Det verkar som en del har glömt en viktig aspekt i det hela, och det är den filosofiska, eller om du så vill den andliga biten av det hela. Alla som pysslar med någon slags konstform vet ju om att det finns en filosofisk/andlig del i det hela. Så, nu blir det den filosofiska timmen!
"Den kreativa processen vet ju inte om vare sig tiden eller rummet, den vet ju endast om flödet den befinner sig i"
Så vad har detta med åldern att göra då?
Inget och allt skulle jag vilja påstå. Är du 20 kanske du har svårt att ta dig till den andliga biten, när du är 55 har du lättare att göra det. Du behöver inte bry dig om konventioner som samhället har spikat upp åt dig. Om du är 20 så är du sugen på att göra den där hiten som ska lyfta in dig i konstartens finrum -läs rockmyten. Är du 55 så är du kanske inte intresserad av att göra den där "hiten" längre, varför? För att du vill befinna dig i ett konstant skapande flöde hellre än att springa runt på partys med champagneglaset i handen och småle åt alla. Du vill hellre vara kreativ, skapa något som utgår från dig själv, inte från någon producent som har sagt att "spela dessa ackord, sjung den slingan, gör ditten, gör datten"
Med handen på hjärtat, hur många i detta forum vill bli "stjärnor"? Hur många vill inte hellre få ett erkännande för sitt kreativa process från sina medmänniskor? Jovisst, det låter ju bra, tänker du kanske, men jag vill få mina låtar lirade på radion, osv, osv. Det vill väl alla? Ja, de flesta vill det, men för att komma dit så finns det ett bra utryck som jag brukar köra med:
"Många är kallade, men få utvalda" Nope, jag är inte kristen,(tvärtom) men jäkligt bra sagt, -vem det nu var som sa det...
Betyder det att jag är körd då, om jag inte är bland de "utvalda"? Det tror jag inte, man ska nog inte ta det ordspråket bokstavligt talat. Det handlar nog om att man ska vara målmedveten i sin konstform och att tro på det du gör, oavsett vad andra säger om det, samt ha en jäkla massa självinsikt, för i stora drag har ju ditt skapande sitt ursprung från dig själv, -därav behovet av självinsikt.
Så finns det en annan sak i det hela som jag tror på. Det är att: Att göra en låt, själva skapandet kräver sin energi. Att vara ute och gigga kräver sin energi, dvs, två helt olika former av energier. Att vara ute och gigga kräver en fysisk energi, som går att träna upp. Att vara kreativ kräver en "andlig" energi, -går den att öva upp? Borde göra det, för att dessa två energier går hand i hand enligt mig, men hur man går till väga har jag inte en aning om. Någon här kanske som är inne på den andliga/filosofiska biten kanske har några teorier? Finns bara en sak som är säker, och det är att skit i alla konventioner som finns, skapa utifrån dig själv, oavsett om du är 15 eller 75.
