Vad är det som gör att du tycker viss musik är bättre än annan?

[Dividend]

Somliga älskar Eddie meduza och oteknisk deathmetal med texter för tonårssatanister (tänker på gamla DEICIDE). (Tonårssatanism har väl börjat avta nu tror jag? Har aldrig varit det själv, men gillade vissa av Deicides låtar

Själv kan jag bara finna det njutbart (och i Eddies fall roligt) om jag lyssnar på det när jag kommer hem dyngrak. Försöker undvika sådant efter jag fyllde runt 25.  

Nu till frågeställningen:

Vilka kriterier sätter ni upp för en bra låt/stycke av musik oavsett genre!  (om ni överhuvudtaget funderat i de här banorna).

Jag undrar detta, för jag tänkte lite idag när jag lyssnade på Guronós låt drömmar, som jag fann mycket tilltalande. (Tankar hem när färdig!)


Jag älskar musik som utmanar intellektet OCH väcker behagliga känslor.. Musik som växer för varje lyssning speciellt! Det krävs mer arbete och mer talang för att göra sådan musik. Vanliga rock och pop-skivor (som jag själv tycker är skitbra) räcker det med 30-40 lyssningar innan skivan är helt ointresant. Till och med Metallica som jag älskar finns det en skiva jag inte kan lyssna på mer, och det är ändå inte deras bästa. Den är den mest sålda skivan "The Black album" (Ligger på nån lista över de mest sålda albumen i världen.)

Samma med jazz, det växer, och klassiskt.. Musik som växer (alltså är så intrikat att det blir en utmaning för hjärnan att finna musiken njutbar) är den bästa för mig. Metallicas 4 första skivar var tekniskt, kompositionsmässigt och "bättre" låtar (enligt mig) än Black album Anledningen var att Cliff Burton som dog i småland  i turnébussen på väg till köpenhamn, var musikteoretisk autodidakt.

Hur tänker ni om detta? Vad gör en låt bra? Eller är det bara jag som tänker så här?

[Odrörir]

Du kan lika gärna fråga varför finns det liv egentligen.   Jag själv förstår inte hur du resonerar när du säger utmanar intellektet. Musik är för och de allra flesta enbart en känsloupplevelse. Musik som försöker vara intellektuell för mig är pretentiös och det är tråkigt. Nä jag bara gillar och förklara det, det är omöjligt. Det är bara något som man upplever som bra. Hur ska man försöka förklara det? Ungefär som att försöka förklara för en som varit blind hela livet hur färger ser ut. Jag gillar allt från otekniskt till tekniskt. Det beror ju på hur allt utförs och känslan för låten. Otekniskt kan vara olyssningsbart likväl som njutningsfullt. Detsamma gäller ju även tekniskt. Och Deicide var inget jag fastnade för. Hade svårt för den brutala stilen då. För min del var det 80-talsband som Venom som gällde under tonåren och tonårssatanism. Fanns inga andra vad jag vet då. Men jag har ju alltid gått mina egna vägar och vägrat anpassa mig till massmentalitet. Fan va usla musiker de var och hur illa det lät egentligen. Men då fattade man inget alls eftersom jag inte ens hade börjat då. Idag kan jag säga att det inte är så bra men jag kan förstå varför jag gillade dem. Energin som finns där är intressant. Raka motsatsen var ju Mercyful Fate som lirade melodiös blackmetal med falsett. De plattorna åker fram någon gång än. Bra melodier och grymma musiker.  När jag var i tonåren sade en av morsans kompisar att när du är högst 20 så kommer du att inte lyssna på metal längre. Oj så fel hon hade. Alla drog tesen att när man blir äldre lugnar man ned sig och börjar lyssna på lugnare musik. Oj så fel det är. Jag kan lyssna på brutala band emellanåt. Något som jag inte hade gjort förr. Men visst har man breddat sin smak och som musiker lär man sig att uppskatta musik i alla former. Folkmusik fnyste man föraktfullt åt som 20-åring som töntigt. Och som musiker gillar man låtar och kan tycka vissa låtar på en CD är bättre än andra låtar, låtar som icke-musiker tycker är sämst eller sämre. Oftast i sådana låtar spelas låtar som är lite annorlunda och har det mest intressanta arret och spelet. Det brukar krävas musiker för att uppskatta sådana låtar oftast.

[Emulator]

