När vi pratade om dom så pratade vi om Genesis, Yes, Gentle Giant, King Crimson, Emerson Lake and Palmer o.s.v. Varje band var så olika de andra så vi tänkte aldrig på dom som representanter för en viss typ av musik. De var favoriter helt enkelt.   

Jag tycker nog att symfonirock är missvisande för alla band egentligen. Vilken symfoni är det man sätter som måttstock? Jag har inte hör något band presentera musik som får mig att tänka på t.ex. Beethovens 6:a. Att man använder stråkljud i rock gör ju inte att musiken blir symfonisk.
Det kom att kallas för symfonirock här i Sverige men frågan är om inte 'progressiv' var en mer beskrivande etikett? Band som King Crimson, Yes, Genesis, Gentle Giant etc. tänjde på gränserna och gick utanför den gängse rockformen, så inte var det helt fel att kalla dom progressiva band. Om det finns någon likhet mellan deras musik och symfonier, så som jag uppfattar dom, så skulle det kanske kunna vara att dom gjorde en sorts 'konstrock'.
Kanske 'konstrock' skulle vara en mer passande etikett.

När jag hörde Riverside kom jag att tänka på Killing Joke, från 80-talet. Mörkt och vackert.

Vi har inte nått dit där vi vill dela med oss av våra vedermödor än... Men det kommer så småningom. Det är så många bitar som ska på plats i låtarna. Alltid är det nånting som blir fel. Det är jäkligt roligt i alla fall. Juste terapiverksamhet för ett gäng ungdomliga gubbar
Ni hade en fin samling instrument när det begav sig. Låter som en seriös satsning.
Vår bassist spelar Fenderbas i nuläget men är på jag efter en Rickenbacker. 12.a på stativ och Roland-pedal till en 1080. Jag ska programmera lite Taurusliknande ljud i Nord Modular till honom har jag tänkt. En dubbelhals med bas och 6 eller 12 är svårt att få tag på och de som finns är ganska tunga att bära, antar jag.

Gitarristen spelar också 12:a + vanlig elgura. Han har en jäkla massa pedaler och plattor med knappar på golvet. Sångaren håller på att försöka lära sig spela flöjt Jag spelar flöjt själv men bägge händerna och oftast åtminstone en fot är upptagen mest hela tiden.

Jag kör Pianoteq, M-tron och Logics elpiano i Mainstage. Jag har försökt att programmera RMI-ljud med ES2 och Sculpture men får inte till det riktigt. Orgeln är en Nord C1 och jag använder en Wavestation som kontroller till Prodesseyn. Med den kan jag stega presets med en fotpedal. En SL880 och undre manualen på orgeln används som kontroller till datorn. Dubblerat, så att jag kan välja vilken klaviatur jag ska använda. På en del ställen är det svårt att hinna byta. Jag vet inte om du såg hur M.B. keyboardisten spelade sista tonen i pianointrot på Firth of Fifth med vänsterhanden medan han vände sig mot orgeln för att ta första ackordet. Det finns några såna ställen där man har jäkligt bråttom. Ett ändå besvärligare ställe är bytet mellan pianosolo / syntsolo där växlingen måste ske på en bråkdels sekund. Man hinner inte spela färdigt och vända sig. Jag har valt att spela sista delen av pianosolot på orgelklaviaturen. Då hinner jag upp med bägge händerna till syntsolot. 

Att ha en lätt och minimerad rigg har varit en prioritet då jag måste öva hemma på i stort sett samma uppställning som i replokalen. SL880 och Wavestation får stå kvar i lokalen och jag flyttar bara orgeln, laptoppen och syntmodulen.

Vad hett bandet ni hade? Är det något man känner igen?

Vad tyckte du om konserten?
Själv tyckte jag det var intressant att se hu dom hade arrat låtarna. Det överensstämmer nog bra med hur Genesis arrade.
Att inledningen till Cinema Show spelades med endast gitarrer var en överaskning för mig. Jag trodde det skullle vara någon klaviatur där inne nånstans. Likaså att kompet under det mesta av syntsolot saknade bas. Endast ett energiskt kompande på en tolvsträngad. Förvånande. Jag blev tvungen att lyssna på Selling England när jag kom hem och det saknas nog bas på studioinspelning också.
Där ser man...
Lite synd att det blev en aningens för högt. Det blev lite plågsamt med tolvsträngarna efter en stund.

Jag tror att de flesta masteringtekniker är medvetna om nackdelarna med söndermaxade låtar. Det är i alla fall det intryck jag fått på diverse forum. Problemet är nog mer hos producenterna som abslout inte vill att deras produkt ska låta mindre och svagar än de andras. Det gäller att höras på radion. Masteringsteknikern kan ju inte gärna säga nej. Då blir han utan jobb. Det han ev. kan göra är att med exempel visa att hans version låter bättre.

