Jag letar aktivt efter ny musik jag inte förstår, senast, och antagligen absolut konstigaste musiken jag stött på som jag lärt mig uppskatta är Venetian Snares. Inte många som håller med kan jag tänka mig, men det är nåt nytt och fräscht över det. Simpelt men ändå fruktansvärt invecklat.
Sen lyssnar jag mycket på minimalistisk musik. Men jag tror det är atmosfären som avgör, gåshuden som upplevs när den långsamt mediokra låten gräver sig ur sitt djup och övergår till något helt fantastiskt. Då blir väntan en slags förspel för det man vill höra, och väntandet är absolut nödvändigt för att klimaxen ska upplevas som något speciellt.. Jag vet inte hur man ska förklara det men jag har ett exempel.
Ja, Venetian Snares var verkligen udda. På en snabblyssning är det ju omöjligt att säga om det finns nåt "innehåll" man kan ta till sig, men säger du att du lärt dig uppskatta det så
Jag kan gilla minimalistisk musik av samma anledning som du, ljudbild och atmosfär. Kör t ex totalt monoton trance (av det omelodiska slaget) när jag programmerar. Det varvat med Mozart. Både funkar i bakgrunden vid "pluggande" eller annan sådan aktivitet och det är ju lite konstigt, för Mozart är ju inte "enkelt" på samma sätt som trance.
Jag tycker ju att t ex Future sound of londons Lifeforms, är det bästa som gjorts i (instrumental) elektronisk väg på 90-talet. Synth-nissen Light head, här på KR tycker samma. (Eller i alla fall tokdiggar han dem.)
Och då har jag lyssnat på en hel del sådan musik och menar att mycket är skräp. Det är en hel del minimalistisk ambient, men med mycket dissonanser och "spasmryck" (oväntade vändningar och infall, som inte är "ambient" alls), välproducerat och enkla harmonier och melodier (eller snarare fraser av noter oftast).
Ändå är det ju att betrakta som "kompositionsmässiga" fullträffar, fast det tar ett tag innan man uppskattar. De växer
En av deras mest lättlyssnade låtar är kanske:
Deras största hit under förra seklet
var:
... där de håller sig samma tempo rakt igenom, förmodligen för att det ska funka på dansgolven.
Värt att notera är att det egentligen inte finns något klimax i Hemisphere, och det är i princip bara atmosfär i hela låten. Inte särskilt komplex, bara uppbyggnaden, över kullen, sen ner igen.
Resos låt lät fan som Future sound
Väldigt "enkelt" men suggestiv och genomarbetad atmosfär. Ska kolla upp dem mer! Tack för tipset!
För mig känns som att det finns tre typer av musik:
- Enkel musik som Dividend säger som man kanske kan tycka om på första lyssningen. Sån musik brukar man dock tröttna på fort.
- Lite mer "svår" musik som man sakta inser är riktigt bra. Sån musik brukar man oftast tycka om en längre tid.
- "Speciell" musik som egentligen kan vara rätt "dålig" men som man sakta lär sig gilla bara för att man (kanske mer eller mindre undermedvetet) tycker att man är cool (på ett eller annat sätt, ofta "unik") när man lyssnar på den (hej alla blackmetallare). Det betyder dock inte att man "egentligen inte" gillar musiken, utan bara att anledningen till att man börjat gilla den kanske var lite korrupt, eller vad man ska säga.
Tror vi alla har låtar från alla tre kategorier.
Försök ha överseende med alla mina subjektivt tolkbara ord.
Haha. Jag lyssnade mycket på blackmetall för 15-10 år sedan (kass produktion, tremolopicking på gurorna, grindpartier och skrikig sång, för er som inte vet). Och mycket är ju så dåligt utfört (t ex Burzum - TOTAL ickemusikalitet på skiva!) att bara imagen kan förklara att tonåringar lyssnar(/de) på skiten.
Jag håller med om dina subjektiva tankar!
Men!
Inte alla är "enbart image" och Satanism hit och dit, jag kan fortfarande uppskatta vissa grupper idag och jag anser att de faktiskt var/är musikaliska. Sen insåg jag även att dessa band fattat vad dynamik vill säga. Lugna partier varvat med grind. Inga geniala "kompositioner", som Opeth, men skön brutal hårdrock. Ofta med rätt klyftiga texter även om man inte tror det
De flesta bra finns ju fortfarande och sjunger sällan/aldrig om Satan (tror jag inte jättekoll på genren idag). Immortal har ju släppt skitbra skivor de senaste 12 åren dock
Mayhem är också bra.
Emperor var riktigt musikaliska också, fast de har väl lagt ner.
Emperors låt With strength I burn. De skriker i början och clean-sång (jävligt snygg sångmelodi) på slutet. Lättlyssnat?
Kanske inte, men bra instrumentalister!
...hur "skadade" är vi av att vara kreatörer själva, nu för tiden ofta en jack-of-all-trades från komposition över framförande, inspelning och mixning??
Det är ett annat ämne, vad som är viktigast om man väljer mellan komposition, framförande och mix och inspelning.
Det är klart att Chromes låtar eller t ex Jarre hade varit olyssningsbara om de framfördes på acke och flöjt, men man kan ju "förbättra" en komposition med de andra tre? Och mixen och framförandet blir ju också bättre (kanske) om kompositionen är bättre.
En barockorkester som får tvångs-framföra skitmusik, de framför den förmodligen sämre än om de får spela nåt de gillar.
Den hatälskade "musiker-musiken" med speltekniken i första hand gentemot "indie" där egenarten markeras med avvikelser och pådyvlad "fulhet"... Båda hett debatterade av främst kreatörerna själva. När Yes, ELP och Mike Oldfield låg på topplistorna torde det ha varit betydligt mindre andel "spelande" i publiken än idag, men nu är det andra värden som uppskattas och... Äh... 
"Naiv" Ja i konsthänseende! http://sv.wikipedia.org/wiki/Naivism
Naiv (enkel) musik??
Agnus Dei lät vacker. Naiv?
Mer gemensamt med monofon gregoriansk musik än Bach förstås, men klart trevlig lyssning.
Erich Satie håller alltid
