Försöker tänka hur det låter då ett riktigt soloinstrument spelas och ger mina reflektioner från denna söndagsmorgon.
28-36 backa i volym eller attack ännu mer med melodistråken
65-74 nyansera volymen/attacken mer på melodistråken
74 melodistråken ska ha mer attack eller volym
Nu blev jag helt trött av att kolla vidare... 
skulle egentligen göra annat men sögs in i musiken, måste stoppa här...
Ta mina notering för vad de är, reflektioner från mig en söndagsmorgon i juli.
Vackert och krävande att göra sån här musik!
Lite till bara, 182-195 snygg uppbyggnad till pukornas förlösande spel!
227-230 avancerad bleckblåsmelodi
269-277 basen som kommer in skulle gärna ha kortare anslag (heter det pizzicato?)...
Hej Max,
Det var en utförlig kritik må jag säga, tack så mycket! Det första partiet med solostråket tänker jag fimpa, jag får inte till det med mina samplingar. Vid 74s är jag lite osäker på vad du menar, är de 2:a-fiolerna till höger du vill ha starkare? Pizz på det partiet är en lysande ide, måste provas!
Kul att stycket uppskattas!
Lyssnade tidigare och tar fasta på att du försöker få det att låta äkta instrument därav min reflektion; jag tycker att samtliga stråkinstrument i din mix ger mer i omfång än vad dessa soloinstrument egentligen levererar i power. För mycket body framförallt på violan och för mycket attack på cellon. En cello ska glida in och öka med stråkdraget här blir det tvärtom - håller med MaxB ang. Pizzicatto -jag tror egentligen att det är det du är ute efter och skulle funka fint där.
Jag får inget egentligt grepp om själva låten mer än att den är följsam och kanske lite för förutsägbar annars sköna Skandinaviska toner i den lite mörkare tappningen vilket ju är det du eftersträvar med skogen och allt. Detblir nog bra det här när du får bort midiigenkänningen.
Jag tror inte jag får bort MIDI-känslan helt men bättre borde gå att få till, ja. Håller inte med om dynamiken, riktigt stråk har ännu större skillnad mellan svagt och starkt än vad jag kan förmedla. Men det kanske inte är dynamik du menar? Ska försöka slipa lite till på attacker och expressionskurvor. Har nog klickat och dragit i varje ton i det här stycket minst tre gånger.
Jag tycker snarare det låter vilda västern och Ennio Morricone, än skandinaviskt som många säger 
Vibratot lite påfrestande på den inledande kvartetten. Trevliga växlingar mellan moll och dur, tycker inte alls det är repetitivt eller snarare; det händer ju en del under ytan men ytan förblir densamma.
Som en skog
Vet inte om det är bra att blanda olika bibliotek som du gjort här (Framförallt inte EW med de övriga), men tycker att ljudbilden är bra (förutom att den kanske är lite för mycket forte runt 200, låter nästan onaturligt starkt. Kanske är min lyssning )
Har ingen aning om hur du skulle kunna utveckla denna. Men kanske återkommer efter fler lyssningar.
Stråkkvartetten får sparken! Anledningen att jag blandar är att jag tycker att de olika biblioteken är bra på olika saker. Eller mindre dåliga i vissa fall... Men visst har du en poäng i att det inte låter homogent med EW-blås och VSL-stråk, t ex. Önskar jag kunde investera i lite bättre grejer, och jag vet precis vad jag behöver och vill ha!
Visst blev det starkt på ett par ställen, men jag är så nöjd med att det äntligen blev så. Använder f ö ingen kompressor på denna, nog därför dynamiken blev lite häftig...
För mig känns den klar så här, men man vet aldrig, kanske kommer på någon variation eller c-tema på vägen till jobbet eller så...
Jag tycker snarare det låter vilda västern och Ennio Morricone, än skandinaviskt som många säger
Kan förstå "filmformatet" eftersom stycket är så kort - men var hittar ni de där tonerna under stekande sol i Monument Valley... 
Det tar nog minst 10 minuter att utveckla idéerna fullt ut! P-B var nog inte rätt referens, jag hade Alfven i tankarna. t. ex. denna!
Jag lyssnar på Legend of the skerries när jag skriver detta. Har inte hört den förut, låter väldigt fint och precis den typen av romantik jag gillar! P-B är också en favorit, som jag har lyssnat lite mera på än Alfven. Gillar även den inte fullt så kände Gustaf Bengtsson.
Ett äventyr i klassiskt england, nådens år 1184.
På villovägar,
I en höststorm gick du åt fel håll i nästan två dagar, rejält på villovägar i en djup skog får du chans att rädda Richard Lionhart undan ett gäng rövare,
Som tack får du träffa riddarna vid runda bordet, Lancelot med vänner
tyvärr överlevde rövarnas ledare och fylld av hämdbegär letar han efter dig
Han har snabbt rekryterat nya banditer och en dag när du kommer hem med ett nyskjutet rådjur över axlarna så står din gård i ljusan lågor
Hur har det gått med din fru, din son och din vackra dotter?
Jaha, rattlesnake, hur fort kan du göra fortsättningen? Det här var riktigt bra och spännande!
Jaså, du fick medeltidsvibbar? Då skulle det ju ha suttit fint med lite vevlira, säckpipor och krumhorn nånstans... Synd att man inte har något sådant. Det är kul med instrumentalmusik att det kan ge såna olika associationer.
Tack för den fina historien! Fortsättning, hmm. Min fantasi är inte oändlig precis, så jag lovar inget bestämt!
(Tycker det låter Ennio bara, vet inte varför jag fick den associationen. Kanske i någon av hans mindre Clint Eastwoodiga filmer
Har ju lyssnat en del på honom också. Och spelat spagettiwestern i band...
Ett vackert och välkomponerat stycke, som växte sig ännu bättre andra gången jag lyssnade idag. Första gången var jag lite osäker på vart stråket under första minuten skulle ta vägen, men andra gången tyckte jag bättre om även det Tyckte även nu andra gången om dynamiken i hela kompositionen, jättesnyggt gjort!
Var bara något synthigt ljud på slutet jag reagerade lite på
Hej Plinka,
Kul att du gillar det. "Vackert" är ett så vackert ord.
Tack för lyssning och kommentar!
