456
Studio, produktion och övrigt / En cool och enkel teknik för 9 färgningar av moll ackord av Scott Hendersen.
« skrivet: 02.07.2012, 21:42:46 »
Bläddrade igenom mina pdf filer som är referenslitteratur för modal jazz teori och läste nyss en essä av Scott Hendersen. Det mesta är way over my head, han är rena NASA;s månlandar tekniker och teoretiker + att han är en så bäst musiker och gitarrist. Lirar jazz fusion i sitt Tribal Tech och har lira blues blues som hobby vid sidan om. Underbar blues b t w. Har en vän som studerat gitarr i USA på en skola där Scott Henderson är lärare i just blues.
En frän och häftig teknik han beskriver som är lättfattlig och enkel dock är hur man snabbt kommer på färgningar av moll ackord. Användbart t ex när man jammar och vill variera sig litet, sätta litet färg på. Användbar teknik annars också b t w och ett enkelt sätt att ta m9 ackord på.
Den går ut på följande- du spelar det tänkta mollackordets paralell ackord, alltid som ett maj7, men har kvar roten för moll ackordet.
Enkelt va ???
Så t ex du vill färga ett Em så du spelar ett Gmaj7 fast med basen kvar på E. Det blir då ett Em9.
Eget om hur man spelar till detta ackord;
Både E Dorisk och E Aeolisk (vanlig E moll skala), bland många andra (dock inte E Frygisk) stämmer till det ackordet kan jag tilllägga. Dorisk är väl att föredra i jazz och rock fusion sammanhang.
För freaken och fansen som vet att Henderson gärna spelar Bebop skalorna när han lirar i Tribal Tech så är det E eller D Bebop moll som gäller såklart. Nu kommer det häftiga;
D Bebop dur eller Bebop dominant fungerar också om man inte vill understryka molltonen ackordet ger.
Ett litet mer fusion-aktigt än jazz-likt trick , va ???
De som struntar i Bebop skalor kan istället spela vanlig D dur, Jonisk, skala eller ännu hellre D Mixolydisk skala till ackordet för att unvika understryka molltonen. Använd Lydisk eller Mixolydisk tycker jag - fusionfreakens skala nr 1 tillsammans med Dorisk och pentorna då man undviker de vanliga dur och moll skalorna, Jonisk och Aeolisk i jazz och i rock fusion.
Eddi, här på forumet, är den ende gitarrist jag tycker som klarar av att få det att låta bra i rocklåtar med de skalorna (Jonisk och Aeolisk) och jag beundrar det.
My own way of doing the trick over the Em9 chord;
Jag är gillar rock fusion men är inget fan av pentorna (undantaget när Scoefield spelar och de österländska, helst japanska formerna av dem) - ni har nog märkt det när ni lyssnat på mitt oväsen. Tycker det är svårt att få vanliga pentorna att låta bra istället för naivt så...... Men jag gillar ju japanska Taishikicho skalan, som ni vet, just för att den låter så mycket smooth jazz och ger så många möjligheter. C, A, G och D Taishikicho fungerar till Em9 och eftersom det är min monsterskala (monster=am. slang för solisten/monsterskala=skala som ger många möjligheter och används av monstret, litet som en signatur kan man säga) och den går ofta att använda på något sätt där Bebop skalor annars är påbjudna så är den mitt personliga första val. Mer pxm-aktigt än rock fusion-likt och litet närmare smooth jazz soundet !!!
Jag använder den annars normalt och enkelt istället för de vanliga dur, eller i paralell - moll (Jonisk och Aeolisk), skalorna ibland när jag tröttnat på Dorisk, Lydisk och Mixolydisk och inte vill spela någon av blues skalorna. Även istället för Mixolydisk t ex i C över ett G7 ackord. Bebop skalor spelar jag nästan aldrig, om jag inte måste p g a ackorden, utan väljer då i första hand en alternativ Taishikicho. Tycker att det låter modernare även om jag är sparsam med den nu för tiden. Fast å andra sidan så blir jag aldrig någon gitarrhjälte heller så strunta i Taishikicho och använd vilken av de föreslagna skalorna ni känner passar bäst. Det finns fler skallösningar än de föreslagna men...man har lättast för grunden, de vanliga klassiska jazz lösningarna och för sin egen favorit lösning för skalval..så.................. ..
