Max,
Inte är jag något proffs när det gäller musikproduktion. Jag skriver låtar, spelar in dem i min ”studio” (som är ett 15 m2 arbetsrum), mixar och mastrar dem, beställer ett par hundra CD-R skivor som jag sedan tvingar på släkt och vänner. Jag gör också liknande projekt för låtskrivande kompisar som vill få sina verk ut i världen. Ofta görs det också en digitaldistibutions-deal, som innebär att låtarna dyker upp på bla. I-tunes, Spotify, Youtube etc...Och jag brukar också själv lägga ut egna låtar på Youtube. Och då vill man ju att de låter ok.
Tidigare gällde ju regeln ”ju hårdare desto bättre”. Så då vred man på så mycket limiter man vågade i mastringen. När materialet visuellt såg ut som en slät rak korv som fyllde hela spektret till -0.3 dB,
kunde man oftast lita på att låtarna var volymmässigt på samma nivå som all annan musik.
Så nu undrar jag bara; måste man nu skaffa sej en sån här Lufsen-mätare, eller helt enkelt bara skippa den här ”hard-limiting”-processen vid mastringen, och låta materialet vara dynamiskt?
Taggtråd istället för korv?