Praktiska och bra reharmoniseringstekniker för att utveckla en sångs harmonier till en riktig och fin progression som ger en ny dimension till din musikEnkel substution - Ackorden inom samma familj ( tillhörande antigen Subdominant, Dominant eller Tonika familjen)
är utbytbara mot varandra.
Diatoniska ackord - Att rehamonisera med diatoniska ackord skapar harmonier som är passande i dagens jazz och pop.
Tritonus substution - Spela ett nytt V7 ackord ett tritonusprång opp istället för orginalet.
Lägg till dominanta ackord i reharmoniseringen och spela dess substutition för att få
ett mainstream jazz sound.
Displacement - Lokalisera viktiga kadeser http://wiki.kontrollrummet.com/Kadenser i harmonien som skapar en rymd
vilken fylls med nya ackord. Vanligt i både pop och jazz.
Modal Interchange - Ackord lånade från någon mollskalorna med samma tonala centrum hjälper till att färga/ge en fras en
något mörkare fratoning och ljudbild. Används inom pop och jazz genrer. Modal Interchange förkortas
valigen MI. Går även att använda tvärtom. Vanlig teknik under barockens, romantikens och den
klassiska eran samt inom jazzmusiken. Främst inom jazz där man lånar in så många V7-ackord som
möjligt för att få det låta modern jazz.
Att använda basens tongång
vid reharmonisering. - I basic modern musik behövs ett tonalt centrum. Baslinjen bör vara diatonsik till det tonala
cenrumet eller vandra kromatiskt stigande/fallande mot det tonala målackordet.
Detta kan ge upphov till nya harmoniska anledningar att använda ackord.
Bygg turnarounds - Rehamonisera slutet, sista takterna, av fraseringen med korta kadenser vilka leder till nästa
fras på ett oväntat sätt.
Förlängda slut och modulerande
interludium (mellanspel) - Att skapa ett modulerande interludium och/eller förlänga slutklämmen på låten blåser liv i
i arret fungerar i all sorts musik.
Voicing och voiceleading - Genom att färga ackorden med en 9, 11 eller 13 eller alternera genom att höja/sänka kvinten
ett halvt tonsteg skapar man ny karaktär för låten.
Användes också för att styra solistens val av skalor att använda i progressionen.
Line Cliches - En baslinje som rör sig stegvis mot ett målackord kan användas för att reharmonisera
diatoniska melodiska fraser. Lokalisera en sådan frasering och eliminera avsnittets harmonier
ersätt dem med ett enkelt ackord som som är kompatibelt med melodins toner. För att
balansera rörelsedynamiken mellan baslinje och progression.
Dim och m7-5 ackord - Genom att tranfomera ett VII7-5 (ofta funnet i klassiska jazzstandards)
- kvalitets ändra det till ett V7 erhålls ett modernt jazz , fusion sound.
Modal Reharmonisering - Varje modus av de tre skalorna (=Jonisk, harmonisk samt melodisk moll skala) anses spegla
en viss feeling, en för moduset karaktäreistisk känsla. Varje modus har en (eller två) särskild
ton/toner som speglar dess hjärta. Diatoniska ackord som innehåller just den tonen kallas för
karaktäristiska ackord. En modal kadens definieras av att detta karaktäristiska ackord
användes för att nå modusets/skalans diatoniska I ackord. Det unika ljudet av modala
kadenser är populärt då det ger en mer dramatisk ackordväxling som används för
reharmonisering inom film, jazz, folk och pop musik.
Hybrida ackords
färgningar - de milt dissonanta hybrida ackordsfärgningarna, hybrid voicings, är ofta använda där ett
impressionistiskt sound är användbart - typ filmmusik, jazz och litet mer äventyrlig pop.
Hybrida ackordbastår av två delar spererad från bastonen med minst en ters. Bastonen skall
inte på något vis vara representerad i det hybrida ackordets andra del (jmf sidestepping
http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29151.msg211325#msg211325 )
. Ackordet kan vara understött av basens pedalton. J m f med inverserade ackord där
ackordets baston inte är dess grundton och dess grundton finns representerad av andra toner
genom tersstapling. Det hybrida ackordets motsats.
Statiskt capo - en platå i ljudlandskapet bildat av ackord inom samma familj, vilket inte ger någon kadens
eller rörelse och kallas för ett statisk capo för att framhäva text, trummonas och basens groove
eller ett solo. J m f med vamp och vamping. Tekniken med platå, en vamp, ett statiskt capo
är populär inom film, jazz, rock och popmusik.
kombinationen av Modal
reharmonisering, hybrida ackord
och statiskt capo. - kombinationen av dessa tre tekniker skapar en mer komplex reharmonisering som fungerar
bäst i modern musik där det talas om grooves, ljudmattor och drones (j m f vamp) och som
försöker förmedla en viss känsla.