Du kan lika gärna fråga varför finns det liv egentligen.   Jag själv förstår inte hur du resonerar när du säger utmanar intellektet. Musik är för och de allra flesta enbart en känsloupplevelse. Musik som försöker vara intellektuell för mig är pretentiös och det är tråkigt. Nä jag bara gillar och förklara det, det är omöjligt. Det är bara något som man upplever som bra. Hur ska man försöka förklara det? Ungefär som att försöka förklara för en som varit blind hela livet hur färger ser ut. Jag gillar allt från otekniskt till tekniskt. Det beror ju på hur allt utförs och känslan för låten. Otekniskt kan vara olyssningsbart likväl som njutningsfullt. Detsamma gäller ju även tekniskt. Och Deicide var inget jag fastnade för. Hade svårt för den brutala stilen då. För min del var det 80-talsband som Venom som gällde under tonåren och tonårssatanism. Fanns inga andra vad jag vet då. Men jag har ju alltid gått mina egna vägar och vägrat anpassa mig till massmentalitet. Fan va usla musiker de var och hur illa det lät egentligen. Men då fattade man inget alls eftersom jag inte ens hade börjat då. Idag kan jag säga att det inte är så bra men jag kan förstå varför jag gillade dem. Energin som finns där är intressant. Raka motsatsen var ju Mercyful Fate som lirade melodiös blackmetal med falsett. De plattorna åker fram någon gång än. Bra melodier och grymma musiker.  När jag var i tonåren sade en av morsans kompisar att när du är högst 20 så kommer du att inte lyssna på metal längre. Oj så fel hon hade. Alla drog tesen att när man blir äldre lugnar man ned sig och börjar lyssna på lugnare musik. Oj så fel det är. Jag kan lyssna på brutala band emellanåt. Något som jag inte hade gjort förr. Men visst har man breddat sin smak och som musiker lär man sig att uppskatta musik i alla former. Folkmusik fnyste man föraktfullt åt som 20-åring som töntigt. Och som musiker gillar man låtar och kan tycka vissa låtar på en CD är bättre än andra låtar, låtar som icke-musiker tycker är sämst eller sämre. Oftast i sådana låtar spelas låtar som är lite annorlunda och har det mest intressanta arret och spelet. Det brukar krävas musiker för att uppskatta sådana låtar oftast.

ja, det är svårt. Det kan vara välgjort, bra producerat, eller bra komponerat. Eller bara intressant. Eller bara en grym gitarrist som man tappar hakan när man hör. Eller grym rytmik, tex hiphop. Eller en slinga som är gudomligt bra som gör en hel låt. (guru josh - infinity tex)


Angående musik för musiker vill jag citera min fru: "Ni har alltid så långa intron som förstör alla låtar" :-)


introna är ofta det jag är mest nöjd med

[Dividend]

Du kan lika gärna fråga varför finns det liv egentligen.   Jag själv förstår inte hur du resonerar när du säger utmanar intellektet. Musik är för och de allra flesta enbart en känsloupplevelse.

Jag frågar bara för jag undrar vad ni tycker och tänker om varför en viss genre är bättre än en annan? Jag är nästan allätare, och jag har nån slags ragnordning som jag aldrig skulle orka och lägga ner tid att skriva ned, MYCKET flytande gränser mellan dem.

Sant att det är en känsloupplevelse. Med "utmanar intellektet" menar jag bara den tid det tar från att man hört låten första gången tills den blir bra.
När jag var 11 år gammal och hörde Jarres Rendez vous 4, så var det love at the first glance!

Opera var för mig skrikande kärringar och "klassisk musik" för gamlingar när jag var barn. Det ändrades när jag började på gymnasiet och började lyssna på klassiskt. Sen köpte jag niebelungenringen för 1800 spänn (14 timmar opera i 4 delar) Efter att ha sett vår svenska sopran på Ztv, nån gång för 10-12 år sedan, yttra sig om hur hon HATADE modern pop och rock. (Eller först lånade jag faktiskt Valkyrian.) Och jag lyssnade.

Jag förvånade mig att jag när jag lyssnat igenom valkyrian fanns det flera stycken som var riktigt BRA! (Inte bara valkyrieritten, som är populärast för där finns ingen sång. Däremot har jag aldrig lyckats lära mig tycka om partierna där de satans sopran valkyrierna skriker så det skär i öronen , t ex när Brünnhilde uppmanas (av dess skrikande kvinoor) att fly från Wotan )

Men det är en fruktansvärt talangfull komposition. OCh har nåt slags budskpa också, förutom att vara incestuös utav bara helvet. Nazipop

ja, det är svårt. Det kan vara välgjort, bra producerat, eller bra komponerat. Eller bara intressant. Eller bara en grym gitarrist som man tappar hakan när man hör. Eller grym rytmik, tex hiphop. Eller en slinga som är gudomligt bra som gör en hel låt. (guru josh - infinity tex)


Angående musik för musiker vill jag citera min fru: "Ni har alltid så långa intron som förstör alla låtar" :-)
introna är ofta det jag är mest nöjd med

Ja, hjag gillar era intron, men det finns väl två typ av människor. De som vill ha sång, och de som kan lyssna på instrumental musik utan sång. (Klassiskt, synth, visor, osv)

[Odrörir]

Ja ett bra långt intro är underbart och sen när låter går igång, ja då fan går man igång, då är det klimax. Det får man rysningar av. Men visst, när det gäller bra proddat så är det också intressant. Och hör man intressanta småeffekter, som gör så mycket gör det låten än mer intressant. Frågar man icke-musiker, ja...vad då, vilka effektljud? Skillnaden idag är väl att allt är bra proddat idag. En del gamla lp man har i högen finns det ju en del som var uselt proddat som aldrig skulle släppas så idag som just t ex Venom, första Twisted Sister och Malmsteens envishet med att ge sig på något som han inte kunde. Men visst, det finns en charm ändå med lite kassa proddade plattor. Det överser man med om musiken är bra. Ibland kan det bli lite för mycket åt andra hållet idag. Folks anmärkningar på demolåtar att det är dåligt mixat och sen sitter de och hyllar plattor som är uselt proddade och ibland även ostämda instrument och uselt spel.

