Skön känsla i hela låten. Gillar när sången backar och försvinner i bakgrunden med måsarna på slutet.
Pianot är skönt, men känns lite statiskt trots känsligt spel. Låter som att det bara är volymen som varierar på tonerna, inte anslagskraften.
Själva arret tycker jag är för sparsmakat. Jag gillar trummorna i första versionen, även om de låter trummaskin, för spelet är underbart. Och ihop med den känsliga tvärflöjten får jag "fem-myror-vibbar". (Alltså, musiken till det programmet var ju suverän och på något vis typisk för tiden.) Men ändå med en helt egen stil, framför allt melodimässigt.
Men den avskalade versionen med sång tycker jag tappar en del identitet. Sången är lite för teknisk för min smak, vibratona är bra men blir för mycket uppvisning. Digitaldisten här och var gör att jag får lite svårt att koncentrera mig på texten. Lite täppt i näsan låter det också. (ja, nu blev jag gnällig...)
Mitt förslag till ny version är att sätta en sångtagning med lite mera avslappnad approach (och ett öga på nivåerna). Som MaxB skriver kommer nog nötning av fraseringarna ge resultat. Trummorna skulle jag vilja ha tillbaka mot slutet av låten, men med bättre samplingar. Mer av den trevliga tvärflöjten också.
Men en annorlunda låt är det, långt ifrån genrernas formstöpning. Det bevisar att det fortfarande går att göra unik och spännande musik, om man bara vill.