När det gäller att veta vad som ska göras med ett material, att ta besluten, så är det svårt för någon med lite eller ingen erfarenhet. Det är svårt att lite på sina öron, på högtalarna, på rummet osv. Det är ju bl.a. därför man rekommenderar folk att lämna materialet till en proffesionell masteringtekniker. Han har verktygen, erfarenheten och ett rum skräddarsytt för lyssning.
 

Jag gillade Jeremy Ellis   

Metric Halo är nog ett bra val för "fält-inspelningar". Men det är väl endast för Mac, har jag för mig. Hyllade omvandlare men lite för svag förstärkning i micpre´s för lågmälda instrument kanske. Leksakskategori...?   Ett av de bästa alternativen för mobil inspelning, är mitt intryck.

Mackie har fått lite dåligt rykte när det gäller saker som kopplas till datorer är mitt intryck. Onyx-pre´n har däremot ett gott rykte. Man tycker att dom låter bra överlag.

Motu? Har inte några intryck av annat än att det ska vara bra grejor.

Tyvärr ingen hands-on erfarenhet av något av interfacen så min input är "så där" värdefull.

Om något är av samma kvalitet som något annat så bör det väl ha samma egenskaper tycker jag. När nu någon eller några bevisligen kan urskilja skillnader så är det ju inte av samma kvalitet även om det ligger mycket nära. Man får väl vänja sig vid att allt mer måste tas med en nypa salt.

Jag tänker mig det hela så här...

Resonans är väl någots benägenhet att svänga vid en viss frekvens? Ett rums resonans kan man upptäcka genom att klappa i händerna om man då i efterklangen kan urskilja en ton har man hittat rummets resonansfrekvens, eller en av dom. (Det här kan få till följd att toner som spelas och ligger i närheten av den frekvensen kan låta falska. Man spelar ett F men hör något som låter mer som F# t.ex.)
Stående vågor är när något med en viss frekvens studsar och möter direktvågen där bukar och noder, som det kallas, sammanfaller och vågen tycks stå stilla. I ett rum med reflexer så har man ju ett stort antal såna bukar och noder. Men jag är osäker på om det i det fallet har att göra med resonans? Flyttar man sig lite åt sidan så är det ju en annan frekvens som hörs mest.

 

Qvärdet är "resonansfrekvensen dividerad med bandbredden.
Ju större Q värde en resonanskrets har desto 'skarpare' är resonansen."

Saxat ur: Tillämpad fysik och elektronik. Analog elektronik 5 p, distans, H-06.

 

Citat från: Skilling skrivet 06.04.2007, 17:51:28

Nu är jag helt ny på det här forumet och ska väl hålla en låg profil (än så länge i alla fall). Hade jag hängt här längre hade jag nog mycket ödmjukt frågat om inte sånt går att ta via pm eller så. Nu har jag ju inte det som sagt, så jag håller inne med frågan.

Det är vår, sol och kärlek för filifanken! 

Kom igen Skilling. Diskussionen är faktiskt intressant. Även om det går lite hett till när man har starka åsikter om saker. Jag tror att den berör de flesta av oss som sysslar med datormusik på ett eller annat sätt. Säg vad du tycker istället och berika samtalet. 

Jag tycker att det är ok att ge uttryck åt starka åsikter i forum, att argumentera för sin sak, men när dom starka åsikterna handlar om personer så tycket jag att man får hålla igen lite och fokusera på ämnet istället.

MIDI ja...
Att nåt "låter MIDI" betyder väl att det låter tråkigt, dött, oäkta och kanske något mer. Det kan man väl undvika genom att programmera bättre och använder man bra ljud så är det kanske ingen som funderar över hur det är inspelat.

När det gäller konst-begreppet så är det kanske så att om tillräckligt många auktoriteter betraktar något som konst så är det det för den stora massan. Konstvärlden, institutionerna, definerar konsten.
För mig har begreppet ingen betydelse när jag betraktar eller lyssnar på något. Vad som har betydelse är om det berör mig. Om det berör mig på djupet så har det ett stort värde för mig. Upplevelsen av musiken sitter i mitt sinne. Det är i mig som lyssnare musiken får sitt värde.

Jag hittade en intressan artikel bland Resolutionmags pdf-artiklar. SpaceCoupler. Stort ljud från ett litet rum.

http://www.resolutionmag.com/pdfs/SWEETS%7E1/bigsoundsmallroom.pdf

/ Hasse