Den var väl oäkta från början (om jag inte minns fel). Nu är den delvis äkta (robblar)? Eller helt?
[Divis psykoanalytiska analys låten:

Första gången jag lyssnade på den så sveptes jag med nåt oerhört, väldigt "djupa" och känslomässiga harmonier och en fullträff vad gäller ljudbild. Även texten verkade klaffa.
Men sen har jag inte kunnat ta till mig den igen. Och jag har funderat på varför. Enkelhet (vilket den har och som behövs för att bli en "hit") är nåt jag inte gillar generellt. Nu är detta ingen kritik som sådan av låten, den är ju fulländad (inom sina referensramar). Fan, t o m delayet på rösten är superbt. Perfa utfört i minsta detalj.
Och så lyssnade jag på den nu igen och sveptes med halvvägs, men ändå inte samma. Jag förstår alltså att den fick mest röster (och inte mina låtar

Då hade jag blivit förvånad. De har ju knappast hit-potential på det sättet och gott så.)
Då¨kom jag att tänka på band som Opeth, där det oftast tar ett par lyssningar för att förstå storheten i låten (för mig). Alltså de har en inlärningskurva, eller vad man ska kalla det. Komplexitet, tycker jag är en viktig komponent för att (jag) ska gilla.
Men detta ska nog stå i en ny tråd, jag kanske startar. (Öh, har ju varit inne på detta ett antal gånger tidigare.) Känns olösligt, men vore kul med lite tankar!
Men J.s och C.s låt är grym (i sin genre) och jag grattar ännu en gång!

[Divi-psykoanalys avslutad]