Har kollat lite på 80 tals Hifi-eq, det finns några som är erkänt bra tom i studiosammanhang, var sugen på en Sansui SE8, den har en blinkdispaly oxå, en enklare spectralanalysator, men det ex som fanns på Blocket såldes direkt då det stod i samma annons som en Luxman förstärkare, och såna är folk helt galna i tydligen. Orkade inte leta mer, plus att jag är rädd för uttorkade kondingar o glapp o skrap gjorde att jag beställde en ny 15-bands Peavey:
http://www.thomann.de/se/peavey_pv215eq.htm
Skulle helst velat ha en parametrisk med bara tre band, men såna finns knappt, i så fall kostar de multum. Den här Peavyn har enbart det jag vill ha, analog eq och XLR in/ut. De billigare Behringerna är ju digitala med omvandlare A/D o sen tillbaka till D/A, de har feedback destroyers o limiter mm. Måste vara större risk att en sån färgar ljudet. Här slipper jag betala för nåt jag inte ska använda. Och om en Behringer ändå skulle låta riktigt bra skulle jag inbilla mig att den var skit ändå, skylla på den när jag mixat kasst.

Jag gillar verkligen karaktären på de Event monitorer jag har, jag vill bara ändra eq-kurvan en aning så de låter mer som hörlurarna. Nu var det en viss leveranstid på burken, men jag ska givetvis berätta sen om det blev nåt lättare att mixa. Jag skulle tro att många skulle kunna få ett mer lättmixat ljud med en viss justering av monitor-eq. Att som de flesta anser vara rätt, "lära sig sina monitorer" och mer eller mindre på chans gasa volymen på cymbalerna, verkar ju mer jag tänker på det helt befängt.
Jag menar att om jag hade råd med monitorer för 30.000 kr så är det inte alls säkert att de passar både:
1. Rummet.
2. Min hörsel.
3. Min smak.
Det kanske bara blir sämre å, det vet man aldrig i förväg...
