Diskussion kring musik, delad tråd från festival 12.

[Emulator]

Och oj så mycket bättre musik det finns nu

[Rattlesnake]

Och oj så mycket bättre musik det finns nu

När är nu?
Skulle nu vara bättre än då bara för att nu är nu?
Vem tittar tillbaka med nostalgi om 40 år och vurmar över 00 eller 10-talsmusik?

[Emulator]

Nu är just nu. Jag tycker det finns mycket bättre musik nu än det fanns då, på 60-talet. Ok, med musik menar jag produktion också såklart.

Sa jag att det är bättre nu för att det är nu?

Jag har ingen aning om någon kommer titta tillbaka, men jag gissar att jag kommer göra det om jag är vid liv.

Vad är problemet ?

[jonnerstone]

Självklart kommer jag att titta tillbaka på och vurma för och vara nostalgisk över 80-90-00-10 talen. Det var ju där jag växte upp. Det är den musiken som format mig. All min favoritmusik gjordes då och fortsätter att göras nu.

Nu sticker jag ut hakan, men ett årtionde som jag inte tittar tillbaka på och vurmar för är 70-talet. Fanns inte mycket där som tilltalar mig idag.
Men det finns tillräckligt med 70-tals nostalgiker, så jag tror inte nån saknar mig i den klubben 

Sorry för OT

[Emulator]

ja jag har ändrat nu och delat tråden -känns som det inte riktigt hade med festivalen att göra


Intressant är att det går att säga att det var mycket bättre förr, men inte att det är mycket bättre nu?

[freddy]

När är nu?
Skulle nu vara bättre än då bara för att nu är nu?
Vem tittar tillbaka med nostalgi om 40 år och vurmar över 00 eller 10-talsmusik?

Men..

Det var två innan som konstaterade att det var bättre förr, varför ska emu då stå tillsvars för sitt uttalande?  

Se bara till vilka som vurmar om 60-70-talet överlag, inte är det 20-åriga musiker direkt?

Självklart kommer folk som växer upp nu ha samma relation till nutidens band som du har med beatles, att du inte fattar det är ditt problem.

[Rattlesnake]

När är nu?
Skulle nu vara bättre än då bara för att nu är nu?
Vem tittar tillbaka med nostalgi om 40 år och vurmar över 00 eller 10-talsmusik?

Men..

Det var två innan som konstaterade att det var bättre förr, varför ska emu då stå tillsvars för sitt uttalande?  

Se bara till vilka som vurmar om 60-70-talet överlag, inte är det 20-åriga musiker direkt?

Självklart kommer folk som växer upp nu ha samma relation till nutidens band som du har med beatles, att du inte fattar det är ditt problem.

Problemet med ditt resonemang är att du tror att jag växte upp med Beatles (vilket tydligen är lika med 60-talsmusik för dig), men det gjorde jag inte. Jag växte upp på 70-talet med Abba, Kiss, disco och punk, vilket jag tyckte var skit då och tycker inte mycket bättre om idag. Först som tonåring upptäckte jag 60-talsmusiken, vilket inte en jävel lyssnade på då.

Vad de som vurmar för 60-70-talsmusik har för ålder är ointressant för mig. Varför är det så intressant?

Läs min fråga igen. Jag undrade varför nu är bättre än då.
Är det lika med alla konstarter - är ny konst bättre än annan? Är nya böcker bättre än gamla?

Kan man inte bedöma musik efter dess kvalité utan hänsyn till ålder?

Jag tror inte att all musik har samma potential att bli nostalgiobjekt, lika lite som alla bilar har det. En Volvo PV kommer alltid att vara charmigare än en Volvo 740.

[aROCKER]

Det är stor skillnad när hantverk är gjort genuint och inte!
Slå upp genuint om ni inte begriper ordet.

Tror att musik som är skapad med hantverk kommer att leva längre än övrig musik.

Titta vad barnen börjar med i sin utbildning och vad spelar dom då på gitarr, mycket old school!

