1977 var ett viktigt år för mig, när jag och "topplistorna" gick skilda vägar - bra exempel i Astis englandslista - jag hade lyssnat/kan lyssna på två - plats 6 och 20. Några av de övriga artisterna på listan fick ordning på saker och ting när de så småningom vågade visa att de faktiskt var musikaliska

Det gällde ju även i trendnervösa Sverige, där "allting" gick ut på att vara punk - jag levde i verklighetens motsvarighet till "28 dagar senare"

Utan tvekan viktigaste milstolpen för mig var Rush "A Farewell to Kings", världens näst bästa album (de gjorde världens bästa året efter

) samt att jag upptäckte Miles Davis, James Brown, och Mahavishnu Orchestra.
Not - Jag och "världen" närmade oss varandra igen först under 80-talet när funken blev "het" igen. Om än tillfälligt...