[Lyxvarianten]

Det är så många faktorer för mig så jag tror inte att jag behärskar språket nog att kunna förklara.

[Eddi]

Bra fråga Div
Har inte en aning men jag VET verkligen efter en första lyssning att det här det blir en HIT det!
Tror aldrig jag har missat på det faktiskt däremot finns det låtar som jag inte gillat som blivit en hit och som jag såsmåningom gillar också som oftast, men det finns undantag för det också naturligtvis. Vi har diskuterat Beatles i en hel del trådar och jag violl nämna några låtar från dem som jag aldrig har gillat, Norwegian Wood, Obla di oblada, Yellow Submarin t.ex låtar som är historiska men som aldrig fallit mig på läppen.
Första gången jag hörde Robyn wow den här tjejen kommer att bli hur stor som helst. Samma sak med Eva Dahlgren. Kent fattade jag inte i början och inte heller hur de kunde bli så kritikerrosade men nu gör jag det - har jag då lärt mig att uppskatta det jag inte uppskattade eller har de blivit bättre?

[Claes]

Jag har faktiskt aldrig varit med om att en låt "växer" efter ett par lyssningar, utan om en låt är bra, så gillar jag den omedelbart. Inga låtar blir bättre efter några lyssningar, utan då är det snarare att man vänjer sig vid bristerna och lär sig tolerera låten trots att den egentligen inte är särskilt bra.

Det jag gillar, innehåller ofta gåshudsresande vokalistinsatser och/eller tårdrypande vackra harmonier. Långa intron och långa solon (oavsett instrument), ser jag mest som onödig utfyllnad som bara gör att jag tröttnar på låten. Jag har ingenting alls till övers för pretentiöst skräp som görs för att vara "finare" på något sätt och som alla kritiker höjer till skyarna trots att det är olyssningsbart...
Jag står absolut inte ut med falsksång, eftersom det skär i öronen och blir direkt plågsamt att lyssna på.
Alla former av Metal har totalt gått förbi mig. Jag förstår mig inte på det för fem öre, utan det är bara oväsen och aggressivt vrålande för mig. Likadant med punk, britpop och en del annan "störig" musik, som modern jazz och andra märkliga musikstilar, som jag inte heller kan med.

Så över till vad jag gillar.
Jag har alltid uppfattat min smak som ganska smal eftersom det är många som verkar gilla musik som jag inte frivilligt skulle sätta in i CD-spelaren, men när jag tänker efter så är den nog relativt bred trots allt...
Mina främsta favoriter i modernare musik finns i soul-genren eftersom det är där man hittar de snyggaste harmonierna och de bästa vokalisterna, som Luther Vandross, Earth, Wind & Fire, Delegation, Diana Ross, Michael Jackson, Brothers Johnson m fl - men det finns ju massor av annat som också är bra, från Verdi, Puccini, Mozart, Beethoven, Chopin m fl - till Glenn Miller, ABBA, ELO, Chicago, Boston, Queen, Scorpions, Roxette, ZZ Top, Status Quo, Beach Boys, Meat Loaf m fl...

[Gurano]

Otroligt svår fråga och troligen finns lika många svar som musiklyssnare.

Själv fastnar jag ofta för intressanta oväntade vändningar, eller en stämning som tonerna/slingorna/texterna inger mig. Det är alltså sällan som jag till fullo uppskattar medial rock och pop från radio och tv - det blir liksom inga överraskningar...eller som du (Divid) skriver: ingen överraskning för hjärnan. Därför utmanar jag ofta mitt öra genom att försöka lyssna på musik/stilar/genrer jag aldrig hört förut. Men jag bör tillägga att även jag har en jäkla massa favoriter bland rock och popgenren...det säger ju en hel del om hur komplex man/vi ändå är och inget är självklart.

Men jag går som sagt mer igång på bra ideer än på en bra produktion eller snyggt ljud, även om det ofta går hand i hand.

Tja man skulle kunna skriva några sidor men jag hejdar mig här

Ha det gott
Gurano

[Odrörir]

Ja du Claes, det enes guld är någon annans skit och tvärtom.  Själv var det inte mycket på din lista som jag står ut med att lyssna på. Och Michael Jackson är totalt överskattad. Aldrig begripit mig på vad som ska vara så bra med honom. Aldrig känt någon som gillat honom, oavsett vad de lyssnat på. Bob Dylan är en ylande fyllebult som jag inte heller står med att lyssna på. Men säger man det till folk som gillar honom så får man aldrig säga det osagt och att man inte har fattat att han är ett geni och skriver sååå bra texter och att det kommer man inte ifrån. Själv gillar jag inte ens hans texter. Så nu har jag gnällt lite i natt innan jag lägger mig.

[Dividend]

Ja, det är en svår fråga, men tycker det är intressanta att läsa svaren. Svarar imorgon, på de mest intressanta inläggen (Claes skall få sig en avhyvling Nä då, bra tankar där!). Nu sömn

[Claes]

Ja du Claes, det enes guld är någon annans skit och tvärtom. 