[Kon-Trollet]

det dyker naturligtvis upp musikaliska begåvningar och talanger i alla årtionden.
det som jag tycker är så kul med videosnuttarna som 'sixties' presenterar i förra tråden är att man så tydligt kan se ursprunget till väldigt mycket av dagens rockmusik.
lyssna bara på sista snutten med 'the Slaves'   om jag inte sett bandnamnet så hade jag kunnat svära på att det var en tidig Rolling Stones-låt.( även om Stones kanske inte är direkt 'dagens' musik,  )
Jag tycker åxå att den musikaliska energin, entusiasmen och experimentlustan från den tiden vida överglänser dagens tillrättalagda dryga självhävdelse och hysteriska marknadsföring av 'artisten' - ett klimat där det verkar vara viktigare att bli 'känd' än att faktiskt leverera något med substans.
Visst görs det bra musik även idag, men den explosion av musik-uttryck som 60-talet bjöd oss är vi inte i närheten av idag, med ett mediabrus som är så utspätt att det knappt finns två personer som lyssnade på samma radio/TV/internet- kanal samtidigt igår kväll.
- alla lever i sin egen lilla värld i lycklig ovetskap om att ingen annan är där.. - undrar hur många webradio-pratare det finns som sitter och pratar rakt ut i cyberspace till absolut ingen lyssnare alls, hahaha..

[aROCKER]

Bra inlägg...ligger mycket i det du säger.
Jadu tänk att vara en sån liten webradionörd och sliter på och har inga lyssnare men hann brinner nog ändå och tycker det är kul!

[Dividend]

Om den här frågan överhuvudtaget är aktuell för mig (vilket jag inte vet) så undrar jag bara hur klyftigt det egentligen är att diskutera vad som är "bäst musik". Det gör många som tonåringar och slutar sen.

Anledningen tror jag är att ett känslomässigt argument bara håller och funkar för en individ. (Själv måste jag veta vad den andre menar med "bäst" i ett visst sammanhang, genrer, stilar, årtionden osv, för att överhuvudtaget se nån anledning till att snacka. Då kan man mötas, eller så vinner den enes argument .)

SKall inte pladdra om det - fortsätt ni - säger bara att jag också har en uppfattning om vad som är bäst "musik" och den bygger på att man måste vara kreativ för att kunna skapa "bra" konst, och även den som uppfattas som "bäst":

Det betyder att det inte är ett KÄNSLOMÄSSIGT argument (åsikt) att Kraftwerk (även depeche mode, Jarre på sitt sätt), metallica, hittade på egna koncept att saluföra/sprida sin konst. Det räcker med att peka på sånt som inte fanns innan - i alla fall inte på det sättet - för att vara fakta.
Visst fanns synthar och symfonisk musik innan Jarre, men Jarre kom på att sammanföra det till populärmusik
Och den idioten som för första gången fick för sig att han skall fan GROWLA på skivan (tror det var Napalm death?) istället för att sjunga vanliga noter! DEn jäkeln hade jag velat träffa

Jag tror dock att det främsta argumentet mot just Jarre är att det är nästan FÖR enkelt (och man hör folk klaga om detta ofta), han använder ju simpla barnvise-melodier och harmonier. Även Depeches låtar på notblad skulle vara jättetråkiga att spela av orkester (har nog gjorts).
Detta kan man inte säga om Hendrix -kanske-existerande notblad.. Eller många andra från 60-talet. (Som också kom på nya saker.)

Det man litegrann glömmer är att uppfattningen av ljudbilden ofta är lika viktig för upplevelsen. Jag väljer instrument med omsorg vare sig jag gör orkestermusik eller synth-låtar.
Men viktigast är det när jag gör synth-musik!

Fram till 70? Eller nåt? (Vet inte) fanns liksom elgitarr, klassiska instrument, nån orgel, trummor osv och triangel att välja mellan.
Efter det analoga och (senare) digitala synthar, där möjligheterna att skruva till ljud är mycket stor

[jonnerstone]

Om den här frågan överhuvudtaget är aktuell för mig (vilket jag inte vet) så undrar jag bara hur klyftigt det egentligen är att diskutera vad som är "bäst musik". Det gör många som tonåringar och slutar sen.

