När jag gör låtar sjunger jag nonsens-engelska eftersom det är lättare och jag behöver inte hänga upp mig på ordens betydelse utan känslan får styra helt. Sedan kommer den jobbiga biten
Eftersom jag valt att skriva på svenska (för att jag är rätt kass på engelska, för att det är mer utmanande att hänga ut sig på svenska och för att jag gett mig fan på att det skall gå och för att mitt uttal inte är det bästa) måste jag sedan försöka hitta svenska ord som behåller den "musikaliska känslan" från nonsenssången vilket är ett litet helsicke.
Jag hade en gång en ambitionsnivå som härrörde ur att vi spelade live med de begränsningar det innebar för lyssnaren; Okänd text, dåligt ljud.
Jag försökte skriva så att varje fragment av texten i sig skulle skapa någon form av känsla som var något så när synkron med helhetstexten. En slags hologram-text.
Det blev därför mycket bildspråk som "Vi dansar tango på tåg....", "Raketerna har landat på en främmande planet", "Jag kastar sten på månen", "Hon rev ner hela huset sten för sten" etc.
....men det är jävligt jobbigt att skriva så.
Det är också svårt att hitta den "musikaliska svenskan" då den är så difftong-fattig. Man kan ju bli avundsjuk på skåningarna som har så gott om difftonger. Hörde Peps nångång och trodde det var engelska!
Svenskan är svår också då den har så långa ord jämfört med engelskans många korta mjuka ord.
Jag skulle gärna sjunga på engelska om någon ville översätta mina texter till en vettig engelska (fritt fram!!) för det vore så klart kul om fler kunde fatta vad man sjöng på exempelvis Myspace....men, men, jag får väl pina vidare med svenskan.
....eh, vad frågade du egentligen???
