Bitvis kan jag tycka det är fräckt med gitarren. Lite skränig och fräckt slarvigt spelad om än väl dränkt alternativt inte tillfäckligt väljudande reverb? Men den känns också bidragande till en rätt rörig känsla då den gör väl mycket och det är inte särskilt urskiljbart det den gör när det är tätare.
Basen är för stel. Tröttnar på den.
Trummor. Jo de håller takten men nog kunde de finnas något mer än en maskin där? Det behöver inte vara så mycket, Ok på ett sådant här tidigt stadium så gör det inte så mycket, men i sig blir det för tråkigt även här.
Pianoackorden mellan ca 0:45 - 1:00 är det jag tycker är låtens absoluta clou. De tre täta anslagen som upprepas några gånger med små fraser emellan. Synd att det är en sådan liten del av stycket. Visst det kommer någon slags variation strax därefter med tydligare frasaer mellan ackorden men det känns omgående mycket tralligare och för käckt och den suggestiva lite mystiska känslan är rätt bortblåst (för mig).
Sedan tycker jag det blir mer och mer stapling av teman och den röda linjen som man (jag) hoppades på känns rätt fjärran. Tycker tyvärr inte att den blir så mycket roligt av det som det låter nu.
Tycker du skulle ta vara på den stämningen som är mellan 0:45 - 1:00 och låta den utgöra en större grund för stycket. Naturligtvis med variation och brytningar men inte som nu bara vara en kort liten del. Sen tycker jag som sagt att det finns för många "teman" eller snuttar som inte skapar en "riktig" låt. Eller åtminstone inte en intressant låt. Det låter Piano-Gert tycker om sitt piano och har kommit på några grejer.
Skulle helst höra pianot spela de där tre anslagen och låta fraserna mellan sjungas eller spelas av något annat instrument osv.
Förlåt en jävel