Men i a f -nu kan alla spela m9 ackord samt eget solo till det på enkelt sätt med variation i både dur och moll !!!!
Fränt, va ????
mvh
En frän och häftig teknik han beskriver som är lättfattlig och enkel dock är hur man snabbt kommer på färgningar av moll ackord. Användbart t ex när man jammar och vill variera sig litet, sätta litet färg på. Användbar teknik annars också b t w och ett enkelt sätt att ta m9 ackord på.
Den går ut på följande- du spelar det tänkta mollackordets paralell ackord, alltid som ett maj7, men har kvar roten för moll ackordet.
Enkelt va ???
Så t ex du vill färga ett Em så du spelar ett Gmaj7 fast med basen kvar på E. Det blir då ett Em9.
Eget om hur man spelar till detta ackord;
Både E Dorisk och E Aeolisk (vanlig E moll skala), bland många andra (dock inte E Frygisk) stämmer till det ackordet kan jag tilllägga. Dorisk är väl att föredra i jazz och rock fusion sammanhang.
För freaken och fansen som vet att Henderson gärna spelar Bebop skalorna när han lirar i Tribal Tech så är det E eller D Bebop moll som gäller såklart. Nu kommer det häftiga;
D Bebop dur eller Bebop dominant fungerar också om man inte vill understryka molltonen ackordet ger.
Ett litet mer fusion-aktigt än jazz-likt trick , va ???
De som struntar i Bebop skalor kan istället spela vanlig D dur, Jonisk, skala eller ännu hellre D Mixolydisk skala till ackordet för att unvika understryka molltonen. Använd Lydisk eller Mixolydisk tycker jag - fusionfreakens skala nr 1 tillsammans med Dorisk och pentorna då man undviker de vanliga dur och moll skalorna, Jonisk och Aeolisk i jazz och i rock fusion.
Eddi, här på forumet, är den ende gitarrist jag tycker som klarar av att få det att låta bra i rocklåtar med de skalorna (Jonisk och Aeolisk) och jag beundrar det.
My own way of doing the trick over the Em9 chord;
Jag är gillar rock fusion men är inget fan av pentorna (undantaget när Scoefield spelar och de österländska, helst japanska formerna av dem) - ni har nog märkt det när ni lyssnat på mitt oväsen. Tycker det är svårt att få vanliga pentorna att låta bra istället för naivt så...... Men jag gillar ju japanska Taishikicho skalan, som ni vet, just för att den låter så mycket smooth jazz och ger så många möjligheter. C, A, G och D Taishikicho fungerar till Em9 och eftersom det är min monsterskala (monster=am. slang för solisten/monsterskala=skala som ger många möjligheter och används av monstret, litet som en signatur kan man säga) och den går ofta att använda på något sätt där Bebop skalor annars är påbjudna så är den mitt personliga första val. Mer pxm-aktigt än rock fusion-likt och litet närmare smooth jazz soundet !!!
Jag använder den annars normalt och enkelt istället för de vanliga dur, eller i paralell - moll (Jonisk och Aeolisk), skalorna ibland när jag tröttnat på Dorisk, Lydisk och Mixolydisk och inte vill spela någon av blues skalorna. Även istället för Mixolydisk t ex i C över ett G7 ackord. Bebop skalor spelar jag nästan aldrig, om jag inte måste p g a ackorden, utan väljer då i första hand en alternativ Taishikicho. Tycker att det låter modernare även om jag är sparsam med den nu för tiden. Fast å andra sidan så blir jag aldrig någon gitarrhjälte heller så strunta i Taishikicho och använd vilken av de föreslagna skalorna ni känner passar bäst. Det finns fler skallösningar än de föreslagna men...man har lättast för grunden, de vanliga klassiska jazz lösningarna och för sin egen favorit lösning för skalval..så.................. ..
Men i a f -nu kan alla spela m9 ackord samt eget solo till det på enkelt sätt med variation i både dur och moll !!!!
Fränt, va ????
mvh