Det fanns visst lite mer material än vad jag kom ihåg, så här följer lite kommentarer från bidragslämnarna:
(hoppas inte jag avslöjar någon identitet
)
Låt 1 Kärlek till den absoluta nollpukten:
Kunde inte motstå temat på denna festival. När det
gäller en ungdomshjälte som kanske var huvudanledningen
till att man började spela gitarr tog jag mig samman.
Alltid gillat Love Minus Zero / No Limit. Jag vet inte om
jag ens nu förstått texten till fullo när jag mer än
dubbelt så gammal än vad upphovsmannen var vid
tillblivelsen av denna låt och jag försöker göra en
svensk text. Gillar starkt hans ögonblicksbilder som
bildar nån slags bakgrund, fond, till
kärleksförklaringarna. Hon idealiseras ideligen utom
på slutet när hon "is like a raven at my window with a
broken wing". Raven? Korp, kan det handla om Joan Baez med
sitt korpsvarta hår och som säkert är/var superklok
och blev uppvaktad med "rosor hela tiden"? Hur som helst
är den nog till syvende och sist melodin som jag alltid
älskat. Den är så snygg, rätt fram och enkel att den
tål att upprepas hela tiden ungefär som Mr Tambourine
Man och Positively 4th Street, särskilt när den
framförs på det där Dylanska trubadurmjuka sättet
som jag inte kommer i närheten av liksom den pondus han
har i munspelet medan mitt blev väldigt trevande. Kul att
försöka sig på en tolkning som mest blev av det
textmässiga. Försökte sätta mig in i tänket. Dylan
är i denna låt, som Wiehe är ibland (Keops pyramid),
noga med rimmen i början men slarvar med dessa ju längre
låten går! Kanske förstod han tidigt att han här
hade en en odödlig låt, att munspelssolot krävde en
avslutande vers och att han redan var i mål?
Jag har kallat den
Kärlek till den absoluta nollpunkten:
Min kära talar med tystnad
utan tävlan eller lystnad
Jag känner hennes tillit
som är tryggare än eld och is
Folk kommer med rosor
ger henne löften hela tiden
Men hon gick segrande ur striden
hon ler vackrare än den dyra ste bukett
I butiken och på stationen
ja runt om i nationen
Om den uppkomna situationen
Finns många som vill ge svar
Om framtiden den skriker
men min älskade hon viskar
hon vet att dom kaxiga ska att falla
men dom som fallit kommer resa sig till slut
Madamen i sidenblusen
tänder alla vita ljusen
i en cermoni som ingen längre minns
eller ens vill veta om den den finns
statyer står och faller
med gatornas kravaller
men till min älskling når inget skvaller
hon är alltför klok för att sätta till doms
Glasen i natten klirrar
Doktorn hemmåt irrar
Döttrar som vill bli gifta
Väntas vinna de vise männens gunst
Vinden slår mot segeln
Regn piskar på
Hon kastar småsten mot mitt fönster
Dom faller som fåglar på min gårdLåt 2 Just like a woman:Just Like A Woman är en av de där bra Dylan-låtarna. Här ville jag testa
mina nya digitaltrummor och hur man med enkla medel kan få dem att bidra
till dynamiken i en låt.
I "this band" medverkar två killar med akustiska gitarrer och kör, en
basist, en trummis, en organist och en sångare. Den sistnämnda riffar även
lite på en något ostämd elgitarr.
Kul festivaltema då det finns många låtar att välja bland och olika
avancerat beroende på om man vill härma tidig Dylan eller Dylan tillsammans
med The Band.
Låt 3 Blowing in the wind:Vill låta texten komma fram tydligt. Många kan nog strofen "How many roads must a man walk down, before they call him a man" och versen "The answer my friend is blowing in the wind, it's blowing in the wind"?
Texten innehåller så många andra djup och associationer.
Framförandet är en enkel "live"-inspelad bakgrund, där man kan sjunga med i den väl kända versen (om man vill).
