Jag läser just nu en masterclass kurs och inatt kom jag till ett kapitel om 7#9 ackord och hur de hänger ihop harmoniskt med varandra samt om skallösning till det hela, det blev dim-skalan eftersom det eg. är en jazzblues kurs.
Teorin orkar jag inte gå in på just nu men trixet/användandet i praktiken går ut på att 7#9 ackord är harmoniskt relaterade flyttade i små terser/mollterser-du får då 4 olika 7#9 ackord på en oktav. Du kan sedan göra succesionen, melodin i dimskalan med roten från vilket som helst av dessa ackord och det stämmer. Detta trix lämpar sig också utmärkt för sequensing-som är ett upprepande av frasen (max 4 takter) i en högre eller en lägre pitch men inom samma tonart. Kompet kan då vara detsamma men man byter till någon av de andra ackordens rot och börjar dimskalans melodi där.
Det fanns exempel i grundtakten för sambarythm för gitarr (går utmärkt till 4/4) - Texasblues är blandat med jazz och kan innehålla sydamerikanska rythmer. Användbart för att bygga bryggor/interludium till en vanlig bluestolva. Då behöver man inte byta skala om man redan spelar med dimskalan från början över 12:an. Det exemplet är såklart copyrightskyddat så jag gjorde en egen kort etude som går ut på att visa och lära/demonstrera det beskrivna tricket. Så tycker jag att det gav en så häftig ljudbild och spännande tonlandskap.
Lade gitarrens progression (=harmoni/ackordsföljd) i grundtakt för jazz tillsammans med litet jazztrummor. Använde sedan en enkelbasgång inspirerad från en jazzklassiker och gjorde ett kort head/succesion (=melodi) med dimskalan, som jag sedan spelar i sequensing de övriga takterna av etuden. Grundrythm för samba på gitarr kommer i pausen mellan succesionerna/etuden´s head.
Som interludium använder jag den från pop/rock/blues/jazz på -60 och -70 talet numera klassiska I-iv-ii-V progressionen. Den ingick också i kursen och det är färgningar och en två ovanliga skallösningar till två av de ackorden. Liret i interludiumet är efter följande;
Dmaj7 (I) - D Jonisk skala
G7b9 (iv) - G# Melodisk moll skala
Em7 (ii) - E Aeolisk skala
A13 (V) - A# dim skala
Man undviker ju både Jonisk och Aeolisk skala så långt det är möjligt inom blues och jazz. Som ni ser används båda de skalorna här. Det är för att de harmoniserar med 7#9 ackorden samt dimskalorna och med de två ovanliga skalvalen ovan och det gör att hela låten låter smooth och sammanhängande och i en och samma tonart. I sådana lägen är det bjudet att använda Jonisk och Aeolisk för att se till helheten och intrycket som hela låten gör, hellre än att enbart spela de "konstiga" tonerna som Wes Montgomery uttryckte det. Att det gör musiken mer lättlyssnad när man planerar och komponerar på detta vis gör att arbetet man lagt ned låter lyssnarna ta till sig avancerad musik de kanske aldrig skulle lyssnat på annars.
Att "bryta" mönstret med udda toner, skalval, gör antingen låtens head eller improvisationen beroendes på. Men inte de båda elementen lika i samma låt då den antingen blir "konstig" eller rörig eller faller platt.
En del av meningen med kursen är att studera progressionerna och dess färgningar, lära sig den noga för att sedan kunna improvisera till dess ackompangemang med upplägg på detta vis. Komponerar man på sådant vis lär kursen också vart i ackordet man lägger färgningarna i ackordet för att de inte skall kollidera med nästkommande ackord samt att alltid hålla en viss dynamik även om det skall låta smooth.
Kursen är svår, fylld med häftiga prylar, exempel,teori och trix, att spela. Jag tror på att dela med mig då det finns jazz och bluesintresserade här på forumet..
Det här tycker jag är på nivå, och användbara tricks för bryggor och sequensing i både jazz och i blues att ha med i sin "Jacky´s bag of tricks", oavsett om man är jazzcat eller en bluesdog.
Så här låter etude´n som jag kallar för "& Beyond";
mvh
