Hehe, vilken mysko låt. Har bara hört denna version.
Här finns kontraster mellan tonalt -atonalt, och hårt och mjukt. Den känns som den rör sig i musikens delvis outforskade gränstrakter, men med ett ben innanför i tryggheten ändå.
Sången och leadgitarren är kalas ihop. Sången känns kanske lite hög på bekostnad av gitarren. Basen är ju helt crazy, men skojig och träffsäker. Lite högre skulle inte skada. Pianot är en riktig fullträff, den gör låten intressant igen i ett skede när den hotar bli tradig. Trummorna känns lite sådär, lite väl metalliska, speciellt hihat:en. Slutet med utklingande cymbal gillar jag inte riktig heller, föredrar choke. Skulle kunna tänka mig låten lite längre med rejäl utflippning på slutet a la ändlösa bandekon t ex.