Absolut! Det är en av de saker som är så kul med musik.
Det är dessutom det som gör att man egentligen aldrig kan diskutera musik och vad som är "bäst" - för olika människor berörs av helt olika saker.

Själv var det inte mycket på din lista som jag står ut med att lyssna på.

Då har du väldigt dålig smak...

Och Michael Jackson är totalt överskattad. Aldrig begripit mig på vad som ska vara så bra med honom. Aldrig känt någon som gillat honom, oavsett vad de lyssnat på.

Det beror nog mycket på att det inte är "politiskt korrekt" inom vissa kretsar (typ bland musiker) att gilla MJ, ABBA, Chicago, Toto m fl... Med tillräcklig indoktrinering så blir många till slut övertygade om att man är en lallande idiot om man gillar vissa artister/band...

Bob Dylan är en ylande fyllebult som jag inte heller står med att lyssna på. Men säger man det till folk som gillar honom så får man aldrig säga det osagt och att man inte har fattat att han är ett geni och skriver sååå bra texter och att det kommer man inte ifrån. Själv gillar jag inte ens hans texter.

Precis vad jag tycker! Dylan har gjort en del bra låtar - men de har aldrig varit bra förrän andra har gjort covers på dem. Det han har framfört själv har alltid låtit skit.

[asti]

Jag tycker det är svårt att säga att viss musik är bättre än annan. Det beror ju på vad man jämför. Sången, instrumentalinsatserna,
produktionen, arret....etc. Däremot vilken musik som tilltalar mig mest, som gör att jag blir intresserad och vill lyssna fler gånger.
Först och främst måste det finnas en nerv, ett engagemang som känns ärligt, inte bara en snygg fasad.
Harmonierna är bland det viktigaste för mig. Spännande, vackra harmoniföljder och fulländad stämsång. T.ex Beatles ' "Because"
eller Beach Boys "God only knows" om man ska gå lite längre tillbaka i tiden. Men jag gillar också rock när man får till det där
extra "trycket", som t.ex i "Teknikens under" med Wilmer X eller vissa Kent-låtar. Glömmer aldrig när jag hörde "My generation" med Who första gången! 
Vad man tänder på i ett visst ögonblick hör också ihop med vilken sinnesstämning man befinner sig i.
Man förfestar väl inte till Fredrika von Stade t.ex, vilket däremot kan vara helt underbart att i lugn och ro lyssna till över ett glas vin.
Jag tycker att riktigt bra musik ska kännas som att man sveps med ut på ett äventyr, en resa, där omgivningen försvinner och man ger sig hän
i andlös förväntan över vad som ska komma. Låter kanske högtravande, men ni fattar! 

[Clemens]

För att bra musik är bättre...

[Claes]

För att bra musik är bättre...

Kort, koncist och dessutom den ultimata sanningen.
Att sedan den sanningen är olika för varje enskild lyssnare, är en annan sak...

[Clemens]

För att bra musik är bättre...

Kort, koncist och dessutom den ultimata sanningen.
Att sedan den sanningen är olika för varje enskild lyssnare, är en annan sak...

Jo du har rätt Claes, så är det... var bara på lite skämthumör 

[freddy]

..min personliga smak. 

Bättre svar har jag inte. Jag kan gå igång totalt på den enklaste låten och lyssna på den tusen gånger om, när jag får "känslan" för den. När jag var yngre tyckte jag att musik måste vara komplex eller nyskapande, det har jag med åren växt ifrån.

[Dividend]

Jo, det är ju olika perspektiv. Kan gilla det enkla och det jättekomplexa, båda på olika vis.

Men jag tröttnar väldigt mycket snabbare på det enkla, och skulle jag inte "utvecklas" längre hade jag lagt av. Utvecklas behöver inte betyda växa "i komplexitet", utan kanske snarare att utveckla sin kreativitet på så vis att man kan göra svåra saker enkla. Och tvärtom. Att imponera på sig själv genom att skriva sådant som tog 3 veckor, på några minuter istället. o dyl


Kul med alla åsikter, kul att läsa. Genomtänkta liksom ogenomtänkta

[Dividend]

För att bra musik är bättre...

Kort, koncist och dessutom den ultimata sanningen.
Att sedan den sanningen är olika för varje enskild lyssnare, är en annan sak...

Innan jag sticker iväg, vill jag bara ha sagt att allting inte är relativt Jo, det finns olika perspektiv! Men att säga "allt är relativt" är helt enkelt fel. Eller det är bara jag som relativiserar alltings relativitet? Ljusets hastighet i vacuum är banne mig konstant oavsett att teorin heter "relativitetsteorin"

Tycker inte man skall spela Einstein och bara säga "alla åsikter är rätta" Naturligtvis, skall man respektera andras åsikter och val men inte sjutton skall det heller hindra någon från att argumentera emot

(Nu har jag inte argumenterat emot någons musiksmak här, bara det faktum att allt skulle vara "lika" bra.) Det är det ju ingen som tycker?

Jag är helt enkelt bara intresserad av att veta om nån funderat på "varför" de tycker ABBA, eller "min musiksmak" är bra?

