Skiva/or som förändrat din syn på livet?

[Hellpig]

Tråd inspirerad av den här tråden: http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=972.0

Så då blir frågan - finns det någon skiva (eller skivor) som förändrat ditt liv eller hur du ser på det på något sätt? Det låter ju drastiskt och dramatiskt... men på rak arm kan jag komma på två skivor som faktiskt ändrat och påverkat mitt liv:

Kiss - Destroyer. Var väl 9-10 år när jag fick denna skiva o den slog ner som en bomb, fick upp mitt "riktiga" musikintresse men kanske mest influerande som i det att jag började spela instrument själv. Det började väl mest på ett barnsligt sätt "impad av Gene Simmons och ville bli som han" men tog andra vändor senare i livet...

Pink Floyd - The Wall. Well... började lyssna på Pink Floyd i tonåren, känslig period kanske, och deras musik och texter påverkade mig en hel del; både negativt och positivt tror jag. Mer detaljer än så vill jag inte hänga ut offentligt. 

[Andy Lundgren]

Kiss Destroyer här också. Men jag ville hellre vara som Paul Stanley.

[Dark Of Light]

Wooah!   Ja, mitt musikaliska "uppvaknande" (inom citat för att jag inte är så säker att jag är så... vaken egentligen ), började med att man lyssnade på morsans Elvis skivor. Det var väl där någonstans jag började att sjunga.

Sedan efter några år kom ju förstås den där "medvetna" fasen som innebar, till och börja med Kiss-Rock´n Roll over via Motörhead, via Saxon till Iron Maiden ( Som jag har en rätt så stor samling av... typ... allt? ). Det var väl där någonstans som jag tyckte att trummor var kul...

Sedan har det lixom grenat ut sig vidare till U2 - Deep Purple - Johnny Cash - Van Halen - Miles Davis - Queensryche mm, mm, mm...
Och det var väl där någonstans som jag hittade tillbaka till sången...  

Alltså, vad jag kanske försöker att säga är att eftersom min musiksmak är trots allt ganska bred, det förgrenas vidare till en hel del banor, så känns det för varje "upptäckt" som man har gjort att just det är det viktigaste...
Just då...
Just nu.

... Vilken soppa...  

[tbruce]

Tja... i den mån att de kom att styra in mitt intresse på att skapa musik, vilket har varit en stor del av mitt liv sen dess: The Knifes självbetitlade debut, och Daft Punks Homework.

[Fidden]

Depeche Modes Ultra och Radioheads OK computer var otroligt viktiga för mig.

[Martin]

*edit*

[dede]

Skrev ett långt jäkla svar som bara försvan ut i ingenting. Så nu skiter jag i det och säger bara VDGG. För alltid bäst!

[Overkill]

Guns N' Roses - Appetite for Destruction startade mitt intresse för rockmusik. Den kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat

[Lynxo]

Alla band jag börjar lyssna på ordentligt MÅSTE jag bara köpa allt jag kan med. Det är lite av en sjukdom...

Det innebär att jag har alla dessa bands skivor: Kiss, Iron Maiden, Dream Theater, Pain of Salvation, Ayreon, Steve Vai...

Fattar inte vissa av köpen där riktigt... men en gång i tiden påverkade dom alla mig enormt!

[Overkill]

Alla band jag börjar lyssna på ordentligt MÅSTE jag bara köpa allt jag kan med. Det är lite av en sjukdom...

Känner igen det där Fast om man inte räknar band som bara släppt typ en eller två skivor så har jag nog bara full diskografi med Led Zeppelin, Guns N' Roses, Foo Fighters och Red Hot Chili Peppers.


(sorry för OT)

[jarlo]

Chemical Brothers - Exit planet dust, och Fatboy Slim - Better living through chemistry var nog de albumen som fick mig att vilja göra elektronisk musik. St. Germain - Tourist gjorde att jag till slut halkade in på house-spåret

[Linkowich]

De tre stora snytingarna måste vara:
Thin Lizzy - Black Rose
Chris Whitley - Living with the law
Hoven Droven - Grov

Sen utan rangordning...
Black Sabbath - Mob Rules, Devo - Freedom of choice, Chicane - Far from the Maddening Crowds, Rick Springfield - Tao, Dirty Vegas - Dirty Vegas, TNT - Intuition, Jellyfish - Spilt Milk, Peter Gabriel - Us, Sonny Landreth - Outward Bound, Nitin Sawhney - Migration

å Prince under '90 förstås...

