Det stavas "N.O.J.J.A" utalas 'Nojja' med utdraget j..

Det är en sjukdom som bara blir värre och värre ju mer man lär sig och ju längre man spelat...
I början märker man inte dom där små suringarna utan spelar glatt vidare,efter ett par år blir dom oliidliga..

Men visst,gammla strängar håller både stämning och intonation sämmre,man bör väl igentligen byta en ggn. i månaden och intonera om efter varje strängbyte om man vill vara perfekt.
Materialet blit ju uttänjt och instabilt efter ett tag,hur duktig man än är på att skrubba tassarna före varje användning..
Själv är jag en slö djäv...l och byter ca 1 ggn i halvåret.. (SURT SA RÄVEN,SURT)
Öronens välbefinnande spelar oxo in...
Men det märkligaste av allt är,att om du spelar upp ett stycke som du själv 'mår illa' av och tycker låter ointonerat och djävligt,
så kommer kolegor och vänner inte fatta vad du menar och tycka att 'Va då surt' ??

)))
Så vi slutar med lite visdomsord från salig bortgågne Mästaren PappaZappa : SHUTUPNPLAYYERGITTAR