[egghuvud]

Bra fråga men jag kan nog inte heller producera ett vettigt svar. Det kan vara allt ifrån frijazz till extrem dödsmetal till smörig pop. Det vore lättare att förklara vad jag inte går igång på och varför.  Det enda jag kan säga är att det måste på något sätt vara ärligt gjort eller ärligt menat.

[Claes]

Bra fråga men jag kan nog inte heller producera ett vettigt svar. Det kan vara allt ifrån frijazz till extrem dödsmetal till smörig pop. Det vore lättare att förklara vad jag inte går igång på och varför.  Det enda jag kan säga är att det måste på något sätt vara ärligt gjort eller ärligt menat.

...men hur vet man om det är ärligt gjort eller menat...?

[Clemens]

Bra fråga men jag kan nog inte heller producera ett vettigt svar. Det kan vara allt ifrån frijazz till extrem dödsmetal till smörig pop. Det vore lättare att förklara vad jag inte går igång på och varför.  Det enda jag kan säga är att det måste på något sätt vara ärligt gjort eller ärligt menat.

Danbandsmusik kan vara ärligt gjord eller ärligt menad...är den bra då? 

[Claes]

Tycker inte man skall spela Einstein och bara säga "alla åsikter är rätta" Naturligtvis, skall man respektera andras åsikter och val men inte sjutton skall det heller hindra någon från att argumentera emot

Visst kan man argumentera, men eftersom den enskildes tycke och smak aldrig kan förändras av en diskussion, så kommer diskussionen aldrig att leda någonstans.

Det kvittar hur många som tjatar om hur fantastikt bra Rammstein eller Metallica är, så kommer jag fortfarande att tycka att de suger - och omvänt så kvittar det om alla i forumet skulle tycka att Freddie Mercury var helt kass - utan jag skulle ändå tycka att han var en av de bästa vokalisterna någonsin.

Om man ska kunna nå konsensus i en fråga, så måste man ha vissa saker som är förutbestämda eller så måste det finnas obestridliga fakta att luta sig mot, men vem bestämmer vad som ska betraktas som "bra" eller "dålig" musik, när det egentligen är helt och hållet en smakfråga?

[badlands]

Kan inte låta bli att lägga in mina tankar/åsikter kring bra musik.

Först och främst är jag matad med Dylan och gubben är en husgud.
Inte genom honom som artist, han sjunger taskigt men "Nobody sings Dylan like Dylan", utan hans underbara sätt att hantera det engelska språket samt hans helt makalösa teknik att frasera sången.
Finns nog minst 90% av KR-folk som inte håller med men det är ok.
Genomlid delar av hans digra verk och lyssna på dom historierna han berättar i t.ex. "Bob Dylan's 115th Dream", "Black Diamond Bay", "Lily Rosemary and the Jack of Hearts".

Utöver Dylan finns en uppsjö av artiser som skapat magi enligt mig.
Delar av Deep Purples alster där inte texten har varit den stora grejjen utan mera det musikaliska. Tänker främst på samspelet (ibland inyte) mellan Jon Lord & Ritchie Blackmore.
Det har funnits tider av magi i detta.

Andra saker som attraherar mig är när antigen texten har en berättande karraktär, typ Dylan eller Neil Young, alternativt att låten har skrivits med glimten i ögat.
Med detta menar jag låtar som Madness "Our House", "My Girl" etc.
Finns andra som också skrivit/framfört låtar med glimten i ögat, Dr. Hook, Shel Silverstein, och detta bidrar för mig till en njutning av låten.

Jag har aldrig och komemr aldrig att attraheras av låtar enbart bygger på rytm och en text som är helt värdelös eller intetsägande.
Till denna kategori kan man utan stora problem innefatta DISCO !!!!

Så... Jag gillar berättande texter eller låtar som har mycket humor/glimt i ögat.

  

[Dividend]

Tycker inte man skall spela Einstein och bara säga "alla åsikter är rätta" Naturligtvis, skall man respektera andras åsikter och val men inte sjutton skall det heller hindra någon från att argumentera emot

Visst kan man argumentera, men eftersom den enskildes tycke och smak aldrig kan förändras av en diskussion, så kommer diskussionen aldrig att leda någonstans.

Det kvittar hur många som tjatar om hur fantastikt bra Rammstein eller Metallica är, så kommer jag fortfarande att tycka att de suger - och omvänt så kvittar det om alla i forumet skulle tycka att Freddie Mercury var helt kass - utan jag skulle ändå tycka att han var en av de bästa vokalisterna någonsin.

Om man ska kunna nå konsensus i en fråga, så måste man ha vissa saker som är förutbestämda eller så måste det finnas obestridliga fakta att luta sig mot, men vem bestämmer vad som ska betraktas som "bra" eller "dålig" musik, när det egentligen är helt och hållet en smakfråga?

Jomen, alltså, det här är ju den gamla vanliga retoriken som utmynnar i den (felaktiga) tanken, allt är åsikter. "Allt är relativt". Nej det är det inte.
Naturligtvis kan man hitta absoluter även inom musik. T ex så är det ingen som uppfattar brus (avsaknad av rytm, och "kvantiserad" tonhöjd), slumpmässiga frekvenser o dyl som "bra", även om man kan hävda att det är musik. För att? "Det är ljud."

