Konstigt att örat inte är mer matematiskt konstruerat. Att en matematisk ters, kvint, oktav, etc inte är det melodiskt måste verkligen tillhöra exemplen på den biologiska ofullkomligheten.

. Tempererat hit och dit, usch vad tråkigt. Måste ses som ett hinder för digitaliseringen av samhället. Man kan undra varför matematiskt perfekt konstruerade intervall inte funkar musikaliskt. Om våra tonskalor utgår från naturen och om göken representerar en ters kanske den trots sitt absoluta gehör ligger några cents "fel" som därmed implemenerats i våra arma stenåldershjärnor. Sen kan man undra varför skalorna är annorlunda i exempelvis Indien. Kanske ligger den indiska honungsgöken mer i kvartstonsintervallet när den ropar ko-ko om nu ö h t våra kulturbundna tonskalor kan härledas från att naturen. En natur som låter annorlunda beroende på var vi bor på planeten.
Kanske skulle man långsamt kunna ställa om vår hörsel så att den blir mer matematisk? Att vi gemensamt gradvis, mer eller mindre omärkligt, ändrar den västerländska tonskalan så att den passar bättre till datorer, matematiskt uppmätta gitarrhalsar och säkert en massa andra fördelar detta kan innebära. Efter möjligen endast några generationer skulle då de matematiska intervallen vara de som uppfattas som naturliga förhoppningsvis. Kanske skulle hybrid-DNA-teknik kunna snabba på det hela. Jag föreslår därför en långsam glidning i stämningen av gitarren, alltså mot de mer korrekta matematiska intervallen.
« Senast ändrad: 10.08.2011, 13:08:44 by equality »
'There's no money in poetry, but then there's no poetry in money either.' Robert Graves