Dimman sveper in över slagfältet då man dagen efter ser många döda många skadade och ännu fler som går, halta, lytta, stödjande mot någon kamrat.
Svart vit film. Fruktansvärt snyggt med ett bryt efter 100 sekunder. Och skönt med pauserna som finns i den delen.
128-131 passar inte alls in i min miljöbeskrivning här ovanför.
Nästan så man vågar tro att solen tittar fram vid 170. Åter igen fruktansvärt snyggt arbete med instrumenten innan det, alltså på väg in till 170. Underbart helt enkelt.
Vid 214 kommer ännu en jobbig scen att se.
Åter en skön passage vid 393-400 och även de fortsätta positiva tongångarna därefter.
Noter på det här stycket och presentera det för en symfoniorkester. Skulle bli skitbra med riktiga instrument och dynamiken man kan få från instrumentalisterna som är så svår att skapa via keyboard. Det har du ändå lyckats bra med.
Ja, det är ett tungt stycke, så tungt och dystert att man knappt orkar med bilderna.