Om du uppfattar rammstein som "brus" (eller ekvivalent med brus), alltså som något dåligt, är det ju ingen sanning? (Och inte fel heller.)

Jag menar att det är nåt annat. Jedrar vad jag svamlar, men det jag menar är:

För att ö h t kunna ha en åsikt måste man grunda det i nåt man anser vara "absolut sant". Det är väl typ detta jag är intresserad av att veta vad folk grundar sina åsikter i. I sig är det ju totalt meningslös kunskap att få veta att jag älskar metallica, och du hatar dem

Det som är intressant är ju varför

Eller nåt...

Badlands: Håller med om rytmen där

[Claes]

Tycker inte man skall spela Einstein och bara säga "alla åsikter är rätta" Naturligtvis, skall man respektera andras åsikter och val men inte sjutton skall det heller hindra någon från att argumentera emot

Visst kan man argumentera, men eftersom den enskildes tycke och smak aldrig kan förändras av en diskussion, så kommer diskussionen aldrig att leda någonstans.

Det kvittar hur många som tjatar om hur fantastikt bra Rammstein eller Metallica är, så kommer jag fortfarande att tycka att de suger - och omvänt så kvittar det om alla i forumet skulle tycka att Freddie Mercury var helt kass - utan jag skulle ändå tycka att han var en av de bästa vokalisterna någonsin.

Om man ska kunna nå konsensus i en fråga, så måste man ha vissa saker som är förutbestämda eller så måste det finnas obestridliga fakta att luta sig mot, men vem bestämmer vad som ska betraktas som "bra" eller "dålig" musik, när det egentligen är helt och hållet en smakfråga?

Jomen, alltså, det här är ju den gamla vanliga retoriken som utmynnar i den (felaktiga) tanken, allt är åsikter. "Allt är relativt". Nej det är det inte.

Jo - när det gäller smakfrågor så har alla rätt (jodå - till och med de som gillar Basshunter och Sven-Ingvars...), eftersom smaken inte kan mätas.

Naturligtvis kan man hitta absoluter även inom musik. T ex så är det ingen som uppfattar brus (avsaknad av rytm, och "kvantiserad" tonhöjd), slumpmässiga frekvenser o dyl som "bra", även om man kan hävda att det är musik. För att? "Det är ljud."

...men glöm inte bort de som faschineras av ljud tycker att det där bruset och de slumpmässiga frekvenserna är som ljuv musik. Sådant brukar kallas "konstmusik" och har också en liten klick anhängare (främst - som jag nämnde tidigare - recensenter och självutnämnda förståsigpåare som ska visa sin "fina i kanten", men det finns faktiskt också de som ärligt tycker om det).

Om du uppfattar rammstein som "brus" (eller ekvivalent med brus), alltså som något dåligt, är det ju ingen sanning? (Och inte fel heller.)

Nej - jag uppfattar inte Rammstein som "brus", utan bara som dålig musik eftersom det inte tilltalar mig.

För att ö h t kunna ha en åsikt måste man grunda det i nåt man anser vara "absolut sant". Det är väl typ detta jag är intresserad av att veta vad folk grundar sina åsikter i. I sig är det ju totalt meningslös kunskap att få veta att jag älskar metallica, och du hatar dem

Det som är intressant är ju varför

Eller nåt...

Du har delvis rätt, men ändå inte... Man bildar sig en åsikt medvetet genom att väga olika saker för och mot varandra, som t ex när vi nu ska återvälja den sittande regeringen alternativt rösta bort dem om några veckor, beroende på vilken åsikt vi har bildat oss genom att väga alternativen mot varandra.
Smaken kan man däremot inte alltid hitta rationella anledningar eller mätbara fakta som avgör om man gillar något eller inte, utan oftast är smaken huvudsakligen undermedveten - så smak är INTE samma sak som åsikt. Det är därför man inte kan diskutera sig fram till vad som är "bra" eller "dålig" musik. Man kan helt enkelt inte sätta upp några regler för vad som ska betraktas som "bra" eller "dåligt", eftersom alla har sin personliga smak.

Man kan däremot diskutera hur falskt Håkan Helstöld eller Tomas di Leva ylar eftersom intonationen är fakta som talar sitt tydliga språk (nåja - det är ju ändå "rent" så länge felen håller sig inom vissa gränser, så helt glasklart är inte ens det) - men trots att de sjunger så uppenbart falskt, så finns det många som ändå tycker att det är bra...

[Emulator]

Allt beror på sammanhanget. Skrikande brusigt konstigt mischmass, ett alarm av oljud, kan vara passande på sitt ställe.

Likaså rytm. Worksongs, hiphop, marschmusik, musik enbart baserad och framförd på trummor kan vara nog så medryckande.

Normalt sett gillar jag en låt för dess harmonier och melodier,  men det blir djupare "tycke" om även ljudlandskapen är klockrena förmig.

Jag gillar också mörkare,mer mollig musik bättre än durdito,framförallt i kombination med litemörkare texter.Jag vill att musik skall påverka något, det skall finnas närvaro, nerv, känsla.

Faithless och Massive attack är bra på det där tycker jag. Malande, enformigt, nästan skoningslöst hamrande.