Miljön är tänkt till en poesikväll, eller i ett annat begrundande sammanhang.
Fri tolkning av både text och melodi. Som vanligt skulle den göra sig bättre med en riktig sångare.
Låt 4 I want you:Varför ska man skriva ner tankar?
Om huvudet är tomt får kroppen lida - kan det va nåt?
Ärligt talat så finns inte så mycket tankar om denna låt - jag har ännu inte fattat vad den handlar om trots att jag både har läst och sjungit texten flera gånger. Det lär vara så att han skrev den i samma veva som han blev ihop med Sara vem nu det är - Sara Dylan - aldrig hört någon låt från henne. Men det är väl något slags tjat han sjungbräker "I want you" fyrtinutton gånger - hon stod väl inte ut till slut antar jag. Bli ihop med Bob eller ta självmord var väl hennes alternativ kan jag tänka mig och just den veckan hade hon slut på ammunition kanske? Vad vet jag, jag säljer inte ammunition i hennes zip-code, eller så hade väl Bob i någon av sina klara stunder gömt ammunitionen - förmodligen i toaletten eller något annat streetsmart ställe kanske i munspelet för något konstigt är det med det ljudet. I övrigt tycker jag att kart ska gå att förstöra men de är ju så förbenat hårda.....
Låt 5 Don't think twice, it's allright:Jag är inget stort Dylan-fan men jag har i alla fall en Dylan-platta i samlingen. Eftersom jag inte hittade något på den plattan att göra cover på så vände jag mig till Youtube där jag hittade Don't Think Twice, It's All Right. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har hört den tidigare. Det fanns redan några andra som hade gjort cover på denna låt, t ex Elvis, Johnny Cash och Joan Baez och jag tänkte att kan dom så kan väl jag. Mitt arrangemang är enkelt med sång, elgitarr och en mandolin som poppar in vid ett par tillfällen.
Låt 6 Just like a woman:Kan inte min Dylan utan tog fram en samlingsskiva på Spotify och fastnade för Just like a woman. Har i efterhand förstått att det är en av hans största låtar? Dylans eget arr på låten är ganska struttigt och tråkigt så jag tänkte förändra det till min egen smak. Gillar ju klassiska amerikanska ballader så det blev åt det hållet. Fick på tafsen när jag använde mjukvarublås senast så istället för blås så tjockade jag till mitt arr med orgel och stråkpad, även om blås egentligen är "ett måste" i såna här arrangemang. Ett annat måste i stilen är ju klockspel så det finns självklart med. Hade Clarence Clemons varit i livet så hade jag kontrakterat honom för ett vräkigt saxsolo också, det hade kompletterat klockspelet fint. Övriga instrument som finns med i ljudbilden är ett par elgitarrer där en av dom spelar slide, akustisk gitarr, elbas och piano. Sticket var väldigt inbjudande att skoja med så där blev det något slags 60-talsompa som kontrast. Var extremt skeptiskt till temat, men får krypa till korset och faktiskt erkänna Dylan som en helt ok låtskrivare även om jag fortfarande tycker att han borde hålla tyst själv.
Låt 7 Knockin' on heaven's door:Knockin' on heavens door
Spelar jag in uttjatade covers så vill jag göra nånting nytt av dom och det tycker jag att jag har gjort med den här. Jag gillar 80-talets synthsound, så jag satte ihop en version av Knockin' on heavens door som kanske hade kunnat vara med i 80-talsfestivalen som vi hade för några år sedan. Vocodersång, stort reverb och bara synthljud!