Sequencing - är att vampa ett motiv / en längre melodisk eller harmonisk passage med en högre eller
lägre stämma i tonarten. Vanligt inom jazz och klassisk musik (stereotypiskt för barock,)
och en fin teknik för bl.a reharmonisering av en sångs progression. Används av bl. a Larry
Carlton.
För mer info; se post högre upp i tråden
http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29330.msg213263#msg213263 Tonicization - En sekundär dominant är ett dominat eller alterat ackord som har ett dominant eller en
ledton förhållande till annat ackord än tonikan.
Ett alternerat ackord innehåller minst en ton som som är främmande för tonarten.
Användadet av sekundära dominanter resulterar i tonicization ,förstärking, av
det upplösande ackordet.
Detta ger progressionen en känsla av (falsk) modulation vilket kan vara effektfullt.
Viktig kännedom för förståelsen av klassisk/modern musik:
Först i början av 1900 talet började man betrakta fenomenet som tonicization.
De klassiska mästarna ansåg det vara en modulation.
En tonicization betecknas x/y där x är det sekundära dominanta ackordet och y är det
upplösande.
Super imposition - Två ackord ihop byggda till ett. (För dess funktion se: Voicing, voiceleading längre
upp i denna lista.)
T.ex:
Typ
9 ackord
11 ackord
13 ackord
Dur
1maj + 5maj
1maj + 7dim
1maj7 + 2min
Moll
1moll + 5moll
1moll + b7maj
1moll7 + 2moll
Dominant
1maj + 5moll
1maj + b7maj
1dom7 + 2moll
Så här använder du tabellen:
Vi säger att du t.ex vill spela en superimposion i dur som ljuder likadant som ett maj13. Du tittat då under rubriken dur på motsvarande typ 13-ackord. Där ser du att första instrument (eller vänster hand) spelar ett I maj7 medan andra instrument
(eller höger hand) spelar ett moll 2 toner uppåt i skalan.
Eget tips:
Ofta ger det en dramatisk effekt om man spelar ackorden i varsin oktav, tycker jag.
(källa, främst boken Reharmonization Techniques av Randy Felts.)
Man kan använda standard progressioner, vamp samt utökad vamp och kadenser eller bara tonala centrum, tonala målackord utsatta på lämpliga ställen ovanför melodin, vilka man bygger från/till, som grund för sina vanilj ackord. När grund / vanilj ackorden arrangerade och man kan förstå harmonieras dynamik och mening tillsammans med övriga delar av musiken har du en progression som fungerar och låter okey. Kanske är den mest till för att verka som enkelt komp då ackorden fyller tomrummet mellan basgången och melodin och får den samlade ljudbilden låta fylligare. Harmonierna fyller en praktisk funktion. De behövs och får det hela låta bra. Användadet av kadenser skapar dynamik och rörelse mellan harmonierna eller så sköter melodin om den saken och knyter an ackorden till varandra. Hur som helst - det är funktionella
harmonier i progressionen och det låter bra så varför inte bara vara nöjd ?????
Använder man teknikerna i denna artikel tillsammans funktionell harmoniks och rehamonisations grundregler; http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29236.0 tror jag du kan göra fina och spännande reharmoniseringar av dina progressioner (=meningsfulla funktionella ackordföljder.) och presentera låten med
nya spännande och intressanta, välljudande harmonier långt borta ifrån, men ändå besläktade med låtens utslitna stil/genreclicheer. Vill du ha ett mer blues /rockigare stuk läser du http://www.kontrollrummet.com/forum/index.php?topic=29302.0 först.
Låtens vanilj/grund-ackord och deras kadenser kan kanske bara anas eller endast föreställas och du har en riktigt fin och bra genomtänkt och genomarbetat (inte överarbetad!!) egen progression som ger en helt ny dimension till din musik och tar ditt bidrag till din genre för den ett steg framåt i dess utveckling.
Rehamonisering och att göra transcript, skriva ut kända improvisationer på notation är två delar av jazzmusik utövande man oftast inte tänker på men som jag tycker, genom utländska forum och genom att lyssna på vad mina idoler egentligen gör rent musikaliskt i sina nya album känns ganska inne och populärt just nu. Nästan alla stora jazzmusiker just nu har en vintage rock klassiker, eller flera, på reportoaren och i sina album de reharmoniserat. T ex Pat Metheny, Al Di Meola och Nguyen Le.
mvh