Hört Peter Hammil från 1974?

[MaxB]

En arbetskollega sa till mig att lyssna på ett antal skivor jag inte hört förr. Han vet jag gillar ljudet från mellotroner och den här har överraskat mig mycket. Det kan vara kul att lyssna på musik, där man inte har en aning om vad det är men upptäcker att man gillar det.

[mp3=200,20,0,left]http://www.shivas.se/files/01. Modern.mp3[/mp3]
(Edit: Jag har nu då svaret presenterats, lagt in rätt filnamn och mp3-tag)
(Edit: har nu en vecka senare förkortat mp3:an så jag inte läger upp hela originalet olovandes)
(Edit: han nu två veckor efteråt ändrat titeln på tråden som man redan där ser att det gäller Peter Hammill)

Kanske flera av er på KR direkt hittar nån ledtråd i texten här nedanför som ger en vägledning till vem det är som ligger bakom plattan. Jag har kamouflerat nyckelord som kanske skulle göra det för lätt. För mig som har dålig koll, skulle inte informationen räcka ens om jag såg namnen som nämns (nu kamouflerade). Är det nån som direkt vet vad det är frågan om?

"the name of the artist": "the albumname" (1974)

    What happened to "a here mentioned band" between the release of "album name" (1971) and "album name" (1975)? Well, simple, "the name of the artist" recorded some solo albums with help from his former bandmates, giving the other guys something to do. "the albumname" is "the artists name"'s third solo album, the second after "the band he used to play in"'s "album name", his first solo album was recorded and released between "album name" and "album name"). Aside from HB, GE, DJ, and NP, you get none other than RC on guitar, he of the band "another bandname" (we all know that band from the hits "X" and "Y", as well as albums like their self-entitled 1968 debut, Z, Clear, and most of all, "another name"). Well, if you're a "the band he used to play in" fan, this is a no-brainer: you need some of "the artists name"'s solo efforts, and this is a great one to start with! I have to say this album screams ""the name of the artist"" all the way. It's even more personal and in your face than what "the band he used to play in" would come up with. This album is truly up the alley of everyone who enjoys the intense drama. The first cut, "01" is a truly mindblowing and mindbending cut, with some truly amazing Mellotron work as well. There's more Mellotron on this cut than all of "the band he used to play in"'s recorded output (for "the band he used to play in", there's only a little tron on xxx, xxx, and xxx and that's it, on "xxx", "xxxx", and "xxx"). This is the kind of Mellotron work even King Crimson fans would simply drool over. It's the closest to Crimson I ever heard "the artists name"/"the band he used to play in" sound like. Next is the more mellow, piano dominated "01". The Mellotron rears its head again, this time both strings and brass, and it's quite obvious the brass sound is that of the Mark II model, meaning it's one of the few 1974 recordings I know to use one (the 400 model pretty much replaced the Mark II, even King Crimson and Genesis were using the 400 by this point). It's too bad the Mellotron don't get used any further on this album. "xxx" is another ballad, but this time in much more dramatic fashion. "xxx" is another great highlight for me, with some nice jazzy passages and distorted lead guitar from RC, while "xxx" is an acoustic piece, and for some reason sounds like an outtake from xxx. I almost got a feeling "the artists name" wrote this piece around that time (late 1969, when that album got recorded) but never got around to it until now, but I don't know. "xxx" is the closing epic number, very much dominated by "the artists name"'s vocals, but with very interesting arrangements and instrumentation. I really can't think of anything bad to say of this album. Like "the band he used to play in", this album takes many listens to let it soak in, but after a few listens, I was simply blown away. "the albumname" shows how "a here mentioned band" might have sounded were they still around in 1974, but also points to the direction that band would head with xxx, their reunion album.