Anledningen tror jag är att ett känslomässigt argument bara håller och funkar för en individ. (Själv måste jag veta vad den andre menar med "bäst" i ett visst sammanhang, genrer, stilar, årtionden osv, för att överhuvudtaget se nån anledning till att snacka. Då kan man mötas, eller så vinner den enes argument .)

SKall inte pladdra om det - fortsätt ni - säger bara att jag också har en uppfattning om vad som är bäst "musik" och den bygger på att man måste vara kreativ för att kunna skapa "bra" konst, och även den som uppfattas som "bäst":

Det betyder att det inte är ett KÄNSLOMÄSSIGT argument (åsikt) att Kraftwerk (även depeche mode, Jarre på sitt sätt), metallica, hittade på egna koncept att saluföra/sprida sin konst. Det räcker med att peka på sånt som inte fanns innan - i alla fall inte på det sättet - för att vara fakta.
Visst fanns synthar och symfonisk musik innan Jarre, men Jarre kom på att sammanföra det till populärmusik
Och den idioten som för första gången fick för sig att han skall fan GROWLA på skivan (tror det var Napalm death?) istället för att sjunga vanliga noter! DEn jäkeln hade jag velat träffa

Jag tror dock att det främsta argumentet mot just Jarre är att det är nästan FÖR enkelt (och man hör folk klaga om detta ofta), han använder ju simpla barnvise-melodier och harmonier. Även Depeches låtar på notblad skulle vara jättetråkiga att spela av orkester (har nog gjorts).
Detta kan man inte säga om Hendrix -kanske-existerande notblad.. Eller många andra från 60-talet. (Som också kom på nya saker.)

Det man litegrann glömmer är att uppfattningen av ljudbilden ofta är lika viktig för upplevelsen. Jag väljer instrument med omsorg vare sig jag gör orkestermusik eller synth-låtar.
Men viktigast är det när jag gör synth-musik!

Fram till 70? Eller nåt? (Vet inte) fanns liksom elgitarr, klassiska instrument, nån orgel, trummor osv och triangel att välja mellan.
Efter det analoga och (senare) digitala synthar, där möjligheterna att skruva till ljud är mycket stor

Håller med dig om det mesta där Divi.

Löjligt att tro t.ex att man inte skulle vara lika nostalgisk över sin egen nutida musik på sin ålders höst som andra är över 60-talet. Jag fetnostalgerar redan över 80 och 90-talet. Sen att komma att säga nutidens musik t.ex har hämtat sin inspiration från dåtiden e ju ett löjligt argument. Beatles hämtade väl också inspiration från t.ex Elivs som i sin tur hämtade inspiration från svart Rythm & Blues som hämtade sin från gospeln som hämtade sin från slavmusiken som hämtade sin från sina rötter i Afrika osv osv........


Bla bla och lite mer bla

Micke

[Light Head]

Nu skall jag försöka vara lite filosofisk,,

Jag tror att alla tycker att det var bättre musik förr, för det var "då" man kom i kontakt med musiken på riktigt och första gången. Det var då som man blev överväldigad och förälskad i någon grupp eller artist.

Därför var det bättre musik förr,,, men egentligen är den bättre nu, rent tekniskt. Förmodligen har språket också blivit bättre och mer nyanserat, man kan sjunga om mer saker. Man kan också använda instrumenten på ett mer uppfinningsrikt sätt.

Visst så fanns det en jäkla potential förr iom att man INTE hade all teknik tillhands utan man var verkligen tvungen att vara fantasifull och experimentlysten.

[martinm]

Det har funnits bra musik så länge det har funnits musik. Jag tror att det kommer att fortsätta så.

[bjurte]

Whatever!!
Men vad som retar mig är att denna tråd heter samma som festivaltråden!!
Kan någon byta så man kommer till rätt tråd..

[Wernborg]

Nu får ni döpa om tråden till "Min pappa är polis och kommer att slå dig om du inte tycker som jag".




