Vid lyssning av första delen tänker jag att en trummis inte ska slå på virveln på trean varenda gång. Lyssna på tidpunkten 24-26, där är en skön gitarr är i på väg in på scen. Trummisen avstår självklart från sina duttiga små virvelslag innan gitarristen kommer med sitt förlösande spel, så att det blir ett sug, ett vacuum, en saknad, en efterfrågan efter något... som gör att man bara älskar gitarrsolot ännu mer, då det kommer! Håller du med om den detaljen?!
Lägger märke till rasselcymbalen som kommer till vänster efter en liten virlveldrilll vid 139 och jag gillar verkligen att den ligger kvar som den gör i ljudbilden! Bara en av många detaljer man upptäcker och kan tycker om...