Sen händer det att jag gillar tralliga dängor också, men inte alls lika ofta. jag tror inte att det är lika intressant för mig helt enkelt.


jag tror att min uppfattning om ljud och produktion styr mycket av vad jag gillar också. Det är ytterligare en dimension. Man kan ha en melodi, och en text. Det bestämmer ramarna på någotvis. Sedan kan man med ljudbilden lägga till eller dra ifrån. Gjort på rätt sätt uppstår magin, när allt lixom klaffar.

[Dividend]

[Visst kan man argumentera, men eftersom den enskildes tycke och smak aldrig kan förändras av en diskussion, så kommer diskussionen aldrig att leda någonstans.

Inser du vad du skriver nu? Allvarligt talat, om det vore så att en enskilds tycke och smak (t ex mitt) aldrig kan förändras av en diskussion så fattar jag inte varför du skriver allt den här texten för?

Det kvittar hur många som tjatar om hur fantastikt bra Rammstein eller Metallica är, så kommer jag fortfarande att tycka att de suger - och omvänt så kvittar det om alla i forumet skulle tycka att Freddie Mercury var helt kass - utan jag skulle ändå tycka att han var en av de bästa vokalisterna någonsin.

Okej, men det är väl snarare en brist hos dig, än en allmängiltig lag?
Men du kanske ser det som en fördel.

Om man ska kunna nå konsensus i en fråga, så måste man ha vissa saker som är förutbestämda eller så måste det finnas obestridliga fakta att luta sig mot, men vem bestämmer vad som ska betraktas som "bra" eller "dålig" musik, när det egentligen är helt och hållet en smakfråga?

Jag håller inte med om den åsikt du ger uttryck för här.

Du har delvis rätt, men ändå inte...

alright.

Man bildar sig en åsikt medvetet genom att väga olika saker för och mot varandra, som t ex när vi nu ska återvälja den sittande regeringen alternativt rösta bort dem om några veckor, beroende på vilken åsikt vi har bildat oss genom att väga alternativen mot varandra.
Smaken kan man däremot inte alltid hitta rationella anledningar eller mätbara fakta som avgör om man gillar något eller inte, utan oftast är smaken huvudsakligen undermedveten - så smak är INTE samma sak som åsikt. Det är därför man inte kan diskutera sig fram till vad som är "bra" eller "dålig" musik. Man kan helt enkelt inte sätta upp några regler för vad som ska betraktas som "bra" eller "dåligt", eftersom alla har sin personliga smak.

Man kan däremot diskutera hur falskt Håkan Helstöld eller Tomas di Leva ylar eftersom intonationen är fakta som talar sitt tydliga språk (nåja - det är ju ändå "rent" så länge felen håller sig inom vissa gränser, så helt glasklart är inte ens det) - men trots att de sjunger så uppenbart falskt, så finns det många som ändå tycker att det är bra...

Du menar att man måste kunna mäta (helst fysikaliskt) ett objekt/begrepp för att det skall kunna vara utsatt för diskussion. Det är enda tolkningen jag kan göra av vad du skriver.

Du har fel. Men din åsikt är att du har rätt. 

(Återkommer.)

[Marruschkka]

Vad som appellerar till mej och som jag då uppfattar som god musik, är om jag upplever att det finns en kärna av äkt-het, dvs att det kommer från hjärtat (motiv i skapandet), och då utgår jag alltid från den vokala delen, för den känns viktigast i min lyssning (såvida det inte är instrumentalt, då är det nåt instrument som får spela den rollen istället). Ett personligt uttryck som berör mej emotionellt kammar hem många poäng, och då gärna med en del moll-brytningar har jag märkt, sånt förstärker

Fina harmonier i sången eller i stycket/låten är oxå elementärt för mej.
Sen tillför rytm, en snygg basgång, tjusig gitarr eller blås/piano en ytterligare dimension. De ackompanjerar och lyfter låten/stycket.

Delarna gör helheten, men som sagt, sånguttrycket är viktigast för mej, därifrån utgår allt.

/Marre

[Claes]

[Visst kan man argumentera, men eftersom den enskildes tycke och smak aldrig kan förändras av en diskussion, så kommer diskussionen aldrig att leda någonstans.

Inser du vad du skriver nu? Allvarligt talat, om det vore så att en enskilds tycke och smak (t ex mitt) aldrig kan förändras av en diskussion så fattar jag inte varför du skriver allt den här texten för?

Ok - om jag formulerar om det lite, så kan du naturligtvis tycka att en enskild musiker är väldigt duktig, men om du påverkas känslomässigt positivt eller negativt av det, är en fråga om en undermedveten känsla och inte någon åsikt. Det skulle vara samma sak som att en som tycker att hallonsylt smakar genomäckligt, plötsligt skulle ändra sig bara för att någon annan säger att det är gott...

Vi pratar alltså om olika saker. Jag kan påverka dig till att ändra din åsikt till något som ligger närmare min egen, om jag övertygar dig med mina argument, så att du inser att det är jag som har rätt - men jag kan inte påverka din SMAK så att du börjar gilla samma musik som jag, eftersom smaken ligger på ett djupare plan än det man kan resonera sig fram till. Enda gången jag skulle kunna påverka ditt musikval, är om jag presenterar ett band eller artist för dig, som du aldrig tidigare har hört och inte visste att du gillade - men då är det egentligen inte jag som har fått dig att ändra smak, utan du hade gillat musiken när du än hade fått nys om den. Du väljer inte medvetet vilka låtar du ska tycka om, utan du bara gillar eller ogillar dem (eller något mellan ytterligheterna) när du hör dem.

