Tackar ändårå.... Sångare jag själv gillar är ju ofta såna som sjunger mer eller minde underligt som tex Willie Nelson. Men drömmen vore ju att även kunna sjunga ballader lika som Nat King Cole, Elvis eller Jim Reeves. Fast så finns det knappast nån levande människa som kan sjunga idag, så jag behöver väl inte känna mig allt för misslyckad... Man kan kanske tom vända på det hela o tänka sig att tex Jim Reeves trots sina framgångar hade önskat att han även kunde sjunga råare rocknroll? Han flög ju tragiskt ihjäl sig i sitt eget flygplan i ett oväder. Han hade strax innan pratat med frun i radio o sagt att det skulle bli skönt att komma hem. Men strax efter det så flög han rätt i backen, varför vet de inte. Kanske höjdmätaren inte funkade, eller att han själv tappade uppmärksamheten vid nåt berg .
Jag har i många brukat spela den här Elvislåten med enmansbandet, till en gammal backtrack jag gjorde för 15 år sen med ganska taskigt fult ljud o hemskt trummaskinskomp. Men den har gått hem väldigt bra ändå, det dansas alltid tryckare till den. Att live på krogen enbart spela snabba rocklåtar funkar dåligt, de flesta orkar ofta inte hålla igång mer än högst två låtar. Men blandar jag lite halvt dansbandsaktiga låtar blir det mer fart. I dagenslägefinns det knapptnån publiksom gillar bara en stil. Det som går bäst av allt ihos de flesta både unga o gamla är 50 o 60 talsmusiken...
Nu har jag legat raklång tre veckor i en helvetes flunsa som aldrig går över, o med öroninflammation så jag är helt döv på v öra, kan inte göra nåt varken i studion eller live, det är för hemst.... Jag har äte två penicillinkurer, men har lika ont i örat i alla fall. Men det borde väl bli bättre i örat nån gång....
