bidrar i allra högsta grad.

Plinka:
Tack Eq för kommentar med tips och råd! Jag har verkligen tänkt försöka fixa till de sura tonerna, men dras med en seg influensaförkylning. Annars får jag väl ha nån annan till att sjunga den. Det där med andrastämman funderade jag också över. Kanske ska plocka bort en del av den.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

Gå till fullversion