Har precis lyssnat på den andra sången för kvällen med herrarna herrey, ynot o emulator. Jag har nu börjat vänja mej vid ynot's geni och har gått från hatkärlek till förälskelse utav hans uttryck. Sug i dej ynot, du har ett liv i det du gör som vibrerar galenskap och skaparglädje.
På tal om skaparglädje så har jag fått spendera fredags kvälllen med att trösta en tröstlös emulator, via msn, efter min "sågning" av hans egna sång i "july" låten. Nu var det ju ingen sågning, men emulator tydde mitt inlägg så. Så mellan toa-assistanser ( han har en liten dotter som behövde hjälp ) så försökte jag ge honom råd o stöd att utveckla sin sång. Han sjunger egentligen ganska bra men saknar den auktoritet som t.ex ynot har. Det blir nog bra så småningom. Jag e glad att ha funnit en ny vän ( hoppas jag ). Var var jag?.... Jo Sleep....
Återigen visar emulator att han har en talang att skriva, arra och producera musik. Låten är lite knepig eftersom ynot har en stark vilja att dra åt sej uppmärksamheten med sången. Samtidigt är det en sologurra som pockar på uppmärksamheten. Det borde vara jättestörigt men av nån konstig anledning funkar det ändå. Jag misstänker att jag inte ska försöka förstå varför. Dom här grabbarna lirar i en högre division. Tycker detta är kanonbra. / Mikke
