MaxB - Yuo're Gone
Har ett tvåstämmigt grundriff i tre delar som jag inte blir av med. Det har dykt upp i många sammanhang. Då jag tog ut vilka toner det var på pianot, blev jag inspirerad och hittade på lite mer runt det temat. Jag spelade in det i datorn med en soundfont (SF2) som låter som ett gammalt dovt murrigt piano och fler ideer dök upp. Då jag sjöng körstämma till höger i tredje refrängsvängen hörde jag stor klagan i den stämman. Jag älskar den och byggde vidare på en idé till text.
Då jag spånade på en text hade jag en idé som är i princip samma tema som i flera av mina låtar, bland annat "The Queen". Man är nära någon som varit full av liv men nu inte har mycket eller något liv alls, kvar. En tanke var att det gäller att den närmaste i ett äktenskap, ett förhållande, en relation, kanske till och med ett husdjur, är på väg att gå över gränsen, på väg att lämna jordelivet. Jag ville att texten skulle presentera det bit för bit, på en något abstrakt sätt så att flera kan känna igen sig och känna koppling till något man själv upplevt.
Och allt blir inte som man tänk sig. Eller precis tvärtom, att det blir precis som man skrivit. Inatt har vi kämpat i fyra timmar tillsammans med vårt dräktiga häststo Donna, som skulle föla om två månader. Hon och jag har vandrat många timmar tillsammans under kvällspromenader, längs grusvägen där vi bor. Jag har pratat och sjungit för henne och hon är världsbäst på att lyssna. Innan vi köpte henne hade hon inte uteslutande blivit bra behandlad. Hon var rädd och skygg om man närmade sig hennes huvud med handen. Dessa minnen har hon lyckats lägga bakom sig vid våra möten. Hon vet att hon inte behöver vara rädd. Hon litar på oss (och mig) till hundra procent. Den förvandligen är härlig att uppleva. I och med att hon skulle föla om två månader har hon haft problem med magen. Vid kolik är det promenader och kramlösande som brukar hjälpa. Hon verkade ha kolik igår kväll också. Men efter någon timme såg vi att det var mer än kolik. Hon låg ner i boxen och stönade rullade och kämpade men ibland var hon helt stilla i långa perioder. Det såg ut som om hon skulle passera gränsen för vad hon klarar. Tillsammans med veterinär som kom hem till oss lyckades vi under natten få ut ett föl som inte låg rätt och inte längre utvecklades som föl brukar. Donna klarade händelsen med livet i behåll. Donna och jag ordinerades en promenad längs den snöfyllda grusvägen nu upplyst av snö och en måne på väg till full. Det var vindstilla och lätta snöflingor föll. Donne puffade mig på armen med nosen flera gånger som om hon ville tacka mig för hjälpen. Usch nu gråter jag då jag tänker på det. Ja, fy fabian vad livet på landet kan vara tufft. Fölet är den tredje hästen som passerat gränsen i vårt stall. De första två hade cancer. Min låt är en betraktelse över förgängligheten här i livet och samtidigt en hyllning till livet och till Donna, som kom igenom det här med livet i behåll! Mitt bidrag tillägnas härmed helt och hållet Donna och hennes föl. Donna lever!
Sun is rising - the day is dawning – the beginning of a new life
