Edit: Långt och tjafsigt inlägg - sorry

Återigen en skön asiatisk feel - inledningen med cello plus piano i inledningen är såå bra och själva kompositionen och grund-arret är bra. Men efter starten känns orkestreringen rätt knas...
<gnäll>
"Hemvisten" är lite svår att förstå, lite som MaxB skriver - det är en del av... vad, och/eller för vilka? Symfoniorkester, kammarorkester eller kvintett? Dessutom låter violinerna "syntiga" och odynamiska. Du använder också pukor och valthorn helt kort på ett par ställen, vilket låter "fel", framför allt om man tänker det lilla formatet.
</gnäll>
<konstruktivt>
Vill du behålla ett mindre format, byt då gärna violinsektionen mot en mindre och framför allt mer dynamisk sådan. Ta bort pukorna, eller utveckla slagverket ordentligt, med t ex klockspel och/eller xylofon och låt (ev.) pukor markera något klimax. Horn är vackert, men låt de vara med i längre passager och i så fall, komplettera med träblås.
Tänker du större orkester, då har du en inledning men saknar ett slut där orkestern hörs. Det kan gärna få vara återhållet - som exempel Ravels pianokonsert G-dur, andra satsen nedan, vid 4.40 väcker han orkestern, för ett busenkelt arr, men med skön lek med klangfärger.
</konstruktivt>
Spännande hur som helst, vilken "väg" du än väljer

ps. Mixdetaljkommentar: Cello och piano är i helt olika rum...
pps. En del passager med piano och stråkar unisont låter kinesisk propagandafilm från 60-70-talet

ppps. Klangfärg och rytm med Britten....
