Okej så vad sägs. Skall vi debattera den här frågan nu. Var det bättre förr?
Jag kan börja. Jag tillhör själv gubbarna och ibland känner jag att jag fastnar lite i mina rötter. Det är inte lika lätt att ta till sig nya saker, t e x så är jag hemskt oinsatt i hiphopscenen.
Varför säger man att musiken var bättre förr? Jag har ett par olika tankar:
1. Förmodligen så når man en gräns där förmågan att bearbeta nya intryck eller att ta in nya företeelser når ett tak. Man har fyllt sin kvot av saker som är möjliga att förhålla sig till. ens identitet (kulturellt och personligt) är färdigutvecklad och innehåller de pusselbitar som behövs för att kunna känna sig vuxen/medelålders. "Jag vet vem jag är och vad jag gillar" typ.
2. Musik är en företeelse som skapar identitet och när identiteten är färdigbyggd (någon gång runt 25 års ålder ungefär) så har man inte samma behov av att bygga identitet genom musik eller kulturell tillhörighet.
3. Allting går i cykler. När en viss typ av musik återskapas så finns det kulturella markörer som gör att man lättare identifierar sig med det, men på grund av avsaknaden av tidigare nämnt intresse och identitetsbyggande, så går man inte
in i det och missar således det som gör det revolutionerande för yngre människor. Ta Grunge som exempel. Många av mina hårdrockskompisar såg grungen som en förlängning av hårdrock och fattade inte vad det ”nya” var med grunge. Det var ju bara lite skitigare hårdrock typ.
4. När något är väletablerat så blir det mainstream och tappar sin ursprungliga revolutionära prägel. Efter att det blivit mainstream så kommer det, efter ett par år, oundvikligen att försvinna i kölvattnet av nya saker som den nyhetskrävande mainstreampubliken vill ha. Den som då skapat sin identitet kring en viss musik känner sig ratad, utanför och gammal och måste försvara sig genom att säga att det var bättre förr. Speciellt om det blir som i punkt tre att det kommer något nytt som liknar det gamla.
5. Eftersom musik förmedlar känslor så har vi starka känslomässiga kopplingar till vissa låta som triggar vissa minnen hos oss. Musik går ju på ett sätt in i en annan neurologisk kanal (se t e x musikterapi: http://www.fmt-metoden.se/terapi.htm) och gör att den musik vi förknippat till viktiga tidigare händelser i vårt liv (jmfr också punkt två) är mer betydlsefull för oss.
6. Musik som är "ny" är också revolutionär på ett sätt som gör att vi känner oss delaktiga i en kuturell yttring, när denna yttring går i graven så förlorar vi en del av vår revolutionära känsla d v s känner oss gamla och måste försvara oss genom att säga att saker var bättre förr snarare än att säga: jag är gammal och passé och hänger inte med längre i vad som är dagens kulturella yttringar.
7. När andra som vi träffar på har samma kulturella markörer som vi själva så är det lät att vi gaddar oss samman i ett slags igenkänning och kulturell gemenskap
8. Musiken var fan bättre förr.
Ja vad säger ni?

eggs