Dansband, metal, hönan Agda.
Jag tror att alla människor har en egen tolkningsvärld som man utgår ifrån.. och som man ibland utgår ifrån att alla andra också utgår i från och att allt annat vore konstigt...

...och då blir det ju spännande debatter som är trevliga att läsa:)
En dansbandslåt som är skapad endast för ekonomisk vinning (och hur kan vi egentligen veta att en låt skapas med såna intentioner?) kan vara världens bästa låt för någon, låtens bakgrund behöver inte spela någon roll. Kanske var det en speciell stund som låten spelades i, ett skojigt buggmöte? Man kanske har hört låten spelas från någon annans högljudda mp3-spelare på en buss och just då har man varit med om något som stämmer exakt in på två rader i just den dansbandslåten.. fast man kanske är en bestämd motståndare till dansbandsmusiken.
Jag tror att stunder kan göra att vi gillar en viss musik mer än annan, och stunder kan även göra att vi ogillar viss musik mer än annan. Ogillar man dansbandsmusik för att man själv inte kan bugga?

Vad vet jag!
Så, om inte stunden finns där - som kan göra visälskaren till metalfan - så är det ärligheten som får mig på fall, som ex. i viss blues, som tidigare skrivits. Det är känsla, man kanske sjunger samma rad (som dessutom inte ens behöver vara särskilt bra eller poetisk) om och om igen, men om man menar varje ord varje gång, så går det då rakt in i mig - Då får det rentav vara falskt! All falsksång med genuin känsla och närvaro är helt och hållet förlåtet för mig. Oklanderliga låtar, perfekt sång och perfekt stämda instrument kan faktiskt kännas så överskattat när man hamnar på en liten konsert med ostämd gitarr och falsk stämsång, men ändå sitter där och torkar tårar.
Det är två faktorer som får mig att tycka att viss musik är bättre än annan..
fast jag skulle faktiskt vilja säga att det för mig oftast handlar mer om att jag tycker om en viss
låt mer än en annan. Vilken musik som helst kan hamna på listan för mig om stunden eller den rätta känslan finns där vid leveransen.
Den här låten uppfyller båda faktorerna för mig,
känslan sitter i orgelsolot och texten
och stunden vilar i min minnesbank.