Edit: Uriah hann visst före....

[egghuvud]

Fast jag kan ändå tycka att det finns en viss charm i att diskutera kring smak och tycke. Fiosofisk sett så innebär det ju att man faktiskt bryr sig om vad kvalité är och att det finns ett utrymme att förhålla sig till det.
Visst argumenten kan kanske bli ohållbara på grund av att smaken ärolika och allt det där, men visar det ändå inte på ett visst engagemang och att musik är fan livsviktigt att man faktiskt är så engagerad att man vill diskutera och/eller bråka om vad som är bra eller dåligt? 

[bjurte]

Fast jag kan ändå tycka att det finns en viss charm i att diskutera kring smak och tycke. Fiosofisk sett så innebär det ju att man faktiskt bryr sig om vad kvalité är och att det finns ett utrymme att förhålla sig till det.
Visst argumenten kan kanske bli ohållbara på grund av att smaken ärolika och allt det där, men visar det ändå inte på ett visst engagemang och att musik är fan livsviktigt att man faktiskt är så engagerad att man vill diskutera och/eller bråka om vad som är bra eller dåligt? 

Jodå,håller med.. Men det är riktigt irriterande att denna tråd heter "Forumfestival 12 - let there be rock!"  
När det finns en mer relevant tråd om just det ämnet med exakt denna 'korrekta titeln..

/En annan  ForumPolis.

[Emulator]

Puh! NU är det ändrat. Hoppas ingen behövde uppsöka sjukhus

[Dividend]

Fast jag kan ändå tycka att det finns en viss charm i att diskutera kring smak och tycke. Fiosofisk sett så innebär det ju att man faktiskt bryr sig om vad kvalité är och att det finns ett utrymme att förhålla sig till det.
Visst argumenten kan kanske bli ohållbara på grund av att smaken ärolika och allt det där, men visar det ändå inte på ett visst engagemang och att musik är fan livsviktigt att man faktiskt är så engagerad att man vill diskutera och/eller bråka om vad som är bra eller dåligt? 

Det är klart att om man inte tyckte om nåt, så skulle allt stå stilla Ingen drivkraft.. Att tycka är bra.

Jag menar att ofta är skälen till att man gillar nåt av samma klyftighetsgrad som tonåringars, och är lika meningslöst (för mig) att debattera. "Sångaren är snygg", "Musiken var bättre på 30-talet, för då föddes ja!" (utan att inse att man formas av sina tonår, eller nåt annat som gett upphov till det.

Vad som orsakar känslomässigt band till något, t ex en viss typ av musik eller instrument, är komplicerade saker. Många känner ju för ett visst begrepp, t ex ett parti, musikstil, årtionde. För många (säkert en majoritet) höjs det upp, tills de inte kan se klart eller bry sig om anledningen till att de. De vill säkert inte veta heller, eller bry sig. OCh själv är jag helt ointresserad att lyssna på varför nån gillar 60-talet

....

Så tycker jag ju då trots allt detta, att innovativa inslag änd är "bra" i konst och musik. Det kan diskuteras utan att man behöver dra in hallucinationer som att jimi hendrix bankade skiten ur hela västkustmaffian efter en spelning, eller vad nån sa..

Kreativitet är själva "beståndsdelen" (det intressanta, för mig) i konst. Behöver inte vara nåt jag gillar, men intressant på nåt vis.

[Rattlesnake]

 

[Dividend]

Haha!
Har ju hänt.   att typen av argument inte biter på den andre vad man än skriver

Jag tycker t ex logiska och matematiska bevis för något alltid är sanna, "sanna sanningar", så länge modellen stämmer med empiri/verkligheten, oavsett vad man har för åsikter, t ex om teorins delar.
 De flesta  föredrar dock att följa den känslomässiga reaktionen (lätt att komma på exempel, t ex rökning, köra trött fast det är lika farligt som dricka alkohol och köra osv).

Och det är ju förstås helt okej. JAg vet inte vad jag svamlar om nu men orkar inte avbryta