    This is a prime example, right there with Steve Hackett's Voyage of the Acolyte, and Anthony Phillips' The Geese & the Ghost, of a solo artist recording an album that's every bit as good as the band they're usually associated with! You can't usually say that about too many other artists who go solo. Your "a here mentioned band" and "the name of the artist" collection just isn't complete with "the albumname"!

So who is the artist and what album do we hear the first track from?

[Odrörir]

Inte en aning vad det här var för några. Inget som tilltalade mig direkt heller.
Men alltid intressant lyssna på gammalt som man inte har hört förut. Man kan ju hitta något som man gillar. 

[MaxB]

Inte en aning vad det här var för några. Inget som tilltalade mig direkt heller.
Men alltid intressant lyssna på gammalt som man inte har hört förut. Man kan ju hitta något som man gillar. 

Ja, det här är definitivt utanför ramarna för traditionell skvalmusik i radio. 
I nån av de andra låtarna på plattan hörs likhet med David Bowie, ibland Jethru Tull och ibland King Crimson.

[Odrörir]

Jamen vilka är de då?         

[Eddi]

Jag får en känsla till att du vill lura oss att säga att det är Peter Gabriel vilket det i o f s skulle kunna vara men jag kör en diametral här o säger att det är Alice Cooper förmodligen helt galet.

[MaxB]

Ha tålamod Odrörir, vill inte avslöja ännu. Jag tror att nån med stort kunnande kan avslöja. Kanske är det Mr Artrock, kanske nån annan. Hoppas på flera förslag.

Njae, inte Alice Cooper.

Flera?

[Eddi]

Tänkte säga ozzy men nä det är det inte heller hm...

[Mr Artrock]

MaxB avslöja inget än för guds skull, jag ska klura ut detta sitter lite upptagen men lyssnar i lugn och ro om ett tag, hörde bara några sekunder och det ligger på tungan, gillar stuket-återkommer!!!
 

[MaxB]

Tänkte säga ozzy men nä det är det inte heller hm...

no, no - no Ozzy here. 

[dede]

Ja, jag är helt nörd på på Peter Hammill och då även Van der Graaf Generator. Denna låten kommer från albumet "The Silent corner and the empty stage". Finns minst 40 album md PH och VDGG.

[dede]

Förlåt "Chamelion in the shadow of the night" skall det vara. Finns hur många bra album som helst.

[Mr Artrock]

Grattis Dede du tog den-och kul att se dig här igen*
Jag famlade lite och hade det på tungan, skall erkänna att jag bara nosat lite på VDGG och Hamill men detta blir en väckarklocka, svinbra ju!!!

 

[equality]

Kul Max! Jag tror dede (roligt att se dig igen förresten!) nämde dom för länge sen (på studioforum?). Hade inte känt igen detta men googlade på texten och då dök Hammills namn upp.

[dede]

Jo equality, jag har nämnt PH på studio  forum med. Jag rekommenderar verkligen 70-talsplattorna både med Van der Graaf Generator och Peter Hammills soloskivor.

[MaxB]

För mig som tidigare inte lyssnat mycket på VdGG tidigare var det en härlig överraskning igår, då jag började lyssna och undra... - Vad är det här?

Först trodde jag att det var nån som skojade och överdrev med det teatrala då han sjöng. Allt var uppbyggt kring en sångröst som tog ut svängarna ordentligt och instrumenten var bitvis väldigt enkelt spelade.

[mp3=200,20,0,left]http://www.shivas.se/files/02. Wilhelmina.mp3[/mp3]
(Edit: har nu en vecka senare förkortat mp3:an så jag inte läger upp hela originalet olovandes)

Pianot som inleder 02. Wilhelmina.mp3, till exempel. Vem sjutton vågar börja en låt med ett så barnsligt enkelt piano? Det instrumentala byggs på mer och mer. Först med en barnsligt spelad basgitarr, sen fler instrument, påminner mig lite om Bowie.

