Jag tror inte jag är okänslig men jag upplever det inte på samma sätt. Jag inspireras hela tiden och sjunger och spelar hela tiden.
Men det är många gånger jag tänker på Larsson, hans speciella sätt att säga ja, eller jo, som en norrlänning, på inandningen...
Och det är många gånger som jag ser framför mig hur han tittar upp, lite kisande så där, för att notera vilket grepp jag tar på gitarren,
så att han kan välja att få med samma toner på ett annat sätt, på ett annat ställe på gitarrhalsen, så att det tillför mer...