Vi smög oss in i Ljusne Folkets Hus för att spela in i vad jag hoppades var kanonakustik. Men cymbalerna försvann på nåt vis, orkade och hann inte heller vara så noggrann med mickplaceringen så det blev lite för mycket golvpuka o för lite ride. Körde OH genom Finalizer o eq så fick jag fram lite inte allt för snygga cymbaler, men de hörs i alla fall. Jag sjöng live genom en Beta58, med det lät så taskigt både ljud och sångmässigt att jag fuskade om det hemma, fraserade lika som orginalsången från Folkan så det skulle stämma med gitarren. Hade hoppats få till ett bättre ljud, men, men.
Vi fick skitbra bilder till CD-omslag i alla fall.
Hade ett bra snack med trummisen igår, han och basisten tycker det är 100 ggr bättre att jag spelar sologitarren direkt än att bara stå och tugga en grund först utan att veta hur sång och solon kommer att låta sen.. Vi hann spela in tre låtar även på det "normala" sättet, och jag la dit sologitarr efteråt. Och inget egentligt fel var det på det spelmässigt sett, men så jäkla ointressant att lyssna på jämfört med det här. Tycker jag. Att ungdomarna i bandet har samma inställning är ju helt underbart. Att det blir massor med goofar o kalkoner på gitarren så man får ta om hundra ggr gör kanske inte så mycket...
Att jag själv lägger gitarr flera ggr tycker jag inte tillför ett skit, tvärtom sabbar det helheten. Att lägga sången efteråt tycker jag är bra, men att spela solon efteråt är inget jag gillar. Även om det funkar det med. På såna inspelningar hörs det att basist o trummis inte har en susning om hur leadinstrumenten kommer att låta, de sitter bara och tänker på att spela så tigth som möjligt, tji spelglädje.
Jag: gitarr & sång
Tompa Persson: Trummor
Ted Hammarlund: Bas
http://soundcloud.com/user7908154/nilsson-persson-och-hammarlund
« Senast ändrad: 05.11.2011, 02:40:15 by Håkan Nilsson »
Varför ska man älska den man ändå aldrig får?
Karin Boye (eller?)
