Nej, men nu får jag väl hojta till!
Mycket sägs om soundet, syntarna, feelingen – och visst det är ju kanon alltihop!
Men, jag tycker att melodin är mer än soundet, om så bara på ett ensamt piano, så har den en figur som går från första vändan till den andra med en progression som med det nya uppbackande ackordet gör den synnerligen elegant (och emotionellt stark!)
Ibland hör man stycken som man funderar på hur de skulle låta "naked/unplugged" - det här är ett sådant. I en kostym som Benny Anderssons skulle den här ta för sig, och det ordentligt

MOMA