Idag har jag promenerat en hel del och hittat två musikaffärer på vägen. I den första spelade jag gitarr och testade sången på en nypåhittade låt här nere, som ska bli något i framtiden. I den andra musikaffären spelade jag på en underbar flygel. Vilket ljud!
Då jag kom tillbaka runt kl 14, gick jag först till Brasilianska cafeet, bakom hotellet, för att se om där fanns någon jag kände igen...
Och det gjorde det! Ed Martins, han med med den fantastiska sångrösten var där för att äta lunch. Kramparty med honom och hans arbetskollega och de två som arbetar i restaurangen. Och god Brasiliansk mat blev det, entrecote, ris och pommes och nån slags sallad. Nu har vi bytt facebook-adress med varandra men han talar inte engelska och jag har inte lärt mig särskilt mycket spanska. Men vilken cool, skön lirare. Han har bott här i fyra år och har innan det bott hela sitt liv i Brasilien. Han har tydligen arbetat som professionell sångare, det förstår jag, så otroligt många låtar som han kan och en sån skön röst.
Senare på kvällen ringde jag Boo och hon satt just och pratade med Ed. Vi bestämde att vi ska träffas i helgen, hon sa att de andra också ville det. Jag föreslog på söndag, så jag kan få skjuts till flygplatsen efter vårt möte, eftersom Boo och en till, bor en liten bit söder om flygplatsen.
