Man väntar en sommar, så är han tillbaka - med ännu en pärla som slipar på den minimalistiska perfektionen. Jag är mycket svag för ackorden (inte minst i mellanstycket) och för melodin, det är en lek med traditioner som samtidigt sätter en mycket sympatisk stämning. En stämning som i sin tur ger trovärdighet åt texten.
Om du väljer att sätta den "på riktigt" skulle jag ändå hålla tillbaka arr-frenesin en aning, den har sin charm i det lilla.
Mycket trevlig lyssning!
MOMA