Jag kan exempelvis inte tycka om modern atonal jazz, eftersom det bara låter illa för mig (smak). Jag kan däremot förmodligen beundra musikerna för att de trots allt lyckas få någon ordning i kakafonin eller för att de är duktiga på sina instrument (åsikt).

Det kvittar hur många som tjatar om hur fantastikt bra Rammstein eller Metallica är, så kommer jag fortfarande att tycka att de suger - och omvänt så kvittar det om alla i forumet skulle tycka att Freddie Mercury var helt kass - utan jag skulle ändå tycka att han var en av de bästa vokalisterna någonsin.

Okej, men det är väl snarare en brist hos dig, än en allmängiltig lag?
Men du kanske ser det som en fördel.

Det är varken en brist eller en fördel, eftersom det är så min smak är. Ok - att Freddy är en av de absolut bästa, är förstås en åsikt - men att jag tilltalas av musiken är en fråga om smak och inte en åsikt.
Sedan kan man med tiden ändra smak, så att man kanske inte gillar samma saker under hela livet, men det är en betydligt långsammare process, så det går inte att jämföra med att övertyga någon i en diskussion om att ändra smak.

Man bildar sig en åsikt medvetet genom att väga olika saker för och mot varandra, som t ex när vi nu ska återvälja den sittande regeringen alternativt rösta bort dem om några veckor, beroende på vilken åsikt vi har bildat oss genom att väga alternativen mot varandra.
Smaken kan man däremot inte alltid hitta rationella anledningar eller mätbara fakta som avgör om man gillar något eller inte, utan oftast är smaken huvudsakligen undermedveten - så smak är INTE samma sak som åsikt. Det är därför man inte kan diskutera sig fram till vad som är "bra" eller "dålig" musik. Man kan helt enkelt inte sätta upp några regler för vad som ska betraktas som "bra" eller "dåligt", eftersom alla har sin personliga smak.

Man kan däremot diskutera hur falskt Håkan Helstöld eller Tomas di Leva ylar eftersom intonationen är fakta som talar sitt tydliga språk (nåja - det är ju ändå "rent" så länge felen håller sig inom vissa gränser, så helt glasklart är inte ens det) - men trots att de sjunger så uppenbart falskt, så finns det många som ändå tycker att det är bra...

Du menar att man måste kunna mäta (helst fysikaliskt) ett objekt/begrepp för att det skall kunna vara utsatt för diskussion. Det är enda tolkningen jag kan göra av vad du skriver.

Nej - din tolkning är helt fel.
Visst kan man diskutera om det - men man kan aldrig komma fram till konsensus, eftersom alla har olika smak. Diskussionen i sig kan ändå vara intressant, men den leder egentligen ingenstans eftersom ingen ändrar sin musiksmak bara för att någon annan säger att han har "fel" musiksmak. Om jag säger att ett band gör fantastisk musik, så kommer det alltid att finnas någon annan som tycker att det är skitkass musik.
Ska man komma fram till några allmängiltiga kriterier för vad som är "bra" eller "dålig" musik, så måste man ha en uppsättning regler som bestämmer - och eftersom man aldrig kommer att få alla att ha samma smak, så kan det aldrig låta sig göras.

[Håkan Nilsson]

Bluesen är överlägsen all annan musik. Annan musik kan man lära sig att härma rent mekaniskt, eller tillverka i en pc med slumpgenerator. Coverblues är samma skit som dansbandshärmandet det med, bara copycat plojty skräp. Blues är nåt som är bara ditt eget, ingen klarar av att härma det heller. Det bygger på toner som inte finns, och känslor som varken syns eller hörs, men ändå griper tag i den som lyssnar. 

[Odrörir]

Vilka plattityder du serverar här Nilsson.

[Håkan Nilsson]

Vilka plattityder du serverar här Nilsson.

Det är ju bara min lilla åsikt. Och det var väl vad som efterfrågades? Gubben Noak kan väl alla spela?

[Wernborg]

<Insert genre here> är överlägsen all annan musik. Annan musik kan man lära sig att härma rent mekaniskt, eller tillverka i en pc med slumpgenerator. Cover<Insert genre here> är samma skit som dansbandshärmandet det med, bara copycat plojty skräp. <Insert genre here> är nåt som är bara ditt eget, ingen klarar av att härma det heller. Det bygger på toner som inte finns, och känslor som varken syns eller hörs, men ändå griper tag i den som lyssnar. 

[Apogee]

Tror inte att det är fullt så enkelt att avgöra vad det är som gör att en viss person föredrar en musikstil över en annan!

Ser jag till mig själv så har jag snart varit igenom hela registret av musikstilar undantaget dansband och dödsmetal
Svänger det så svänger det, sedan så växer viss musik på en! Otaliga gånger har jag lyssnat på något och tänkt vad är detta för sk**t rent utsagt för att en vecka senare sitta och nynna på det

My two cents