[Claes]

Bland de första jag började lyssna riktigt mycket på, var Beach Boys (slutade med att jag hade kanske 5-6 skivor av dem. Det måste ha varit innan jag ens började på lågstadiet - och efter att ha imponerats av deras härliga stämsång, så började jag själv sjunga i kör också. BeeGees kom ganska tätt efter dem, tycker jag mig minnas... Det var ju ett tag sedan...

Sedan kan man säga att James Ingrams' Greatest Hits (som är fylld med Oscarsvinnare och Grammis-vinnare etc) har gjort ett djupt intryck på mig. Det är inte lätt att undvika en liten tår i ögonvrån av både den underbara musiken och av Imgrams magiska röst. Den kanske inte har förändrat synen på livet direkt, men ändå.

Dance with my father-albumet av Luther Vandross (som dog för något år sedan), är förstås fylld av känslor också, eftersom en fantastisk sångare rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.

Queen's Made in heaven är också en sådan där skiva som ger ett nytt perspektiv på livet, speciellt som man vet att Freddie Mercury låg på sin dödsbädd och åkte till studion de dagar han var lite bättre och orkade sjunga en stund. Skivan är sanslöst bra även utan den vetskapen, men man funderar lite extra över hur tragiskt det är att vi förlorade en av världens absolut bästa sångare när han dog.

[Grebdnull]

1982: Iron Maiden - The Number Of The Beast
Såg omslaget på en affisch hos en kompis storebror. Tyckte omslaget var hur tufft som helst. Köpte plattan och blev frälst.

1987: Anthrax - Among The Living
Började tröttna på Iron Maiden. Ville ha något hårdare att lyssna på. Provlyssnade (kommer ni ihåg när man gjorde det? När man hade 10-15 plattor under armen som skulle lyssnas på och alla bakom i kön suckade djupt) på denna LP i lokala skivaffären. Köpte plattan. Repeat fanns inte på skivspelaren men det löste man manuellt.

1991: Death - Human & Carcass - Necroticsm: Descanting The Insalubrious
Kan skriva hur mycket som helst om dessa två skivor men nöjer mig med att säga att, i mitt tycke, är dessa två alster det bästa som någonsin släppts inom dödsmetall.

1995: Meshuggah - Destroy Erase Improve
Fick mig att se på metal med helt nya ögon (öron?). Min absoluta favoritplatta. Stilbildande metal av yppersta kvalitet.

[thrinithan]

Behemoth - Thelema.6 Texterna på den här skivan förändrade min syn på livet helt och hållet. Nergal tillsammans med Krzysztof Azarewicz är helt überbäst på att skriva texter! De går rätt in i din filosofi och naglar sig fast där för att stanna

Survivor - Vital Signs Jag såg ljuset och vips så var jag ett stort fan av AOR

Pantera - Great Southern Trendkill OMG! Ren och skär energi!

[Nordenstam]

Det är omöjligt att begränsa sig till en enda skiva. Det går nog inte.
Queen - Greatest hits I och Queen - Greatest hits II blev startpunkten för någonting. Jag gick då i mellanstadiet och min storebror spelade dessa skivor hur mycket som helst. Sedan blev han grungekille på högstadiet och självklart var det tonvis med Nirvana och Pearl Jam som gällde. Skivorna som stack ut mest då för min del var Nirvana - Nevermind, Nirvana - Unplugged in New York och Pearl Jam - No Code.

Tiden gick vidare, jag gick i sjuan eller åttan när jag lika plötsligt som oväntat helt plötsligt tyckte att Tom Petty - Wildflowers var en himla bra skiva. Det var nog mitt första ordentliga egna intresse av musik.
Sedan gick det snabbt med nya skivor.
Smashing Pumpkins - Adore tog sig in i min värld en sen natt på en fest när jag gick i åttan och var den skivan som lade en ruggigt stadig grund för vad som än idag är mitt favoritband.
I åttan hittade jag även Kent. Skivorna Isola och Verkligen var med många sena nätter och Jocke Berg har, på gott och ont, etsat sig in i mitt undermedvetna.

1999 började jag gymnasiet och jag hittade för mycket ny musik och ingenting var jätterevolutionerande längre även om jättemycket jag hittade där satt sig kvar som sådant jag lyssnar mycket på än idag(till skillnad från en hel del musik från högstadietiden).

Nu var det några år sedan som någonting revolutionerande hände på musikfronten.
Jag tror jag är alltför låst i icke-tron på utopin att ett nytt slags super-Smashing Pumpkins skall fixa musikvärlden så att den blir bra igen... 