Låt 8 Positively 4th street:Possitively 4th Street var den första Dylanlåten jag hörde, men inte med Bob Dylan! Som 6-åring hörde jag Björn Afzelius svenska version "Absolut Solar Plexus" (som är rätt så rakt översatt) och undrade vem som hade varit så elak mot Afzelius så han kunde skriva en så elak text... Jag försökte göra arenarock mot Winnerbäck och Lundells håll, vete fan om jag inte lyckades! =)
Låt 9 Tomorrow is a long time:Tomorrow is a long time är en låt som jag har lärt mig genom Nationalteaterns svenska version "Men bara om min älskade väntar". Jag har länge vetat att det är en Dylanlåt men före festivalen hade jag nästan inte hört originalet, men däremot spelat den svenska versionen ett antal gånger på mina trubadurspelningar. Den här versionen är ganska lik den versionen jag kör annars, Något högre tempo än originalet, men som trubadur har jag ingen bas och B4 i bakgrunden.
Låt 10 Chimes of freedom:Lyckades yla in några verser med en mycket risig pipa,så sången blev vad den blev.Jag gjorde "Chimes of freedom" i en lite annorlundare version än originalet.Spelade å mixade rubbet as usual.
Nåväl,inte så mycket att säga om detta mer än att det blir kul att vara med och att alstret landade på 4:25.Hade jag sjungit alla verser så hade inte 7 minuter räckt till
Låt 11 Odds and Ends:Här kommer mitt bidrag till Dylanfestivalen. Det är inte den mest kända Dylanlåten (jag vet att ni snackat om att dom ska vara "kända") men denna är inte helt okänd och dessutom en av mina Dylanfavoriter.
Jag vet inte om du har koll på Dylan men denna är iaf. den första låten på "the basement tapes"-plattan och den är inspelad i en källare just och det är mycket jam-känsla över den. Jag tänkte att det passar mig utmärkt
då man inte behöver spela felfritt eller skall vara "för bra" så att säga.
Hej igen! Jag langar in en ny version med uppdaterade highhats. Kunde inte lyssna på det monotona hamrandet till slut!
Låt 12 Blowing in the wind:Minimalistiskt arr, med skämtsam underton och gjord med kärlek till allas vår nasale multiinstrumentalist, Dylan.
Det har lagts tid på allt, så själv anser jag att nivån på humorn ligger högre än vad man först kanske uppfattar
Man kan dock invända mot detta, men själv anser jag att endast relativitetsteorins nivå är högre.
Låt 13 I shall be released:Gammal dylan-fan som jag är
så kan jag ju inte låta bli att deltaga i denna festival.
det fick bli " I shall be released" i eget arr med lite ändrade ackord och harmonier.
väntade till sista minuten såklart, och slarvade ihop ett alster här på morgonen.
täppt i näsan, något ostämd gura och lätt nervös så fort
record-knappen är på, samlade jag dock ihop mig och
ylade in detta hafsverk.
jag förväntar mig inget annat än sistaplatsen såklart,
men står ändå rak i ryggen, då jag ändå fick mig till att ställa upp och deltaga!
Låt 14 Masters of war:Hade egentligen inte tänkt vara med på festivalen då jag saknat musikalisk inspiration ett tag. Men så för tre dagar sen började jag gnola på Masters of war i nån slags indianversion. Förmodligen för att jag råkat lyssnat på “Triad” med Byrds.
Tog bort på två verser som jag inte tyckte jag fick till, och som inte kändes relevanta för mig.
Sirenerna är nedpitchade 68 cent för att stämma!
Trummorna är akustiska och helt okvantiserade. Inspelade med steromickarna i zoomportan, placerad två meter framför trummorna. Tappade lite närvaro på virveln, så den är dubbad med en ez-virvel, men hör det knappt själv. Basen är inspelad i replokal, med sejarmattan på virveln sjungande med. Det ska jag fortsätta med.
Sången är jag inte nöjd med, som vanligt. Men hade bara en timme på mig så det blev bara en hel tagning. Bas, trummor och akustisk gitarr är också bara en tagning, allt inspelat igår på samma timme.
Snabbmixat idag, klippt och klistrat. Javaf...
OBS! PM:a mig om något blivit fel eller om ni vill komplettera något!/Asti t.f. diskografiker
