I rock är antagligen 5.ackordet det vanligaste. Jazz använder 7 ackord med färgningar och Fusion 9,11 och 13 ackord. En funkgitarrist abvänder sig oftast ev ett dom9 ackord kallat just "the Funk chord". Det används som ett V ackord och spelas i den formen också som substitut för maj och moll ackord. Det går att ta på olika sätt, vanligen tar man ju ackordet med basen någonstans på E-strängen men inte i funk. Där börjar man istället med basen/roten på 5:e strängen, A strängen. Så här:
E|--3--
B|--3--
G|--3--
D|--2--
A|--3--
E|----
När man kompar, oftar riffar man i funk då en rythmisk figur, med slutna vanligtvis dämpade ackord, där 16-delar är viktiga om och om igen (jmf ostinato eller vamp),är det vanliga att hoppa över tonerna på 5:e (A) och 4:e stäng, d v s ackordets 1: och 5:a och bara spela över de tre översta strängarna. Man låter oftast istället basen att markera roten/1:an. Tekniken ger rum mellan instrumenten och kallas "spaceing". Ibland spelar man bara ackordet på de två översta strängarna.
Till detta användes licks av ett arpeggio med 4 toner av solisten som börjar på ackordets/skalans 3:a. Då får man alltså den 3:e,5:e,7 :e och 9:e tonen med. Kallas även för "Funk arpeggio".
Så spelar man även över det näst vanligaste karaktäristsika Funkackordet- maj9 #11(no5) ackordet (felaktigt kallat 13-ackord) vilket ger ett jazzigt sound till Funken.:
E|--5--
B|--3--
G|--3--
D|--2--
A|--3--
E|-----
Som ni ser är det nästan likadant som ett 9-ackord och man låter man ofta helt att lösas upp i ett maj - spelat maj9 #11(no5)-ackordet genom att sätta ned vänsterhandens lillfinger till greppbrädan på E-stängen två semitoner upp (nedåt på greppbrädan, alltså) utifrån det grepp man redan har då man innan tagigt 9-ackordet. Man kan även göra det tvärt om att låta maj ackordet lösas till ett dominant. En enkel funk teknik men mycket effektfull och karaktäristisk för Funkgitarr.
Att helt sonika ta treklanger, maj, moll och dom, på de tre översta stängarna görs sällan. Men greppen är användbara då man använder de översta två strängarna istället och därmed utelämnar basen/roten.
I Funk-jazz fusion använder man dock ackordens övre toner (eng; "upper triads) och spelar dess 7:a, 9;a ,11;a och 13:e på de fyra övre stängarna vid sådana tillfällen. Låter mer jazz och det skapar spänning att spela de övre triaderna´s fyrklang.
Vill man ha ett mer "smooth" funk-jazz sound, utan spänningen, spelar du 7 ackord utan dess rot/bas på 4:e, 3:e och 2:a strängen.
mvh
Edit: Det är jag, TS, som har fel, ackordet är ett 13-ackord som mixus påpekar längre ned i tråden.......
« Senast ändrad: 10.08.2012, 20:40:29 by pxm »
"French Rock is like english wine" (John Lennon)
https://www.facebook.com/groups/JazzTheoryForum/