[Lee]

Rush - Hemisphere. Sedan var jag fast. Och ränderna har inte gått ur ännu...

Mer märkligt:
Thomas Ledin - Just nu. Deprimerad tonåring tyckte inget var kul och sket i det mesta. Att bruden just gjort slut gjorde ingen gladare. Vaknade för sent en morgon, och det mesta sög kraftigt och av någon anledning så låg Ledin på radio och vrålade "Just nu vill jag leva!!!". Och tonåringen asgarvade och cyklade till plugget, bara för att höra en hel dagisklass sjunga samma sak där de sprang längs gångbanan med fröknarna. Garvet blev bara högre och depressionen var bruten. För det kändes, märkligt nog, precis som den textraden: "Just nu vill jag leva!!!"

[android]

Front 242 - Front by Front

Första glimten av vad som fanns utanför byhålan där jag växte upp. Alla lyssnade på AC/DC och sånt, men helt plötsligt öppnades en helt ny värld av storasysterns pojkvän som spelade hårdsynth i sin lilla bil...

[Neko]

Yvonne - Getting out getting anywhere
Daft Punk  - Homework

Två plattor som öppnade nya genredörrar för mig. Svårt att säga vad jag lyssnade på innan, hade ingen specifik smak. Men där började jag hitta nya uttryck. Jag blev mer intresserad av musik, musiken blev en del av mitt eget uttryck.

Fleetwood Mac - Tango in the night.
Def Leppard - Hysteria

De plattorna som huvudsakligen fått mig att uppskatta produktion och mix som en konstform, vilket i sin tur lett till att jag än mer än tidigare börjat göra musik till en stor del av mig.

[karl]

van der graaf generator  du har bra smak  /  karl

Skrev ett långt jäkla svar som bara försvan ut i ingenting. Så nu skiter jag i det och säger bara VDGG. För alltid bäst!

[Bone]

Michael Jacksson "Off The Wall" - Fick jag när jag var fem år, tror jag. Den fick mig aspeppad på musik i allmänhet.
Metallica "...And Justice For All" - Kom när jag gick i 3:an. Fick mig att lyssna på mer än bara det som spelades på radio.
Pink Floyd, The Doors, Jimi Hendrix och diverse andra klassiker - Min far samlar på skivor och kom in med en hög, enligt honom, bra skivor till mig när jag gick i mellanstadiet. Vilket dom också var. Gillade allt han kom in med speciellt Pink Floyd som fortfarande är mina absoluta favoriter. Men det här gjorde att jag gick igenom hans stora skivsamling och upptäckte mycket bra musik.
Meshuggah "None" - Nån gång i början på gymnasiet. Mycket bra maxi med extremt bra låtar. Fick man upp ögonen för att man inte behövde följa "dödsmallen" för att skriva hård musik.

Kommer garanterat på fler när jag tryckt på "posta"-knappen. Men det här får räcka.

[dede]

van der graaf generator  du har bra smak  /  karl

Skrev ett långt jäkla svar som bara försvan ut i ingenting. Så nu skiter jag i det och säger bara VDGG. För alltid bäst!

Ja, Peter Hammill (sångaren i Van der Graaf Generator) förändrade hela mina tonårstid och skapade den mörksynta, ironiska, ordvrängande suput jag är idag.
Jag lusläste hans texter och översatte dem till svenska med lexikonet i hand. Hela mitt musikaliska tänkande och icketänkande tar också sitt avstamp i att nätterna igenom ha lyssnat VDGG i hörlurar. Och många gånger vaknat upp med hörlurssladden snodd tre varv runt halsen och gramofonnålen som står och tuggar på innersta varvet.

[Emulator]

Jaha..... många, DM-fanatiker så tar jag ett par stora:

DM: some grat reward/black celebration:  tungt mörker, suggestivt. Påverkat hela sinnesstämningen i tidiga tonåren.

DM: Music for the masses. Tungt, arena sound...fick verkligen igång intreset för studio, synthar och ljud.
      Martins texter, "strangelove" kan betyda vad som helst för en tonåring
DM: Violator: höjdpunkt produktionsmässigt, suggestivt igen.
      SOFAD: Favvisen nog..sån känsla av återhållen kraft. Slutar att man nästan är tårögd om man
                 sitter ensam i bilen och tänker tillbaks...

Erasure: Chorus för vackra melodier.
Metallica: black, mörkt men ändå nåt positivt...

U2: Zooroopa, mycket hände i mitt liv då.

Guns n Roses: Use Your illusion + appetite: gjort saker o lyssnat, sitter alltid kvar.

