Tack Asti och bjurte för godkännande!
Det gick bra på minnesstunden. Det finns ett lugnt parti där recitationen tog vid, som inte är med i trådhuvudets version. Marre ska tala in det och då lägger vi upp den som färdig Larsson in memoriam hyllning:
På Larssons minnesstund läste jag upp cykelns dikt i nämnda parti:
Det var en helt vanlig dag
då solen lyste och log
Det blänkte och skimrade
i sjöar och skog
Det var en helt vanlig dag
Vinden var varm som din famn
där den varsamt drog
På kvällen gick folk
till vänner och krog
Det var en helt vanlig dag
En dag jag aldrig förstod
det den gav det den tog
Det var den dag
Det var den dag
då musiken dog
Musiken verkade sätta ord på deras känslor, och orden förstärkte detta ytterligare. Jag minns inte om jag reciterade på skånska (som jag hade tänkt) eller om jag körde den blanddialekt jag (omedvetet) kör här i Stockholm. Jag fick kramar först från Mamman - jag sa "jag är så ledsen för det här" - sen kom tackar och kramar från tårögda och tagna personer. Det var diverse äldre IRL-vänner till Larsson och systrar och andra släktingar.
Jag saknar den här mannen.
Själv kände jag mig jättetrött. Sovit jättedåligt i flera dygn, depp, ångest och sov genom hela festen efteråt. Jag behövde väl det. Djungeltrummorna skvallrade om att folk hade kul i alla fall

Så på sitt sätt så var det väl "bra jobbat" både av vår hovpoet, Stefan (Cykeln) och mig.

Tack för att jag fick använda dina ord!