Attacken i ljudet på den mellotron som kommer in efter 3 minuter och 13 sekunder (193 på KR-spelaren) fick mig att bryta ihop.  Är kanske spelat på en MKII, vilken i de flesta band hade ersatts av den något smidigare M400.

Är det nån här som påstår att VdGG påminner om det här och att det är värt att lyssna på dem också? Och de andra plattorna med Peter Hammill?

[Jay Thomas]

Tack MaxB för detta! Nog för att jag hörde talas om dem när det begav men jag var inte riktigt på samma våglängd som det bandet då, till skillnad från nu. Riktigt, riktigt bra i mina öron!

[MaxB]

Har nu en vecka senare förkortat mp3:orna så att jag inte lägger upp hela originalen olovandes.
Men det är fortfarande värt att lyssna på! 

[dede]

För mig som tidigare inte lyssnat mycket på VdGG tidigare var det en härlig överraskning igår, då jag började lyssna och undra... - Vad är det här?

Först trodde jag att det var nån som skojade och överdrev med det teatrala då han sjöng. Allt var uppbyggt kring en sångröst som tog ut svängarna ordentligt och instrumenten var bitvis väldigt enkelt spelade.

[mp3=200,20,0,left]http://www.shivas.se/files/02. Wilhelmina.mp3[/mp3]
(Edit: har nu en vecka senare förkortat mp3:an så jag inte läger upp hela originalet olovandes)

Pianot som inleder 02. Wilhelmina.mp3, till exempel. Vem sjutton vågar börja en låt med ett så barnsligt enkelt piano? Det instrumentala byggs på mer och mer. Först med en barnsligt spelad basgitarr, sen fler instrument, påminner mig lite om Bowie.

Attacken i ljudet på den mellotron som kommer in efter 3 minuter och 13 sekunder (193 på KR-spelaren) fick mig att bryta ihop.  Är kanske spelat på en MKII, vilken i de flesta band hade ersatts av den något smidigare M400.

Är det nån här som påstår att VdGG påminner om det här och att det är värt att lyssna på dem också? Och de andra plattorna med Peter Hammill?

Du har en jäkla bra poäng där när du säger att det börjar med något barnsligt enkelt som sedan växer. Många av PH:s låtar är sådana. När det gäller VDGG är de också speciella. Först och främst har de förutom på "The Airesol Gray Machine" någon basist. Sväng är inte något man kan anklaga dem för. Däremot överraskande, melodramatisk, nyskapande, mörk och poetisk musik. Guy Evans på trummorna följer snarare PH:s sång än att få något grunge. Hugh Banton på orgel (och orgelbas)  och David Jackson på sax(ar) står för det övriga från och med albumet "Godbluff".
Robert Fripp från King Crimson gästspelar på "Pawn Hearts". Min favorit är nog "Still Life". Men där är oerhört många bra album. Med Peter Hammill Rekomenderar jag 70-talsalbum som "In Camera", "Fools mate", de tidigare nämnda, men där är många senare som också är bra.

[MaxB]

Ska kolla upp dina tips.

[MaxB]

När det gäller VDGG är de också speciella. Först och främst har de förutom på "The Airesol Gray Machine" någon basist. Sväng är inte något man kan anklaga dem för. Däremot överraskande, melodramatisk, nyskapande, mörk och poetisk musik. Guy Evans på trummorna följer snarare PH:s sång än att få något grunge. Hugh Banton på orgel (och orgelbas)  och David Jackson på sax(ar) står för det övriga från och med albumet "Godbluff".
Robert Fripp från King Crimson gästspelar på "Pawn Hearts". Min favorit är nog "Still Life". Men där är oerhört många bra album.

Med Peter Hammill Rekomenderar jag 70-talsalbum som "In Camera", "Fools mate", de tidigare nämnda, men där är många senare som också är bra.

Ska kolla upp dina tips.

Har hittills lyssnat en gång på den ena av PH-plattorna i tipset. Konstalterar att jag måste lyssna flera gånger... (talar inte om varför  )