Recoil: Unsound methods: Sinnestämning man kan ta på. ljudkonstnären Alan W.


Dessutom: Ultravox, Triumph, Simple Minds

och många många fler.

[Overkill]

Guns n Roses: Use Your illusion + appetite: gjort saker o lyssnat, sitter alltid kvar.

 

[VacUm]

Joe Zawniul - my people
Första spåret fick mig att byta inställning till massa saker. Resten av skivan är ganska tråkig.

Jan Garbarek - dis
En av låtarna på den plattan (har slarvat bort den) är något av det vackraste jag hört i hela mitt liv. 10-12 minuter, en ganska kort fras som spelas vid två (?) tillfällen. Allt mellan är uppbyggnad. Grymt jobbig och krävande att lyssna på.

Bela Bartoks kompositioner för stråkkvartett har fått mig att uppfatta/uppskatta musik på ett helt nytt sätt.

Herbie Hancock fick mig att bara ha jazz i skallen under flera år. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men han förändrade min syn på livet i alla fall... Blir fortfarande lite förbannad när jag hör en del av hans solon; det borde vara omöjligt att improvisera på det sättet och ändå ha en sån sjukt perfekt struktur. Karln är ett geni.

Allt med Tom Waits får mig att enbart vilja göra musik jag vill göra.
Nästan allt med Anja Garbarek får mig att enbart vilja göra musik jag vill göra.

[carl cadello]

Nej!                                                                                                                               Jo för tusan:


The Beatles - A Collection of The Beatles Oldies But Goldies (1966)
Pink Floyd - Dark Side of the Moon (1973)
Sweet - Fanny Adams (1974)
Pink Floyd - Wish You Were Here (1975)
Pink Floyd - Animals (1977 )
Peter Gabriel -  Car (1977)
Pink Floyd - The Wall (1979)
Joy Division's  - Unknown Pleasures (1979)
U2 - Boy (1980)
Pink Floyd - The Final Cut (1983)

I nämnd ordning

[Jarnis]

Samael - Blood Ritual. Det var då jag började tillbe Satan och så där.

[egghuvud]

den här skivan blåste verkligen skalet av mig en gång i tiden  (var är r@ffe förresten?)

[thrinithan]

Samael - Blood Ritual. Det var då jag började tillbe Satan och så där.

Alla skall vi en gång den vägen vandra endast för att inse att det egentligen är den enda vägen 

[Overkill]

Californication fick in mig i hela Red Hot Chili Peppers-rörelsen vilket har lett mig till John Frusciante och Ataxia. En skiva som har gett mig mycket bra muskik!

[maxmaxmax]

Pink floyd - piper at the gates of dawn var som att hitta en bästa vän

[El Hadji]

Om jag måste välja EN skiva blir det Jean-Michel Jarre's Oxygene, som för mig öppnade dörren till den elektroniska musiken. Bara skivomslaget var ju en våt dröm... 

[Bone]

Pink floyd - piper at the gates of dawn var som att hitta en bästa vän

I've got a bike. You can ride it if you like.
It's got a basket, a bell that rings and
Things to make it look good.
....
I'd give it to you if I could, but I borrowed it.

Får mig alltid på bra humör. Den här och Vegetable Man.

[krull]

Det som i första början fick mig musikintresserad var Green Day... Jag och en kompis började spela ihop redan när vi gick i grundskolan, första låten var ju självklart Basket Case.

Det som fick min att riktigt öppna ögonen för musik och den musik jag lyssar på i dagsläget var Dream Theater med Scenes from a memory.

Den skiva jag älskar allra mest i denna värld är Opeth - Blackwater Park... Ett riktigt mästerverk. Den har hjälpt mig ur en riktigt svår svacka!

Sen har vi som Claes säger Queens - Made in heaven... Man förstår inte att Mercury fixxade det så där jäkla bra till och med till slutet, just innan han dog. Grymt bra skiva!

/fredde

[equality]

den här skivan blåste verkligen skalet av mig en gång i tiden  (var är r@ffe förresten?)

 

För mig fanns inget "före" eller "efter Tore". Han har alltid bara funnits där. En institution med sin käckhet som många förväxlade med ytlighet men retrospektivt framstår han som trovärdig och många med mig var bara trångsynta
surbullar med oförmåga att uppskatta hans rättframma, vitaminpilleraktiga och sunda framtoning. Jag har nog haft en problematisk relation till Tore Skogman och det var skönt att få bikta sig.  Vad hette förresten den där Mary Poppinslåten han översatte? Den var kanon!